Den nya manskapsadeln, äh, vi tar om det där.

Min nya sadel är en väldigt gammal manskapsadel som jag kollade skicket på. Helt ok men lite smorning kan ju inte vara fel på läder från 1950-talet.

Hängde sadeln över en boxdörr och tog fram vita byttan med smörja men penseln var försvunnen. Konstigt... den snaggade brödpenseln brukade ju alltid stå startklar med fjunen i smörjan. Hittade inget att måla på smörjan med så till slut kom gubben farandes med en pensel från garaget.

Duttade med penseln i smörjan och målade på. Fortsatte att fundera på var tusan brödpenseln tagit vägen... den har ju varit i byttan i flera år...

- Men va f-n!.....

Släpper ner målarpenseln i oljan, och tar storkliven in till selkammaren. Minnet är svårväckt men nu funkar det. Lokaliserar dunken med läderolja uppe på skåpet och bredvid står den låga byttan och i den ligger kortklippta brödpenseln.... och inser i det ögonblicket misstaget.

Hugger en handduk i farten när jag remmar tillbaka in i stallet.

Marthas nya ägarinna tittar storögd på mig när jag svärande går lös med handuken på de "nymålade" ytorna på sadeln.

- Men vad är det?! Vad är det? Är nåt fel?

- Jo, det är så in i fanders fel! Inte konstigt att penseln inte fanns på rätt plats. Jag har ju tagit fel bytta! Jag har ju smetat in sadeln med olivolja!

- Va?!

- Den här har jag torra sårkanter och duttar på med fingret. Det ska inte vara nån pensel i den här byttan - det är ju inte läderoljan! Skit!