Så är det dags igen - vakna gott folk till stressade minkar som äter på varann.

Vi svenskar tror att vi är så duktiga. Vi jublar när tjurfäktning sätts under luppen men själv har vi under en hel människogeneration fått uppskov och tillåtelse av staten att plåga burhöns genom att hålla dem i trånga burar.

Astrid Lindgren klagade över att kor inte fick komma ut på bete. Astrid är död men ännu finns det folk som håller kor instängda året runt - av ekonomiska skäl.

Vi klagar över det genetiska monstret belgian blue - köttklumpen som inte kan leva ett normalt liv men passar perfekt till entrecote och ytterlår. Här hemma finns bönder som tillverkar det perfekta köttet med just belgian blue - allt pågår medans myndigheter ser på.

Vi handlar billigt fläskkött samtidigt som grisar knappt tar sig genom livet till slakteriets dörr. Missförhållande skapar rubriken men vem bryr sig när slantarna sinar i middagskassan?

Vem f-n vill ha minkpälsar? Jag trodde att minkfarmerna dött sotdöden för länge sedan. Minkfarmarnas matkvarnar har ju tillverkat hundmat till släd- och jakthundsbranschen i många år. På den tiden man körde hundspann tänkte man mången gång att nog är det tur att det är våra hundar som äter det här istället för några stackars minkar som snurrar runt i hela sitt liv i en bur med nätgolv.

Franska skådisen Brigitte Bardot gick ut och stred mot klantigt klubbade norska sälungar. Hon ville på sin tid inte bära någon annans hud mot sin kropp. Reaktionen kom och ledde till att grönländska inuiter tappade inkomster och den norska sältillsynsmannen Lindberg fick fly till Sverige och få skyddad identitet.

En normalbegåvad minkfarmare borde ju inse att ett minkskinn där det fattas stora bitar inte är nåt att ha. En hönsfarmare borde ju inse att en självdöd höna värper dåligt. En grisfarmare borde ju fatta att en sjuk gris inte passerar levandedjurskontrollen på slakteriet och att ett infekterat ben inte ens går att sälja till grisfötter.

Jag har suttit på ett hotellrum i Barcelona och studerat direktsänd tjurfäktning på tv - gärdsgårdsserien i hur man får ihjäl en tjur genom att sticka fast pinnar i manken.... . Till sist slog jag av ljudet. Sådana idiotier borde alla se - istället för att blunda inför. Och sedan önskade jag där på hotellsängen, att jordklotets storsamvete drog stopp för oss människors vidriga sätt att hantera andra levande varelser.

Och det finns hopp även för minkar, burhöns och plågade köttdjur av skilda slag. Tro det om du vill - det börjar hända saker - ett förbud mot tjurfäktning är på gång där nu! Och det gick igenom!!

Ingenting är omöjligt!

Svenska minkfarmare har lobbat så bra att ett tidigare beslut om förbud mot minkfarmer revs upp av nuvarande regering.... så som hönslobbyisterna gjort när burhönsbesluten skulle klubbas igenom. Krav på dispens - precis som kobönder jobbat för att slippa släpp ut korna...

Så, nu önskar jag att jordklotets storsamvete räddar minkarna. Inte genom att djurrättsligister släpper lös institutionaliserade stressminkar ut i en okänd ännu mera stressande värld. Nä, storsamvetet borde se till att farmade minkskinn  inte längre behövs. Den som vill ha en minkpäls får väl göra som förr i tiden. Jaga ihop till den! 

Be gubben fixa pälsen! Och till dig som vill ha pälsen => Räkna ut hur många skinn som behövs och ge honom uppdraget och bjud på ammunition.

Lyssna sedan på hans svar när han förklarar hur minken lever och vad han måste göra för att få tag i en enda mink.

Har du inte tid att vänta?! Gör hela övningen själv då!