Världens snabbaste häst Maj 2005

Ajax har inte tävlat sedan transportolyckan i mars. Han fick blödningar i hovarna då brodden först sög fast i gummimattan när släpet vinglade och sedan i asfalten då han landade efter sin luftfärd. Skorna slets nästan lös. ”Blånaglarna” var inget större problem men i hovbenet fäster ligament. De bildar ”stödstrumpan” som håller stapeln av bendelar på plats i vertikalt läge. Han blev instabil i sidled längst ner på benet. Haltfri fick Ajax order av veterinären att ta det försiktigt.

-        Bara svammel! Vaddå instabil? Kolla här!

Ajax ger svar på tal. Som en blådåre uppför backen i hagen. Vänder tvärsnabbt högst upp och blåser ner igen. Avslutar med tvärnit och piruett. Jag blundar … och tänker på veterinären …

 

Vår kusk Lotta har inte fått köra någon godbit på länge. Vad göra? Gav bort en del av Golden Gate till hennes dotter Emma. Nu är han i Skellefteå – Lotta tränar och Emma borstar med drömmande blick:. 

-        Jag har aldrig ägt en riktig travhäst!

Golden har inga synliga men efter olyckan och njuter av att få vara centrum i ”småfolkets” värld. Tjejerna ser ut som pygméer bredvid Golden  - en mycket reslig herre. Emma drömmer om nästa års Elitlopp med Golden. Flickan är tolv och hästen är elva år. Utan drömmar och mål stannar världen!

 

I morgon är det dags för ELITLOPPET på Solvalla. Pulsen höjs hemma i tv-soffan när finalfältet samlas bakom startbilen. Världens bästa travhästar är på plats i Stockholm. Massor av folk vrålar på läktaren. Hästar som gillar att visa upp sig är i sitt esse. Presterar stordåd inför rekordpublik. Tänk er år av förberedelser  - det är nu eller aldrig! På mindre än två minuter får du svaret på allt ditt nedlagda arbete. Det är häftigt! Titta på tv på söndag eftermiddag! Gidde Palema eller norska Steinlager?! Vem vinner?

 

I början av maj var jag i Norge. I samma utvecklingsprojektet deltog en norsk travhästuppfödare. Jag talade om att mitt ofödda föl var världens snabbaste häst! Det bara är så!!  Den blivande mamman såg ut ju som om hon svalt en hel ensilagebal så nog fick min fölunge plats att övningsspringa där inne. Norsken visade mobilen sin där hans starthäst segerdefilerade på displayen. Innan kaffet var slut ville han köpa in sig i det ofödda fölet! Kjempeflott!

 

Den 17 maj – på Norges nationaldag – föddes så fölet. Redan efter ett par minuter var mailen full av bilder på miraklet. Norsken hälsade:

- Jeg likte forresten best det bildet som viste bakenden, den delen de andre vil bli vant med å se.

 

 

När jag såg fölet kom jag att tänka på  Agaunar  - en italienska som tillhörde världseliten under 60-70-talet. En svart pampig märr som jag tror var med i Elitloppet också. Kollade stamboken och blev paff:  Hon har barnbarn ägda i Älvsbyn och Gäddvik! Undrar om de ägarna såg italienskan tävla? Kanske de tänkte:

-        Om man ändå hade en avkomma efter den där!! 

Sluta aldrig drömma! Drömmar slår alltid in - på ett eller annat vis!

 

Örjan och Golden Gate kommer från Ville Olssons ”drömfabrik” i Skåne. För tre år sedan hörde Örjans brorsa Skogans Orlov till Elitloppskandidaterna men blev inbjuden till Sweden Cup istället. Han tog sig till finalen där han blev tvåa.

-        Det gjorde inget att vi ej togs ut till Elitloppet. Orlov tog ändå  hem 300 000 den Elitloppshelgen!

Ville drömde om att vinna i Frankrike också. Det fixade Örjans äldre brorsa - Skogans Jackpot – som tog 7 raka segrar där en vinter!

- Det räcker inte att bara drömma! Man måste följa sin plan – varje dag!  säger Ville.

 

Nu står vi här med nyfödda drömmar. Tänker på  ston som varit med i Elitloppet. Fölet har deras egenskaper -  i dubbel uppsättning naturligtvis: Une de Mai, Roquepine, Peace Corps, Ozo… 

 

Sonja som äger fölstoet ringer: – Jag har det! Fölet ska heta JOY MY JOURNEY!!

 

Smakar på namnet. Blundar. Ser henne stå utselad på en stallgång. Tar tömmarna iförd vita (!!) handskar. Utanför finns läktare med massor av folk - flaggor i topp. Hon är mäktig – en riktig racer. Så kikar hon på mig och jag fattar precis:

- Sätt dig upp och njut! JOY MY JOURNEY!

 

 

 

 

Föregående
Föregående

“Till sist var vi två kvar” Juni 2005

Nästa
Nästa

“Det gick inte att köra honom. Jag fick bära hästen in i mål” Maj 2005