- Kraniet växer ända till 7-årsåldern, säger den tandläkarutbildade vältränade miniveterinären samtidigt som honstoppar in halva armen i truten på hästen.

Erika nybliven 3-åring, ser ut som en drakrygg under käken. Och mycket riktigt, där händer grejor. Mjölktänderna ska väck och det är tandfällning på gång. Vargtanden på höger sida har stuckit fram skallen men det gör ju inget - jag kör ju inte med bett så den får sitta kvar.

Erikas morsa Zoola har verkligen "hållit käften" i hela livet. Hon har nämligen en förmåga att bita ihop tänderna när det är dags att gapa. En gång när hon verkligen behövde hjälp - tappade tänder och kunde knappt äta - så fick equiterapeuten komma först och mjuka upp både knoppen och käken. När hästen gäspade av vällust dök veterinären upp med munstegen.

Idag bjöd Zoola på ett "halv-gap" och öppnade munnen "i princip". Hennes skalle har slutat växa så det som finns där inne är som det blev. Troligtvis har det varit trångt om plats när tänderna vuxit upp och därför har de lagt sig lite omlott.  Hon borde kanske ha haft tandställning i sin ungdom ...

Örjan gapar utan minsta ansträngning som en hungrig krokodil vars käkar gått ur led.

- Den här är ju överrörlig i käken!... veterinären ser häpen på jättegapet som hon med lätthet kan stoppa in skallen sin i.

Exakt! Inget nytt, det är ju därför han varit så försiktig i sin relation till bettet. Och det är därför jag befriat honom från störande järnjox i truten. Lite tandtråd hade inte varit fel eftersom han hade lite jox mellan några tänder.

Nu kan hästarna åter igen bitas med precision, mala ner havren till gröt och tillsammans på nolltid omvandla en rundbal till gödsel.