Zoola och jag befinner oss på seminstation - Stall WF. Bredvid Zoola i seminspiltan står en märr som har med ungen sin. Zoola himlar med ögonen när hon ser fölungen men sen kan hon hålla sig för skratt. Veterinären börjar rodda om i rumpan på henne....

Brunstcykler och kryss i kalendern har aldrig varit min grej så här får man lita på proffsen. Jag fattar inte vad de snackar om, gulkroppar och gud vet allt och så nickar de mot sin ultraljudstv som alltid visar myrornas krig. Tanken går till förr i tiden då folk spådde i kaffesump - rena grekiskan.

Ägarna till de andra stona som ska undersökas verkar ha koll på rubbet och undrar om jag aldrig lärde mig det där med blommor och bin...

Då kommer jag att tänka på min gamla mellanstadiefröken Ester Nilsson. Hon hade knut i nacken och hennes kritvita hår avslöjade att det var sant - att hon gick över pensionen för att följa sin klass hela vägen genom grundskolan. Det var ordning och ansvar i lärarleden förr i tiden!!

Hur det nu var så tvingades hon lämna oss en vecka. Hennes syster hade dött och hon skulle ordna med begravning och sånt. Vi gick i femman sexan när Esters vikarie dök upp. Vi ungar bara gapade! Ung kille som redan första dagen hoppade över orgel och psalm på "morronsamlingen". Hela veckan förvandlades till en upptäcksresa i människokroppen och slutresulatet blev att var och en i klassen hade skapat en egen liten anatomibok. Och vi ritade och färglade tarmar och njurar och hörselgångar. Skitsnyggt blev det och sedan fick vi var och en två guldfärgade kärringben som höll samman vår egen skrift om människokroppens alla delar - i färg!

Jag minns än i dag hur lycklig jag var och samtidigt förvånad över hur fint jag fått till den. Ett A4-häfte på 10-15 sidor, prydligt som tusan och intet ett stavfel.

På måndag återkommer Ester med rödgråtna ögon. Hon darrar på rösten under morgonsamlingens psalmsång. Sen lägger hon på frökensmilet och frågar vad vi gjort medans hon varit borta. Och alla vi ungar lyfter skolbänkslocket och tar fram våra böcker om människokroppen. Vi reser oss och går fram mot katedern för att stolt visa upp våra alster.

- Kolla vad jag har gjort!

Ester har smilet kvar ända till dess hon bläddrat fram till människokroppens nedre delar och våra fina tecknade bilder av könsorganen - precis på det kapitlet for mungiporna ner. En extrarynka dök upp ovanför glasögonbågen mitt mellan ögonen.

- De här samlar jag in, säger fröken och rafsar åt sig våra mästerverk .

Det kanske är därför jag hamnat fel i brunscykler och ägglossningar?! Andra lider av att ha sett Staffan Westerbergs Storpotäter och Vilse i pannkakan. Jag hamnade helt snett på till följd av Esters konfiskering av egentillverkade utbildningsmaterial... tänk om det är så?

Tur att det fanns andra lärare....