Tycker du synd om din häst? Nov 2005

Tränger de andra hästarna bort din häst i hagen? Lägger öronen och kör iväg den när den ska äta? Är de andra hästarna är dumma med din? Tycker du synd om hästen?

Det är intressant hur vi ser på saker och ting. Tycka synd om är något jag själv har väldigt svårt för – nu för tiden i alla fall. Det har funnits andra tider i mitt liv – tider då jag verkligen tyckt att hästar haft det besvärligt och att vi människor varit korkade. En sak har jag dock lärt mig – när man tycker synd om någon så lär man inte hjälpa vederbörande – oavsett om det är folk eller fä.

Hemingway lär ha sagt att hur man uppfattar tjurfäktning beror på vems parti man tar och varför. Tjurens eller tjurfäktarens? Väl inne på arenan försöker båda ta ihjäl den andre. Eller behålla stoltheten som min gubbe skulle ha sagt. Tjuren har inte valt att komma dit – det är något människan bestämt. Våra hästars liv är inte lika brutalt. Men visst väljer vi åt dem också. Vi väljer vad de ska jobba med och vem de ska bo ihop med. Vi beslutar att de inte ska skos ordentlig vilket leder till att de halkar och snubblar sig fram genom livet. Vi väljer precis allt. Många gånger är det inte så lätt att vara tamhäst.

Veterinären var på sitt återkommande besök hos tränaren. En ny häst hade anlänt till stallet – het och besvärlig att köra med en orolig blick. Vid kontroll av munnen visade det sig att hästen under en längre tid dragits med tandproblem som lett till att det gjort riktigt ont med bett i munnen. Det fanns en orsak till varför hästen rusade som ett ånglok och förståelse för varför den gick undan i hagen när det var dags för arbete.

-        Lilla vän, har dom varit dum med dig!?

-        Tur att man inte blivit född till häst!

Veterinären konstaterade att hur hästen hade det berodde på vem den hamnat hos. Punkt slut. Tänderna ställdes i ordning och ett program utformades för att hästen åter skulle bli trygg med bett i munnen. Det var nya tider för hästen. Men för ”tycka synd om” - människor blir det aldrig nya tider – det är ett som är säkert… De berättar om och om igen om hästens tidigare elände. Hästar släpper det som varit när lösningen kommit – Är det då smart att fortsätta att tycka synd om dem även om de lämnat eländet för länge sedan?

Tycka synd om är en tröttande attityd. Om hästen gjort sig illa och borde vara halt så undrar vi hur ont den har när vi tar ut den ur boxen. Är det en häst som söker medlidande så lär den visa sin hälta, hoppa på tre ben och se eländig ut. Prova byta tonfall och helt krasst fråga: Nå, hur har vi det med onda benet idag då? och jag lovar att du får en annan reaktion.

Du kan prova en helt annan variant: Hästen borde vara halt och hästen ska ut i hagen eftersom den inte ska tränas. Bry dig inte i att den är halt för det hör ju liksom till och du kan hur som helst inte göra något åt det. Ta ut den bara. Led ut den till hagen utan att ens kolla hur den går. Släpp den i hagen och kolla in  hästens reaktion. För hästen innebär det att det inte läggs något som helst fokus vid att han för stunden är lite ofärdig. