Travets bettkrav - efter 10 år slutar jag vänta på förändring

​Publicerad 2021-11-09

Efter att i mer än tio år (!) väntat på förändrade utrustningsregler inom travsporten så har jag nu gett upp. Bettlösa alternativ tillåts fortfarande inte.

Walk the talk

har varit min tanke. Att verkligen göra det jag säger. Köpa en fölunge, köra in och träna upp den bettlöst med hopp om att bettlösa alternativ hunnit bli tillåtna i löp när vi blivit redo att tävla. Bettlösa hästar har bättre balans i kroppen och kan syresätta sig bättre, vilken potential på tävlingsbanan! Om du tror att jag bara hittar på nu så uppmanar jag dig att kolla in vad forskning visat om hur bett påverkar hästar i arbete.  

”Bitless art is only an art when it is bitless from the start”

sa den kände bettlösa/tränslösa (!) ryttaren Jossy Reynvoet. Det är så jag ska göra. Allt jag lärt en travhäst med bett ska jag göra utan bett nu. Att gå från bett till bettlöst gör varje häst glad men hur blir hästarna om man aldrig gjort dem illa i munnen eller gjort det svårt för dem att andas? Det är det jag vill ta reda på själv.  

Och då behöver jag ett travföl, det var så jag tänkte. Kontaktar hästagenten, ber hen hålla koll efter en fin fölunge åt mig men tillägger att hen bör informera fölets uppfödare om mina bettlösa planer. Uppfödare får ju uppfödarpremier när hästen springer in pengar. Det finns en risk att den som säljer en fölunge till mig blir utan uppfödarpremier om bettkravet inte tas bort ur tävlingsreglementet.

”Använd bett när du startar då”

föreslog en bekant. Nja, om en häst utbildats bettlöst/smärtfritt och den senare i livet plötsligt ska hantera ett bett i munnen så är det ingen lek. Det är en stor förändring för den hästen. Betänkt att smärtreaktioner inte är viljestyrda och därför inte går att ”utbilda bort” eller lära av. Det enda sättet är att ta bort det som orsakar smärta.

En gång bettfri – alltid bettfri

är ett eftersträvansvärt koncept utifrån hästens – och även mitt perspektiv. Vad gör jag? Hästagenten har koll på mycket, är rutinerad och hens uppfattning var –

”Kommer aldrig att hända”

- hen trodde inte att bettkravet någonsin skulle försvinna. Så jag slutade söka bland alla fantastiskt fina travföl som var till salu. Om jag väntat i 10 år redan och hästagentens profetia slår in så är det lika bra att släppa planen med bettlösa starter på travet. Så jag fick justera planen.  Det blev en helt annan ras och jag får väl tävla bettlöst mot mig själv istället.

I veckan landade en 16 månader gammal nokotahorse här. Den härstammar helt från Theodore Roosevelt National Park gamla blodslinjer som representerar tidiga native american hästar(NPT) och ranchhästar (NPR) på de norra slätterna (prärien). Det amerikanska registreringsbeviset från Nokotahorse Conservancy visar lika många NPR som NPT i stamtavlan. Hästen är registrerad som National Park Ranch (NPR): ”Old Line” horses entirely descended from Theodore Roosevelt National Park lines that most closely represent the early ranch horses of the northern plains”.

Det här betyder att hingstungen i princip är ”K-märkt”, och att hans blodlinjer finns dokumenterade i ett bevarandeprogram för lantraser i USA. Han är uppfödd av en amerikan boende utanför Örnsköldsvik.

Så i ock med denna blogg så vet du mitt mål – jag kommer att vända upp och ner på det jag tänkt, trott på och gjort i hela mitt hästliv. Och besvara min egen fråga: Vad blir det för skillnad för mig och hästen när bettet plockas bort från utrustningen?