- Kom förbi och titta på sadeln!

Carin Hallberg, Damklubben på Bodentravets förre ordförande, var på tråden. Höll på att tömma föräldrahemmet.

Jag svängde förbi och möttes av rena gangsterfilmen. nja, i princip... Två personer som såg synnerligen skumma ut höll nämligen på att kånka upp ett gammeldags jättekassaskåp som vägde flera ton. Det var så tungt att pilsnerkärran fick akut punka i källartrappen. Jag sa inte vad jag tänkte men borde kanske ha gjort det så kanske pilsnerkärran överlevt;

-Men grabbar, töm ur småpengar och spargrisar så blir skåpet lättare....

Carin hade många väldigt fina gamla hästböcker som visade hästtillståndet i riket under 1950-talet, precis då avhästningen och mekaniseringen böt ut välluktande hästspillning mot oljefläckar. Travmuseet i Årjäng tar ju gärna emot grejor men nog är det ju synd att Bodentravet med så gamla anor inte har ett arkiv eller något liknande där historiken kan bevaras.

Man brukar nämligen må mycket bättre av att veta varifrån man kommer när man går! Vilket även gäller travfolk!

De fantastiskt fina glaset på dörrarna in till rummet - skapat med ett foto som förlaga, graverat glas med plöjande häst med kyrkan i bakgrunden. Så fina vyer från förr!

I garaget fanns garderoben med den gula kördressen - både i bomull och galon. Stjärnan på ryggen hade bleknat men det var väl allt. Det var kul att se dressen igen och den första häst jag kom att tänka på var Mjösita.

Där fanns trälådan med alla olika bett och bredvid den vilade manskapssadeln! Jättefint skick! Perfekt - en sadel åt alla hästar - livet kan inte bli enklare!

Och den fick jag! Vad skulle jag ge i gengäld!? Carin behövde nytt tagel till den antika gunghästen och jag bjöd in dem på hästskalpering med fritt val och sax i nypan på Carins barnbarn. Det blir kul! Blir det ståndman på hela häst gänget sen...? Haha!

Ett genuint hästhem töms och dörren stängs för sista gången. Det är på ett vis sorgligt och på ett annat vis ett tecken på att utveckling inte behöver bli samma och lika. Men det påminner ändå om när sista hästen lämnat stallet och här kommer en modifierad variant  av den sången tillägnad Carin och hennes barndomshem:

En sliten grimma trängs med några bett

en blanknött sadel hänger på en pall,

I skåpet lyser dressar som stridit hett

på rumsdörrsglaset plöjer hästar vall

Men vi kan ju inte gunga lätt

för vår gunghäst  har ju blivit snagg...