Järvsöfaks på Romme i går kväll. Allt har ett slut och drömmar kan överträffas av verkligheten.
Så var det sista starten och 700 kvar tröck JOPersson på gaspedalen och lämnade övriga sällskapet bakom sig. Järvsöfaks vann sin 201 seger. Man fattar inte siffrorna även om man själv var med då Sabin var i farten och vann över 180 segrar...
Järvsöfaks, Skogans Joker, ReNevele - det är strålande nutida exempel på hur jag tycker att trav ska vara. Hästarna ska kunna tävla i hela sitt liv och avsluta karriären på bästa tänkbara sätt precis innan klockan klämtar för ålderspension.
Persson var tagen igår - rörd över vilken fantastisk resa han fått vara med om med Järvsöfaks. DanÅke Olssons tårar rann när Skogans Joker vann gulddivisionen på hemmaplan och därefter hann med att göra ytterligare ett kanonlopp i V75 innan gonggongen ljöd. Gunnar Melander kunde knappt prata när han rattade in 12-årige Re Nevele till den 50:e segern under mellandagarna för några år sedan.
Vi lever i en värld som har bråttom. Här jagas fame och glory med alla till buds stående medel. Anti wrinkle skrinkel kräm säljs och på gymmen käkas konstiga piller för att musklerna ska se stora ut. I travet sparar vi tid genom att spruta hästar istället för återhämtning. Vi förbrukar unghästar som aldrig kommer åter. Jag tycker inte om den sidan av oss människors mentalitet.
Travhästar kan vara som gamla gårdshästar. Tjäna sin familj hela livet - om vi hästägare/tränare vill det. Det går att träna och tävla travhästar i hela deras liv utan att förbruka dem. Om man vårdar och värnar hästen man får i sin hand så kan den glädjen räcka längre än man tror. Och det är samma magi med gammelhästar som med gammelhundar - lär man känna dem och lever man med dem länge så har man en god vän. Det är bara den som fått tillbringa tid med en riktigt gammal hund som fattar att de vet man tänker. Och gamla starthästar kan både värma, volta och läsa programmet. Det är en fröjd att tillbringa tid med travhästar som lärt sig hur vi människor fungerar och kommunicerar. Hästar som vet att vi tycker om dem och hästar som på sitt vis talar om att de uppskattar oss - bara vi ger dem tid att förklara på hästars vis.
Precis det försökte DanÅke Olsson tårögd förklara nu när Skogans Joker föll för åldersstrecket. Hur en gammal travhäst kan påverka ett helt stall, ett arbetsgäng och en travtränare.
Ute bland amatörerna finns också hästar som tävlat hela livet fram till åldersstrecket. Järvsöfaks & co är både undantagen och förebilderna. Alla som selat ut en pigg och glad 12-åring till start i december vet vad det här handlar om - oavsett hur meritlistan ser ut. Sista starten - sen är det slut...
Klumpen i halsen finns där när tömmarna lämnas över och hästen defilerar för sista gången. Alla önskar att det magiska ska inträffa och att hästen vinner sin sista start men alla hästar gör inte det. Men prestationen är inte sämre för det.
Järvsöfaks och Persson har fått göra den resan med ett osannolikt resultat. Tänk om Persson bara siktat på årgångsloppen?! Satsat allt på unghästperioden - tänk vad han hade bommat mycket då! Tänk om Persson dömt ut och gett upp framtida tävlande på elitnivå när Järvsöfaks fick Baron Gruffsjukan?
Hajar du?! Då hade vi aldrig fått fenomenet Järvsöfaks!
Tänk på det när problemen hopar sig framför hästen - kanske det är vi själva som är hästens absolut svagaste punkt... att det är vi som begränsar hästen ...
Tänk om vi fattat ett kortsiktigt beslut för starthästen som gjort att vi bommat en fantastisk resa ...
Tänk om det är så!?