HISTORIEN om hästen bakom HHBB-huvudlaget -
Hästen hette Skogans Surprise - nytagen bild - och besvärades av överrörliga käkleder som orsakade bekymmer för hästen varje gång bett användes. Det tog ett tag innan jag kom underfund med vad det var som störde honom.
Ville "Skogsbotösen" Olsson skickade hästen till mig 2004 och sa att det var en tungfelshäst så jag bestämde mig för att köra in honom på nytt. Och första gången jag körde så förstod jag vad Ville menade men inte vad hästen gjorde med bettet. Tog med mig gubben ut som fick gå bredvid eller sitta i vagnen - allt för att vi skulle förstå vad hästen egentligen höll på med i munhålan. Och det var helt uppenbart att det var bettet som störde och att något gjorde att hästen hade järnkoll på bettet på ett helt annat sätt än alla hästar som passerat mitt liv tidigare och efteråt.
Ibland knäppte det i käklederna när han tuggade på maten efter körning. Och andra gånger blev han helt bettfokuserad under körning vilket yttrade sig som att han gjorde allt vad han kunde för att ha koll på bettet. Som om han försökte hålla huvudet/käken helt rak bakom bettet för att undvika sned belastning på käkleder när jag ställde honom för att ändra körriktning.
Jag startade honom och första kusken sa redan i värmningen att hästen hade en fantastisk mun och var fin att köra. Det var voltstart, isbana och han felade när de vände upp i starten, trampade sig fult och klev av en sko. Kusken märkte inget och fullföljde löpet och sa efteråt att hästen blev ängslig i starten när han vände upp.
Det var hästtandläkaren tillika veterinär som kom med första pusselbiten. Hon utdelade en varning eftersom hästen kunde gapa som en krokodil - så jag bestämde mig för att söka andra vägar. Jag fattade att jag inte kunde lägga bettbelastning på underkäken eftersom den var instabil. Testade Xylophoniagrimmma och han vann direkt men blev lite väl stark.
Hästen var väldigt fin att köra men jag insåg ju ganska snart att varje rörelse i bettet förändrade resten av kroppens rörelser. Han var ju linjegångare och gick aldrig på sig någon stans men skiftade i travet när jag rörde bettet när jag styrde hästen.
Andra pusselbiten kom via en veterinär som gått igenom hästen utan att hitta något och därefter satt sig i en följebil när jag körde riktigt fort på banan. Han förklarade kopplingen mellan tömtag och benrörelser på just min häst:
Hästen är en extrem linjegångare - den extremaste veterinären sett under sina 20 år som klinikveterinär. När bettet ligger rakt i munnen landar hovarna på en linje bred som en planka som får plats med en hästhov med skostorlek 3. Spåren efter hovarna bildar en rak llinje. Benrörelserna var symmetriska och benen rörde sig nära varandra och i full fart utan att röra det andra benet. När kusken ställer bettet aningen åt vänster så medför det att höger bakben kliver utanför plankan en bit. Och samma sak inträffar om bettet ställs åt andra hållet. Pullar man upp hamnar båda bakbenen utanför plankan. Så veterinären sa:
- Ändra inget! Skaffa en kusk som kör in sig på hästen och håll fast vid den kusken. Kusken måste hålla bettet rakt i hästens mun.
Jag hade ju min kusk som då var lärling och ofta fick sitta i buren (avstängd) så ibland fick jag sätta upp andra kuskar. Jag testade olika bett och började söka mig fram bland forskningsartiklar och den forskare som hade "hunnit längst" inom mitt problemområde - professor emeritus Robert Cook, Tufts Univeristy, USA. Jag mailbombade honom med frågor och han var vänlig nog att ta sig an mig. Så 2009 inleddes en samverkan som fortfarande pågår.
Med hans ridhuvudlag Cook's Bitless Bridle som startpunkt försökte vi lösa hästens bekymmer och samtidigt skapa ett huvudlag som kunde hjälpa både hästar och tränare. Vi började jobba med HHBB-konceptet och Skogans Surprise alias Örjan fick vara förste försökskanin. Mina andra hästar ingick också. Två år senare var vi färdiga och huvudlaget började tillverkas i USA 2011 och jag blev återförsäljare åt BitlessBridle Inc, USA.
När det gäller Örjan så beslutade jag att han skulle slippa bettet helt och hållet. Motivet var Cooks forskningsresultat kopplade till bettets inverkan på prestationshästar och vetskapen om Örjans överrörliga käkleder. Det beslutet innebar ju att jag fick släppa tävlingsbiten och jag har haft våldsamma abstinensbesvär sedan dess... Mitt hopp står till att HHBB-huvudlaget tillåts i lopp.
Försökskaninen Örjan har hunnit falla för åldersstrecket men visar upp sitt fantastiska rörelsemönster varje dag i hagen tillsammans med sina tjejer. I bländande stil utan störningar från bett och tömtag. Fint att se!! Och som du ser på bilden - han är en fröjd för ögat även som 15 åring!
Och vad hände med HHBB-huvudlaget - ja, se själv - det finns fler hästar som har behov av att få vila munnen från bett emellanåt vilket tränarna vet och veterinärer och hästtandläkare rekommenderar.
PROFFSTRÄNARNA som har HHBB-huvudlag i selkammaren körde under 2015 in över 60 miljoner!