Lotta ringde. Hennes hästar är också vårystra och lite i gasen.

Leif for ut och körde Svea Road och Emma följde med på sin nya ridhäst. Och det gick väl bra även om Leif bitvis fick ligga raklång eftersom de inte var riktigt överens om vilket tempo som skulle gälla på vägen vars yta var hårt anfrätt av vårvärmen...

Så kom en backe utför och en kurva - och så var det hemväg. Det började gå lite väl fort tyckte Leif och provade dra fast i utförslöpan - en god idé kanske men lite dumt ställe kanske...

Svea Road pullade utför när Leif fick grabbataget. Vagnen sköt på och svanskappan nöp henne i rumpan som för tillfället var mest inställd på parning. Hon var högbrunstig... Hennes svar till Leif kom via baken. Hon lättade och klappade till ena skalmen så den vart sned och bakskon flög all världens väg. Benet for över tömmen och det blev ett himla liv.

Leif har ju inte kört så mycket så han har garanterat INGEN erfarenhet av sådana situationer men Emma insåg faran. Efter diverse hoppande och skuttande utan styrning men med kusk kvar i vagnen, hamnade ekipaget i diket. Emma kastade sin ridhäst framför och hoppade av i farten och fick tag i huvudet på Svea. Tur var väl det.

När så tömmarna var på ovansidan av hästen var det bara att sätta sig tillrätta och skritta hem med den trasiga vagnen. Allt väl och en ny erfarenhet. Och tack och lov att de kom hem helskinnade alli hop.