Ibland är livet bara så där behagligt att man myser. När allt är lagom uppstår trivsel. Som igår...

In med Zola från hagen, verkade fötterna, sopade av henne, på med manskapssadeln och bettlöst. Skulle testa nya skoterbrallorna - gick dom att rida i också?

Upp via en pall, sätta sig tillrätta redan inne på stallgången. Å så ut.

Allt vitt, behagligt underlag och så underbart behaglig häst. Zoola är så positiv och trevlig så man blir alldeles häpen ibland. I höstas extraknäckte hon i hästrädda-föräldrar-branschen. Gjorde det med bravur. Helt magisk liten häst.

Så vi red iväg rätt ut i terrängen. Och hon fick remma på tills vi flåsade och bolmade båda två.

Sen tog jag hennes dotter Erika. Verkade fötterna och selade ut. Nu skulle jag prova gristrynet som kom på posten häromdagen. Ni vet en sån där vindstrut som mopedister hade förr. Erika är rätta personen att testa vinddraget på för hon gillar att springa.

Hade så mycket kläder på mig att gubben fick knäppa knapparna under hakan. Av hans min att döma så såg jag inte klok ut med tratten runt ansiktet. Men än sen då - det är ju ingen skönhetstävling precis...

Och iväg for vi med full fart. Och det swischade runt skallen men det var varmt och behagligt i ansiktet hela tiden. Fin manick det där!

Det var en lagom dag - skoterbrallorna och gristrynet funkade fint! Och jag blev nöjd.