Bett man kanske bör undvika - ny finsk studie

Publicerad 2021-01-29

Ännu en ny färsk finsk studie om travhästars munhälsa. Deras resultat är bra att ta till sig och kan nog resultera i bättre livsvillkor för en och annan häst. Forskarna har jobbat som tidigare finska forskargäng gjort - undersökt munnen på travare direkt efter lopp.

Förra finska studien visade att över 80 % av starthästarna hade bettskador i munnen efter loppet. Forskarna i den nya studien noterade färska bettskador som uppstått i samband med start (värmning + lopp), de tog inte upp gamla ärr eller andra skador. Det som blev extra intressant var att de denna gång noterade vilka bett som användes på hästen.

 Jag har tidigare föreslagit till Svensk Travsports chefsveterinär att notera vilken utrustning sudden death hästar hade vid störtning. Detta i hopp om att finna någon (alltför) gemensam utrustningsdetalj och att kanske kunna dra lärdomar därav.

Men Svensk travsport funkar inte som Suomen Hippos som verkar vara betydligt mer intresserad av att lösa travhästars problem. De förmedla ny kunskap och tips direct ut till de som är intresserade av och själv kan förbättra travhästars välfärd – travfolket ute i stallarna.  

Passa dig för Cresendo

Figuren är hämtad från den nya studien. Den visar bett som forskarna noterat vid sin undersökning av totalt 261 travare direkt efter start (151 varmblod, 78 finnhästar och 32 ponnytravare).

Finnarna noterade att bettskador påträffades efter lopp oavsett vilket bett som användes. Måttliga och svåra munskador var däremot vanligare på travhästar som tävlade med

• Crescendo bett (B)

• Rakt entömsbett (C)

• Rakt plastbett (D).

Ska vi verkligen fortsätta göra så här mot våra starthästar?

Bilderna här ovan är hämtade ur artikeln. Jag tänker ofta på att hästar inte skriker när det tar ont. Vilken sorglig verklighet starthästar tvingas utstå. Följer vi utrustningsreglerna kommer vi att skada dom i munnen...  och bilderna här är ju inte unika på något vis.

Till vänster:  Cresendobett med tömtryck som drar underkäke neråt samtidigt som käkbettet håller emot. Hästen är chanslös, den kan inte komma undan intensiv smärta till följd av bettrycket som pågått länge vilket avslöjas av tungan som blivit blå. Dessutom kan inte hästen stänga munnen så länge kusken drar. Det leder till att det kommer in luft i munhålan, virvlar i svalget och påverkar mjuka gommen och andningen negativt.

 Till höger: Ett rakt plastbett som klämmer hästen i mungipa, tunga och över lanerna, en besvärlig och smärtsam situation även för denna häst.

Tömtryck – behöver vi verkligen fler bevis?

Forskarna föreslog studier av tömtryckets storlek vilket skulle vara en god idé och resultatet av en sådan studie kan säkert förebygga munskador hos travhästar. Samspelet mellan kuskens hand och hästen mun är viktig information när man ska härleda uppkomsten av bettskador. Men fattar vi verkligen inte de här sambanden redan? Eller tror vi fortfarande att det är hästen som pullar när det är vi som drar och gör den så illa i munnen att den inte vet vad den ska ta sig till?

Jag höll ett föredrag om bett och bettlöst för 8-9 år sedan och då mätte jag även tömtryck. Fast på mitt sätt. En tränare visade hur hårt en av hens hästar pullade och tömtrycket var så kraftigt att jag blev tvungen att byta mätutrustning (18 kg direkt mot munnen!) Mitt koncept byggde på att jag efter tömtrycksmätningen vände på steken – kusken/tränaren fick ett delat travbett liggandes an mot sina underarmar och jag lade an ett tömtryck motsvarande det jag mätte upp för just den personen. De blev alltså utsatta för sitt eget tömtryck i ca 30 sekunder (sedan började de skruva på sig så jag avbröt). Blicken på hen med den hårt pullande hästen kommer jag alltid att minnas.

KG Holgersson, den gamle travtränarlegenden som sitter i himlen och tittar ner, efterlyste var eftergiften tagit vägen. Han såg kuskar som hängde hästen i munnen från defilering till start och även i loppet, utan att ge efter på trycket mot munhålan. ”Ju mer man drar desto mer får man slita” är ju ett gammalt säg bland travfolk. Ett annat säg är att ”har du en häst som pullar så har du inte lärt den att gå”.

