Skogans Surprise står på stallgången och tittar på mig med intensiv blick. Sedan skruvar han på kroppen och tittar mot magen. Skruvar sig åt andra hållet och tittar mot den andra sidan av magen också.

Sedan ställer han sig med all fokus riktad mot mig. Står som en uppsträckt tennsoldat och formligen kräver att jag ska fatta vad han försöker säga. Öronen pekar mot mig och förväntar en reaktion från min sidan.

Han är för rolig den där hästen. Det enda som fattas är att han kan läsa...

Så här är det:

På morron brukar jag sopa av hästarna. En slags snabbmassage med tre olika bortsar - en rivig, en vass och en mjuk. Då blir det fart på ytliga muskulaturen. Ibland när andan faller på även öron och kronrandsmassage.

När det gäller Örjan (Skogans Surprise) så är det munskölj på morron också eftersom han har en tandskada där det tenderar att fastna matrester vilket medför risk för inpackning i tandköttet. Nu vintertid hoppar jag över duschslangen och fyller en ketchupflaska med vatten, be hästen gapa och sedan kör vi en "ketchup-effekt" i truten.

När jag har kommit ihåg att ta ut morötter så kör jag "morotstricket" också. Då får han böja, vrida och tänja halsen åt alla håll. Han gör allt för en morot! Om jag inte fattar att han väntar på morotstricket så börjar han vrida sig och titta på magen... om man inte visste vad han sysslade med så skulle man säga att hästen klipper med öronen fastän han ser ut som om han har väldigt ont i magen....

Eftersom det är en lättfödd herre så är det ju intressant att kolla vikten. När jag viftar med "viktmåttbandet" ställer sig den rackarn i givakt med spetsade öron och drar in magen. Det syns ju att han driver med mig. Och jag kontrar med - tusan va du blivit smal! - och drar måttbandet runt bröstkorgen varvid hästen - precis när jag fått änden mot viktstrecken och ska läsa av siffrorna, ja då när jag tror att han är slank som en vidja, då flinar han till och blåser upp sig 20-30 kg i vikt. "Men ge dig nu - så fläskig är du inte!"  och vips så visar måttbandet lite mera korrekt... dvs ca 30-40 kg över matchvikt.

På morron släpper jag in hästarna i skogshagen för att de ska ladda uppför backen, runda huset och lillstugan, ner på gården, runt baki logen och sedan hamna i hagen nedanför stallet, Lätta morronintervaller blir det de gånger jag släpper honom i skogshagen och sedan springer till ledet i hagen nedanför stallet och möter upp när han kommer runt logknuten skjuten ur en kanon. Är han riktigt i gasen springer han fram till mig, hoppar jämfota och vill gå en repa till. Jag leder honom över till skogshagen och han drar en runda till.

Efter ett par vändor är han så i gasen att kurvtagningen runt logen sker i alldeles för högt tempo. Då låtsas jag gå in och dricka kaffe... av säkerhetssk'äl.

Men hästen sätter fart på sina hagkamrater och sätter av ut i djupsnön där de hoppar i fyrsprång.... och då tittar jag åt nåt helt annat håll.....