Nå, när sprutades din häst i led sist? Å hur sprutades det - mycket eller lite? Å vem sprutade? Och vilka direktiv fick du på tävling? När anmäler du nästa gång?
Diskussionsvågorna slår högt upp efter benen på veterinärkåren. Det stänker på tränare när tävling och behandlade hästar kommer på tal. Vem dopar? Tja det verkar ingen veta eftersom det som sägs i propparna avseende karenstider, tja det stämmer plötsligt inte och nu verkar man kunna beställa dopingprov själv för att förvissa sig om hästen är ren. Världen är konstig....
Å så tänker jag på vad jag lärt mig och då blir jag ännu mer förvirrad av världen...
Om en häst - oavsett hästens uppgift - inte fungerar eller beter sig knäppt, orytmiskt, underpresterar, är muskelöm, behöver värma ur innan den funkar, tja då ska man sätta fart på felsökning utifrån följande grova felsökningsschema:
1. kolla skoning
2. kolla tänderna
3. kolla utrustningen
4. kolla träningsupplägget
Varför just så?! Detta speglar vår inverkan på hästen. Om allt detta är ok, tja då kan man börja kolla på hästen. Muskler, immunsystem, ligament, skelett, matsmältning, respirationssystem osv och det är då veterinären kommer med sitt finlir.
TÄNK OM det är så att vi ringer veterinären alldeles FÖR SENT och att vi glömmer bort att kolla hur mycket vi själva sabbar...
TÄNK OM veterinärer ser mönster hos tränare (vilket de naturligtvis gör) och istället för att säga att ett problem är en störande upprepning och be tränaren åtgärda sin del av bekymret, så skulle grundorsaken försvinna och hästarna slippa den störningen.
MEN Å ANDRA SIDAN så har ju kunden alltid rätt och om grundorsaken ligger kvar så blir det ju en källa till inkomst.
Mitt hästliv har lärt mig att
hästar föds sunda och friska, de har talang och landar i vår famn som oslipade diamanter HELA BUNTEN och jag menar varenda häst. Sen kommer jag in och då startar världens längsta skolgång i människan "stjälpklass"...
Det är så mycket vi människor gör med hästarna - för att vi har mer hjärna per kilo kroppsvikt än hästen? - som försvårar deras möjlighet att hålla sig friska och i mental balans. Vi gör grejor av tradition och mot bättre vetande, när nåt blir fel sprutar vi hästarna (vilket på sikt bryter ner dem) och sedan har vi mage att säga att de är avläggare, veka i pallet, knäppa, har muskelbesvär som mormor, dåliga hovar som pappa osv.
Några år i "stjälpklass" kan leda till stora ekonomiska framgångar för människan men det är hästen som underhålls behandlas med karenstidsförsedda preparat med flera kilometer långa listor på biverkningar.
Jag frågade en tränare, som kanske sprutar hästarna lite oftare än andra, om han bekymrade sig för att läkemedelsbiverkningarna skulle skada tävlingshästen. Svaret var glasklart men vad anlitade veterinärer ansåg är höljt i dimma..
- "Om jag är orolig för kortisonbiverkningar på lång sikt?! Nä det är inget problem. Hästarna ska ju inte leva så länge. Just det problemet hinner aldrig uppstå."
Sen läste jag ett hemmahos reportage i facktidningen TravRonden och då sa en tränare apropå framgångar och tillgängligt hästmaterial, att vad man hade för hästar i stallet var viktigt.
"Trav är ju en materialsport!"
Så tänkte säkert fabriksägare förr i tiden. En anställd som slits ut ersätts av en ny. Hög lönsamhet krävde sitt pris. Så kom facket och lärde fabrikören att hans tillverkning inte skulle förbruka folk.
Kanske vi skulle byta ut försäkringskassan mot nån bra läkemedelsfirma? Så fort snabbköpskassörskan får ont i axlar och armar och nedsatt arbetsförmåga, så får arbetsgivaren spruta i vad som krävs för att uppnå full arbetsförmåga!