Jag brukar inte okynnesgå vilket betyder att jag aldrig skulle komma på idén att gå ut bara för att promenera. Ska jag gå ska ska det ta me tusan finnas en anledning till det. Och idag har jag knatat omkring i omgivningen av fri vilja.

Grannen  Hanna ringde - hon hade sin ridhäst borta. Den hade fått följa på släp bakom en tvååring som hon körde. Unghästen var visst lite sömnig och trög så Hanna släppte ridisen på hemvägen. Om jag nu fattade rätt så följden ridisen snällt med men fick för sig att svänga av en avtagsväg för tidigt. Och Hanna ropade och svängde efter rätt in på den oplogade v'ägen med den skoltrötte unghästen framför vagnen. Och poff! Mitt i allt var ridisen försvunnen! Uppslukad av snön - spåren bara försvann mitt i allt som om han lyfts upp av ett ufo - trots att Hanna hävdade att det var hästen som var ett ufo.

Hästen försvann precis där min "rida i djupsnö-sväng" börjar. Så kanske ridisen svängt in efter vårt spår rätt ut i terrängen? Då borde kusen anlända uppe på min gård efter ganska exakt 1 timme...

Jag tog hunden med mig och spanade men såg ingen häst. Promenerade en bra bit till dess jag snubblade över gigantiska spårstämplar! Det såg ut som om snömannen hade skruvat fast pizzatallrikar på fötterna och sedan remmat omkring som en idiot.

Det var ingen konst att följa den där hästens spår för de gick garanterat inte att blanda ihop med mina hästars normalfötter. Till sist gick det att lokalisera området där han befann sig och Hanna anslöt i bil när pizzatallrikarna svängde av hemåt och jag knatade hem till mitt.

Jättehästen var på väg hem så det var lugnt.

Hanna fann hästen hemma ståendes utanför sin hage med hela truten full av halm. Hon ropade och då behagade han minsann komma springande emot henne som en väldresserad schäfer gör på inkallning. Samma häst som enligt ryktena kan hoppa jämfota in i hagen från stillastående på det enkla multikommandot: SMACK

Kusen lär visst vara 1.80 hög så man hade väl svimmat om han kommit framstörtande mellan granarna i skogen i full karriär...