Distans i Norrs föredragsserie startade igår med att veterinär Anna Semrén pratade om skador och rehab och jag om hästars fötter.

45 nya medlemmar fanns på plats. Efter ett tag kom diskussionen in på ämnet sadlar som passar eller inte passar....

Och sedan kom snacket in på ryttare och hästar som var sneda, eller var sadeln sned... Det här ämnet är inte så lätt, det ska gudarna veta.

En hand for i vädret längst bak i lokalen, ni vet området där grabbarna med kepsen bak å fram brukar sitta. Nu var det en kvinna som ville ha ordet för hon hade minsann hittat lösningen på problemet med sadelpassning.

- Eftersom alla människor ser olika ut i den nedre delen av kroppen så är mitt förslag att man börjar med att passa ut en sadel som passar till en själv och ens eget underrede. För den delen av kroppen kan man ju hur som helst inte göra något åt. När man väl hittat sadeln som känns skön att sitta i, tja då börjar jakten på en häst som passar till sadeln!

Skratt i lokalen.

Det man ska veta är att kvinnan dagligen möter ryttare som är sneda i kroppen eller vars underkropp inte kommer överens med sadel. Det var alltså ingen naiv dununge som tog till orda, nä minsann, det var en som verkligen jobbar med sadelpassningsproblemet!

Och nu börjar det bli problematiskt.... en sadelmall för hästen och sedan en för en själv. Och sen ska man gå på affären och försöka hitta en sadel som matchar båda parter!

Äh, va f-n, rida barbacka då?!

Tja, då var det nåt med det också - om hästens ryggkotor passade ihop med ens knotiga ända....

Nä, det bara att lägga på selen, va skönt.... eller hur var det nu - däckeln ska vara rymligare och anläggningsytan bredare...

Detta är minsann en materialsport...

Kvinnan som kom med sadelpassningsförslaget?! Maria Bucht - utbildad i Alexandertekniken och kroppshållningens betydelse för hälsa och rörlighet.

Maria ingår som en samverkande part i det  team som jag organisierar för att erbjuda hästägare tjänster och utbildning.