När jag var liten ville jag bli pensionär. Pensionärer var alltid glada och skulle göra nåt kul. Rynkor och grått hår - det har jag alltid tyckt varit ett tecken på mognad och erfarenhet. Där har ni den mentala bakgrunden, om man så säger. 

För över 10 år sedan krockade en bekant. Hon höll också på med travhästar och var två år yngre än mig. Den mötande bilen kraschade hennes fot i småbitar. Och där låg hon chockad på sjukhuset och blev uppmanad av sjukgymnasten att vifta på det som var kvar av tårna. Hon var ingen ivrig patient i sitt stressade tillstånd. Det var svårt att få fart på livsenergierna.

Och in kom då jag och blev lite lätt irriterad över att hon inte högg tag i grejorna. Det var ju bara hon själv som kunde sätta fart på läkningen av sin egen fot. Jag vet vilket smärtpris man får betala då man ska få fart på senor och leder - jag har skurit av mig fingrar, så jag vet vad det handlar om.  Så¨jag blev lite förbannad och tog i. I samma veva kom sjukgymnasten in i sjuksalen och hann väl höra några av mina ord.

Så lägger vitrocken handen på patienten och säger så där vänligt och försiktigt som bara sjukgymnaster kan prata:

- Vad bra att du har mamma här som hejar på och försöker hjälpa igång dig med träningen!

Då skrattade patienten, det var det första livstecknet sedan olyckan. Tack för den du! , tänkte jag. Och det skrattet bjuder jag på bara tårna hennes börjar vifta!

Igår var det Lotta och Leif som ville berätta nåt för mig. Men ingen av dem ville säga det. Jaha, vad är det nu då... Det hördes att de tyckte att det var något väldigt roligt. Det blev Leif som fick bli budbäraren som riskerade att bli ihjälskjuten:

- Vi träffade han vi köpte märrn av. Han sa att han hade läst reportage om dig i Hästägartidningen. Och du ska veta att han är 65 år...

- Jaha, svarar jag och bara avvaktar inför vad som komma skall. Hör redan Lotta skratta i bakgrunden.

Leif fortsätter:

- Sen sa han - "Visst var det den tanten ni hade med er när ni hämtade märrn?"

Leif och Lotta exploderar av skratt. Dom är i den åldern då dylika uttalanden skulle orsaka både plastikkirurgi och hårfärgning. Men si, sånt gäller icke för mig.

Lotta är 12 år yngre än mig. Hon har flera gånger sagt att  jag är hennes reservmorsa. Tackar och bockar å det allra ödmjukaste.

Om hon sagt storasyster hade det varit lite lustigare...  för hon skulle aldrig kunna låna mina jeans eftersom hon är lägre kluven och bredare...