10 dagar sedan vi startade sist.

"Han känns kanonfin! Nästa gång styr jag på tidigare!"

Lotta, kusken min, och jag planerar nästa start. Med spänning väntar jag ut anmälningslistan. Japp! Vi kom med men startspåret var inte så bra. Nu börjar förberedelserna. Nu ska vi ta dom! Nu ska spelarna få sig en överraskning.

Åker in på banan för att ge hästen ett snabbjobb. Han vet att det är bilstart och spår tolv. Och att Lotta ska köra honom i loppet, hon som på kommando kan få honom att sätta svansen i vädret.

Nå, hur fort ska du springa från start?, frågar jag hästen uppe på banan. Svaret är en svans mitt i ansiktet och full fart över bortre långsidan. Känns fint!

Det är dags att spränga nollan. Det hjälper föga att jag har Bodentravets absolut snyggaste och gladaste ekipage  det går ut på att vinna, vara först.

Dagen innan start är det utrustningskontroll. Putsar alla grejor och tvättar tävlingstäcket. Grabben ska vara oklanderligt klädd, som en riktig kostymnisse! Sen är det dags för skobyte  på hästen. På med tävlingsdojorna. Ser till att fötterna är plana och att skorna sitter. Raspar så blodet stänker från fingrarna och får träningsvärk i svanken.

Sedan selar vi ut för då ska grabben lämna besked  räcker fästet?. Vi har en egen liten "testbana". Positivt besked - det är klös i fötterna. Nu tar vi dom!

Tävlingsdag  en guldgruva för en socialantropolog  ett mikrovärld som har allt. Jag är en del i en helhet. Vi är ett spelobjekt, har publik och motstånd. Vi är där för att mäta styrka och snabbhet. Ingå i ett liten värld byggd på  förväntningar.

Loppet består av snabba beslut som inte går att ändra. På ett par minuter är loppet över.

"Han känns fin! Det var många spöken i mörkret på rakbanan!" Säger Lotta efter värmningen och jag förstår, grabben är på hugget.

"Vilken rygg ska jag välja från start?" Vi spekulerar. Får besök av en flicka med rosafärgat hår. Hon ger hästen en teckning:

"Det är du med fartränder på! Jag hejar på dig! Du har så mjuk nos.".

Dags för defilering. Väl inne på banan hörs plötsligt ett barnskrik från läktaren i stallsvängen. Lotta tittar fram bakom hästen, skrattar och vinkar. På läktaren står en äkta chokladpralin, John, två år. Han hejar på Lotta för hon är hans kompis.
 
"Och där släpper bilen fältet!"

Precis då stannar världen. Nu gäller det. Kort distans, rusning från start. Bra! Det ska vara tempo. Skit! Lottas valda rygg går invändigt. Hon ändrar plan. Följer i anfall bakom en häst som för dagen verkar lite seg. Så är loppet över. Fick han pengar?Springer för att möta dem.

"Han gick bra hela vägen in i mål. Det skulle ha varit ett halvvarv längre." säger Lotta. "2100 m är bättre, han kan mala på i det här tempot ett varv till!"

Hästen vill snabbt få av vagnen och bli tvättad. Jag duschar både häst och omgivning. Vi gör bokslut, surrar om hästen och hur Lotta valt att köra.
"Han är ju i kalasform och gillar hårt tempo. Ska vi anmäla till Skellefteå på måndagkväll?"
 

VAD HÄNDE SEN?

Den här krönikan reagerade travfolket på.

"Det är ju precis så där det är!" 

Ja. Det är så det är.Det var nästan alltid Lotta som körde. Men då var hon lärling. De bestraffas med avstängning för förseelser i lopp - istället för böter - och hon satt ofta i buren ... Då satte jag upp karlar i vagnen men det blev aldrig lika roligt.

Vi var ett bra team - Ajax, Lotta och jag med gubben som teknisk/mekanisk support.

I travlopp inträffar det ju lite farliga situationer ibland. Det kan vara nära, trängningar eller hästar som kränger och far. Några incidenter drabbade aldrig Lotta och Ajax. Hon vinglade själv en gång så bakomvarande häst slog i hoven i hennes hjul så hon fick punktering - det är allt.

En gång var gubben överambitiös. Pumpade sulkydäcken mer än en extra gång. Snacka om sprängfyllda! Lotta satte sig upp för att åka ut och värma Ajax, då small ena däcket.

- Du borde banta! säger gubben åt Lotta när han byter däck....

Ajax gick i ålderspension, fick några pensionärsår och har nu flyttat till landet där han är ledarhingst och där hagarna inte har staket. Där spelar han garanterat allan med kvasten i vädret. Oj vad jag saknar tävlingsdagarna med den hästen!