Den kärvänliga hunden på Adelsö var försvunnen sedan 5-6 timmar. Alla sökte hunden som aldrig varit borta förut. Jycken har diabetes så det var lite viktigt att få tag i den...

En bit bort ligger ett övergivet svineri - eller kanske det heter svinfarm. Hunden upptäcktes nere i en gödselbrunn och räddningstjänsten bestod av våra dockmakarvänner och hundägarna. Ihopträngda i bilen med en lång lättmetallstege hängades utan för fönstret begav sig truppen till svineriet.

Genom höga tistlar tar sig sällskapet med aluminiumstegen fram till brunnen. Vår dockmakare Kattis- som är lätt på foten - får det delikata uppdraget att ta sig ner i dyngbrunnen och rädda hunden.

Den halvfasta ytan var över 2 meter ner. Hunden stod i dynga upp till magen. Först skulle Kattis få hunden att lugna ner sig - eller rättare sagt inte vara så jäkla glad. Hunden är ett under av vänlighet - en blandning mellan rottweiler och schäfer - och att stå på en stege nere i en mörk brunn och försöka få på hunden räddningsselen - det är ingen lek ...

Räddningsplanen var att sätta på jycken en flytväst med handtag och hissa upp den . Kattis fattar inte att flytvästen har snabbkopplingsfästen med snapp-lås så hon gormar med remmarna och det blir inget av det.

Så kumpanerna fixar en presenning som de hivar ner i mörkret. Prova räkna ut hur den skulle fås runt jycken - med en hand och balanserandes på stege...

Den privata räddningstjänsten skickar ner Roy - dockmakaren gubbe - för att hjälpa till varvid stegen börjar sjunka ner i dyngan. Kattis vrålar och gubben far likt en livrädd chimpans uppför stegen igen.

Räddningsgruppen diskuterar. Efter tydlig information om hur flytvästen funkar så skickas den ner i brunnen igen. Kattis får på den på hunden och nästa steg är att lyfta dynghunden.

För att ni ska fatta de fysiska lagarna som ska styra räddningsaktionen så får ni ytterligare info här:

Jycken ser ut som en stor lönnfet glad rottweiler med lite längre päls. Kattis är fotomodellång och slank är bara förnamnet. Planen är alltså att baxa hunden uppför stegen till dess de andra når den uppifrån.

Hon lyckas få hunden att klösa sig fast mot hennes kropp och hon tar sig - och hunden - pinne för pinne uppför stegen som nu börjar sjunka ännu mera i dyngan. Hunden väger nämligen nästa lika mycket som Roy...

Men räddningen kommer ovanifrån då de ovan jord får tag i handtaget i hundens flytväst. och befriar Kattis från lasten.

Väl där uppe är alla glada och extra glad är hunden som hellycklig skakar av sig svindynga och vill berätta för alla hur himla glad han är över att se dom alla på plats.

Tänk dig ett helikopterperspektiv på situationen. En jättehund i mitten som kastar skit kring sig som en gödselspridare. Räddningstjänsten som kastar sig bakåt varje gång hunden vill tacka för hjälpen.

Det slutar med att Kattis - för att få åka med i bilen - tvingas klä av sig nästan naken och huttrande krama knäna för att hålla värmen på vägen hem. Hunden fick ha pälsen kvar och sitta bak i skuffen. 

Hundägaren hade ett styvt jobb i två dagar under sitt försök att sanera bilen och få bort grislukten.  Hur Roy löste det stinkproblemet med sin Kattis, det förtäljer icke denna historia.