“Det gick inte att köra honom. Jag fick bära hästen in i mål” Maj 2005

”

Travsnack är rena grekiskan ibland. Inom körkonsten finns ett specialkunnande som kallas för att ”bära hästen”. Att kunna ”bära” är handens finlir – en konstart - som bygger på att hjälpa hästen att balansera upp huvud och hals så att den håller sig i trav när kroppen börjar tappa rytmen. En trött travhäst som spurtar över upploppet kan rulla över i galopp om den som kör inte kan stötta hästen när tröttheten påverkar rytmen.

Bland ryttare finns samma fenomen. En häst som verkar halt med en ryttare kan få ett helt annat rörelsemönster med en rutinerad ryttare på sig. Den ryttaren balanserar upp hästens rörelser på samma vis som kusken. Är ridhästen halt? Är travhästen halt om den tappar travet till slut?

Ett tecken på hälta är att hästen ”springer och nickar”. Det finns muskler som fäster i bogen och löper upp efter halsen som hästen nyttjar för frambenens rörelser. Förenklat: om frambenets muskelkraft ej räcker ser det ut som om hästen ”lyfter upp” frambenet med huvudets hjälp. Veterinärer ”ser” hästens rörelser och bedömer rytmen utifrån det. De som rider ”känner” om hästen ej rör sig symmetriskt. Vi som kör kan ”höra musiken” förändras – när hovarnas taktfasta slag byts mot ett annat trumljud. Eller kika bakifrån på hur benen rör sig.

En av världens mest kända travtränare genom alla tider är Sören Nordin. Han var en mästare på att balansera orytmiska hästar. Han lyssnade till hovarnas  taktfasta musik  - använde örat för att ”stämma instrumentet”. Ett kunnande som skapade två åsiktsläger. Vissa tyckte att det var rena sjukgymnastiken som han sysslade med då han skodde hästarna med olika skor och fick hästen taktfast igen. Andra ansåg att det var käpprätt åt skogen att han fick ”balansera bort hälta”. De tyckte att han dolde hältan. Vad tycker du om olika skor på hästens fötter? Användning av viktmanschetter?

När Sören Nordin var nöjd med musiken lättade han på skoningen - hästen fick tillbaka liksidiga skor. Under en period i sitt tränarliv fylldes hans stall av hästar med ”aktionsproblem”. De travade helt enkelt illa och blev diskvalificerade på grund av det. Många var säkert i grunden halta och lytta men till start kom de i alla fall med godkänd gångart. Det fanns hästar han balanserade och sedan skickade hem men väl hemma så travade de som krattor igen. Kunde inte hemmakusken bära? Var hästen halt?

Det här är inte lätt att reda ut. Ett gäng forskare i USA har specialstuderat hästar med koordinationsproblem. Friska rytmiska och orytmiska nervskadade hästar sattes på rullband med mätpunkter fästa på kroppen. De filmades från olika håll och rörelsedata samlades in. Punkterna satt på huvud, bog, armbåge, framknä osv. Mätpunkter placerades på rygg, bäcken, höft, has och ner efter bakbenet. Och det Sören Nordin noterat med örat kunde datorn visa i diagram. En rytmisk häst har rörelser som upprepas i samma mönster - det låter likadant. En nervskadad häst rör sig osymmetriskt och rörelserna följde inte ett taktfast mönster – gick ej att förutsäga. Genom att lära sig hästens takt kan örat varna för missljud!

Forskarna upptäckte att det gick att minska antalet mätpunkter och ändå få samma resultat. Och med datorns hjälp visades att det veterinärer tittat efter stämde med kamerans fakta:  hur högt lyfter hästen respektive frambenen, hur högt lyfts respektive bakben samt hur hästen rör ryggen i sidled. Inget revolutionerande i sig MEN kanske vi om 10 år sätter kusen på rullband, slår igång videon och efter några minuter spottar datorn ut diagram som visar hältan, diagnos, medicinering och lista med konvalescensprogram… Allt får man med sig på CD-skiva hem.

I Wien har ett forskargäng specialstuderat 20 hästar som visat olika grader av frambenshälta när de visades upp för hand. Hästarna filmades med mätpunkter på huvud och hals. Det lustiga var att vissa av dem blev haltare av ryttare och andra blev bättre med ryttare på. Forskarna kunde visa data på att en duktig ryttare kan stabilisera huvud och hals som hästen i annat fall skulle nyttjat för att bära av frambensproblemen. Är hästen i grunden halt då? Ja, hästen är halt men med ryttare på kan den inte använda huvud och hals för att justera smärta. En rutinerad ryttare/kusk kan således få en häst att prestera mera utan att kommunicera frambenssmärta via huvudets rörelser. Ska vi bära eller inte bära?!

Forskarna ansåg att vid en hältutredning visa upp hästen för hand och även med ryttare på. De ansåg att hästens kropp vid ridning utsätts för stress som påverkar skelett och muskler vilket i sin tur påverkar rörelserna. Den som sitter på har betydelse! Och om två – ur mänskligt perspektiv – likvärdiga ryttare sitter upp och hästen rör sig olika under dem – då är det läge att kolla in ryttaren och inte bara fokusera på hästen.

Börjar det vara krångligt nu?! Jag gillar komplexitet av det enkla skälet att vi människor vill förenkla verkligheten  annars blir det för jobbigt att förstå. Forskningsprojekt har avgränsningar – det man bestämt att ta hänsyn till och medvetet valt att bortse ifrån.  En unik hästs hela kroppshistoria reduceras till att bli x antal punkter som rör sig på en plan yta i z kilometer i timmen. Så enkelt är det inte. Alla forskningsprojekt bygger tillsammans upp en ”delhet” av förenklingar kring hästen. I helhetens mysterium finns hästen och vi – i en verklighet där allt har med allt att göra. Vårt största problem är vi människors negativa påverkan på hästen! Vi kanske skulle filma oss själva istället!!