I mellansverige hade en B-tränare leasat travhästar. Nu vid årsskiftet skulle leasingavtalen avslutas men redan i början av december var det klart att en av hästarna inte skulle göra fler starter under leasingtiden. Efter nyår föll dessutom hästen för åldersstrecket så sista starten var så att säga redan gjord.

B-tränaren förberedde leasingavtalets upphörande. Började plocka ihop hästgrejorna i stallet  - hästen var uppstallad hos uthyraren/original hästägaren. For sedan iväg på veckojobb så som det varit under hela leasingtiden. Men den här gången hände något annat.

Telefonen ringde och en tredje person meddelade att ägaren till hästen skulle slakta hästen dagen därpå.

Leasingavtalet löpte ju ännu så att slakta hästen blir ju då ett avtalsbrott.

Slakterier får ej ta emot hästar utan pass och om det gjorts så har även slakteriet begått brott mot livsmedelslagens föreskrifter. Leasingtagaren hade passet hemma.

Och leasinghästens box lär vara tom så den är försvunnen oavsett och innan avtalet gått ut. Och det är hästägaren/undertecknaren av leasingavtalet som själv agerat.

Det finns två sidor av ett mynt. Leasingtiden har en början och ett slut. Ett avtal är undertecknat. Vad som fick ägaren att slakta hästen lär väl komma fram senare. För det kan väl ändå inte vara så att ägaren missuppfattat leasingtagaren?! För inte kan väl världen vara så korkad så avtalsbrott sker på ett så oåterkalleligt vis?!

Förvirrad historia som lär klarna sen.