Hästar äter utan händer
Publicerad 2020-12-05
Alla har sett en häst äta hö eller beta. Det är väl inget konstigt med det? Jo, för mig är det väldigt intressant. Ju mer jag studerar hästarna desto mer beklämd blir jag över att det tog så lång tid för mig att fatta vad jag egentligen höll på med.
Titta på den ätande hästen. Den sorterar och väljer grässtrån med bara mulen till hjälp. Den har inga armar, händer eller bestick. Den har bara mulen men kan ändå finlira på betet, sortera ut och lämna små grupper av smörblommor på ytor där den i övrig ätit rent. Eller äta upp varenda höstrå i boxen utom blad från en skir gårdsskräppa. Hur bär dom sig åt?
Läpparna ser ut att känna sig fram och kanske de har världens luktdatabas inne i skallen som gör att de vet lukten på det dom vill ha. Och så smaklökar som gör att de känner när det slunkit med något som smakar blä.
Minskat matsvinn i plugget - så löstes det förr
Tungan jobbar väl som vår, flyttar omkring det vi tuggar för att sedan skicka vidare för nedsväljning. Går på automatik MEN har du tänkt på att hästen sväljer uppåt – mot gravitationen. Vi drar ju nytta av gravitationen när maten ska slinka ner istället för upp vilket får mig att tänka på min fröken från småskolan, Ester Nilsson.
Hon vandrade runt i matsalen och såg till att maten åts upp – man fick inte äta med ögonen och inget lämnades på faten. Så ställde hon sig bakom mig en gång. Mattanterna hade slevat på en jätteportion med nåt jag inte minns. Jag var proppmätt och viskade fram det svaret till fröken.
- Ställ dig upp. Och hoppa tio gånger, sa Ester Nilsson.
Och så jag gjorde och fick därefter ordern att sätta mig ner igen.
- Nu får du plats med resten, sa Ester och gled vidare.
Jo, gravitationen funkade och jag kunde få i mig allt.
Så avslöjas havretjuven
Hästar kan dessutom sortera ut smånubb från en krubba med helhavre. Nubben är kvar men havren försvinner. Räkna nubben och det är samma antal före som efter testen. Blanda nubb i havren är ett gammeldags klassiskt knep som gjorde det möjligt för hästägare att kolla om den som fodrade tog andras havre till sin egen häst.
Hästen sorterar bort objekt med fel textur – nubb kan inte vara mat – och om smaken är främmande och obehaglig. De spottar som vi gör. Är det äckeldåligt kan vi ju spy men det kan ju inte hästen vilket för med sig att hästen måste vara mer noggrann när den plockar på backen efter ätbara ting.
Hästen är suverän på att sortera ut ätbara strån från marken med bara munnen och läpparna till hjälp. Ett sofistikerat finlir utan dess like. (Renar sorterar ut lav från torra kvistar genom att känna sig fram med läpparna, pilla lös lav och kvar blir en lavfri kvist. Och fort går det när den lilla kvisten snurras runt mellan läpparna – utan att någon hand håller i den).
Så skulle vi aldrig göra mot en ko
Och så har jag satt ett bett på tvären i munhålan och använt det som ratt och broms. Om jag skulle börja rida på en ko inte skulle jag använda bett... Varför? Man gör ju inte så på kor, ingen annan har gjort det. Kolla in tv-reklamen med han som rider på en ko – bettlöst! Med hackamore.
Vi har använt bettkonceptet i tusentals år, så vanligt förekommande att det blivit praxis. Inte ifrågasätter vi det – hästar har alltid haft bett… kor har aldrig haft bett. Och själv har jag under mina första 30 års hästägande använt bett, bytt bett, och fattat att bett inte funkat. Och då har jag bytt bett igen istället för att ta bort det. Och samtidigt njutit av att se uppvisningar med bettlösa hästar som INTE uppvisar de typiska beteendena som betslade hästar alltid gjort. När vi ser ännu en betslad häst gapa och kasta med skallen så säger vi - ”hästar gör ju så” – och den snedvrida generaliseringen kallas av forskare för att vi visar tecken på att vi lider av ”Bit Blindness”.
Cooken ville se Salander tugga
Professor emeritus Robert Cook är ju inte speciellt snabbtänkt han heller. Han red ju som ung, blev veterinär, började forska och utbildade veterinärer fram till pension. Forskningsområdet var hästars sjukdomar i mun/öron/näsa/hals och han har sett mycket i sina dar. Tog veterinärexamen 1952 (jo, han är still going strong) och det var först i slutet på 1990-talet som han började forska kring vilken effekt bettanvändning kunde ha på hästens hälsa och beteende. Kunde bettanvändningen vara en orsak till oförklarade sjukdomar i luftvägar och svalg? Han är en god vän nu sedan flera år tillbaka, har torr engelsk humor och bär på en enorm nyfikenhet vilket kännetecknar goda forskare. Cook är en ledande auktoritet inom bettområdet och otroligt produktiv.
För några år sedan ville han att jag skulle filma mina hästar när de åt. Den här videosnutten var på Idea WF (IT) e Waikiki Beach ue Zebu ( gå in på Breedly och kolla Varenne, och se hästar med liknande stam) när hon plockar i höspillet efter något ätbart. Kolla finliret.
Cook hänvisar till utvalda videosnuttar i flera av sina publicerade artiklar de senaste åren. Han grottar ner sig i sina detaljer och videosnuttarna blev en ögonöppnare mig. När han funderar över nervbanor, sväljreflexer och läpparnas känselhår – så tänkte jag på bett...
Bettfria gänget
Mina hästars munnar används numera uteslutande till att pilla i sig grässtrån och sortera växter. Med tanke på det jag lärt mig så vågar jag helt enkelt inte träna/starta med bett. En samlad forskning säger att bett en djurskyddsfråga, med allvarliga fysiska risker för hästen (smärta, risk för kvävning, sudden death etc). Jag gillar ju trav men jag gillar mina hästar mer. Alla hästarna har fått använda HHBB-huvudlag, CBB-träns och Felix hakrem och repgrimma och slutsatsen är enkel: När inget tar ont så har alla hästar tid att lyssna och att se sig om.
/Kerstin 2020-12-05