Fridtjof Hansons viskande tyglar

Publicerad 2021-03-17

Fridtjof Hanson

är från Nya Zeeland, honom har jag nämnt flera gånger. Han är pensionerad kärlkirurg, distansryttare, skulptör och utvecklare av Fridtjof Hanson tyglar och konceptet Viskande tyglar.

Fridtjof och Robert Cook (professor emeritus, forskande veterinär, Tufts University) har undersökt hur hästar reagerar på bettlösa koncept som cross under, Felix Hunger hakrem och Beduin huvudlag. Jag har här på andra sidan jordklotet testat utrustningen på mina travhästar. Fridtjof har testat olika material och koncept på egna tyglar som han sänt till mig och som jag också testat. Cook och Fridtjof har skrivit artiklar om erfarenheterna och jag har bidragit med feedback

Efter 10 år så har Fridtjof kommit fram till att bett inte behövs. Han har testat bettlös utrustning i distansritt (40 km) och låtit hästen välja tempo. Resultatet häpnadsväckande med rekordsnabb tid och utan några som helst problem att klara checkpoints (puls). Han har testat galoppera häst på sandstrand - med och utan bett - och det framgick tydligt av de dokumenterade hovspåren att hästens kroppsbalans blev bättre när bettet togs bort (proprioception). Han har även spelat in andningsljud på häst under arbete när den varit betslad respektive bettlös, och även där gick det att höra att andningen var besvärad när bett användes.

Så, ovanstående i kombination med mina egna erfarenheter av bettlöst, över 10 års dialog med Cook om forskningsresultat inom ämnet bettanvändning och hästens sjukdomar i öron, näsa och hals, allt detta har lett fram till att jag helt slutat med bett och istället fokuserat på att tillverka och sälja de koncept vi utvecklat under åren. Det började med HHBB (Harness Horse Bitless Bridle), därefter ställbart bettryck för körning och ridning, Felix Hunger hakrem och på väg Fridtjof Hansons tyglar och snart även Beduin Bridle.

Och allt började 2009. Veterinären upptäckte att min starthäst "Örjan" (Skogans Surprise) kunde gapa som en krokodil och därför behövde skyddas mot bettryck mot underkäken. Utrustningen vi utvecklade (HHBB) åt Örjan får ej användas i lopp så då beslutade jag att låta Örjan  - och de andra hästarna också - slippa bett. Konsekvensen blev att vi inte kunde starta (bettkrav) men mina hästar har fått ha sin munhåla i fred istället. För dem så är det en helt annan slags seger - deras välfärd har fått segra över mitt tävlingsintresse. Och jag känner mig inte som någon looser för det.

Örjan - 20 år, kuttrar som en duva när jag kommer. Och kommer alltid när jag ropar. 

"Öjjan vädens nabbaste häst" - som en liten pojke sa när han klappade Örjan på näsan, när Örjan och hans plastmamma kom tillbaka till stallet efter löp. Exakt!