”Halv mille på kontot, så ont kan ju inte bettet ha tagit?”

Forskarna från Finland påpekar att goda prestationer av en travhäst inte är en garanti för god välfärd, även om det fortfarande är en gemensam föreställning bland många. Hästar med svåra munskador placerar sig och tjänar pengar på samma vis som hästar med lindriga munskador. Skador, även potentiellt smärtsamma, manifesteras nödvändigtvis inte i en samtidig dålig prestation. Smärta kan under stress och stressande förhållanden tillfälligt undertryckas påpekar forskarna.   

Titta på hästarna som beskrivs - ”Ingen värmningsvinnare men skärper till sig när det blir löp”...

Jag påminner mig om att hästen som art är ett bytesdjur som har tystnad som överlevnadsstrategi, den mörkar att den är skadad (i exempelvis munnen) och skriker aldrig av smärta. Detta beteende är lätt för oss (rovdjur) att missuppfatta – är hästen vi ser ”löpglad”? eller försöker den desperat komma undan från bettsmärta? 

Traumatiserad av upprepad bettsmärta?

Forskarna påpekar att det inte är helt klarlagt hur negativa erfarenheter från skador är kopplade till hästens beteende senare under tävlingskarriären och inte heller är säkerhetsrisken för människor helt uppskattad. Lärande och humör påverkas av erfarenheter och smärta/obehag kan framkalla skrämselreaktioner, akuta stressresponser och utvecklas till stress i tävlingsmiljön.  "Flyktbenägen” är ett drag som vissa kan anse fördelaktigt för en tävlingshäst till en viss grad men forskarna påpekar att det kan utgöra en olycksfallsrisk.

Vad är viktigt att ta med sig efter att ha läst artikeln? Om man använder cresendo, rakt entöms bett eller rakt plastbett så skulle man kanske byta bett. Om hästen är tung på hand/eller man själv är tung på handen så kanske man skulle prova jobba med lätta eftergifter. Och se hur hästen feedbackar den vänliga gesten.

Se på hästen - andra gör det

Själv har jag tagit ett steg längre. Jag kan inte fortsätta utsätta mina hästar för bett och priset jag fått betala själv är att jag inte längre kan starta på grund av bettkravet. Lägg till att när jag gett forskare på andra sidan Atlanten och Down Under tillgång till Svensk Travsports utrustningsreglementet med förbundets egna argument för användning av viss utrustning, så har deras beskrivning sammanfattats med orden: ”Rena skräckkabinettet”.

Och då inser jag allvaret i detta. Och jag ser vad som är på väg. Hästens välfärd inkluderar numera tecken som går att avläsa via hästens beteende.  Galoppörer som inte vill gå in i startboxen – vilka negativa erfarenheter leder fram till ett sådant beteende? Stekheta travhästar som drar sig mot utgången eller inte vill gå upp bakom startbilen. Allmänheten ser och frågor kommer. Då håller inte svar som man kan höra från tv på lördag eftermiddagarna - "Han är busig nu."  Blödande munnar viftas bort med att hästen bitit sig i tungan... sådana svar har uppmärksamma tittare redan genomskådat. Detsamma gäller bettet som är ett av hästens absolut största ”arbetsmiljöproblem”.

Vad gör att hästen gnisslar tänder och slår med skallen, varför knäcker den käkremmen, osv osv.  Så gjorde den ju inte som unghäst. Smärtreflexer är inte viljestyrda, det går inte att uppfostra bort eller lära av. Men de går att ta bort det som tar ont ... En ängslig stressad starthäst är ett tråkigt varningstecken. Vi måste tillhandahålla en livsmiljö utan återkommande moment som skrämmer och oroar. Det är vår skyldighet som hästägare och ett krav som samhället ställer på oss.

I nästa blogg tar jag upp en studie som tydligt visar hur olika vi ser på hästsporten. Vad ser vi som är involverad i tävling när vi ser en bild på en tävlingshäst? Vad ser en representant för animal welfare i samma bild av tävlingshästen?  

Källa finsk studie:

Risk factors for bit‐related lesions in Finnish trotting horses

Kati Tuomola, Nina Mäki‐Kihniä, Anna Valros, Anna Mykkänen, Minna Kujala‐Wirth

Publicerad 17 dec 2020 - https://doi.org/10.1111/evj.13401

/Kerstin Kemlén 2021-01-29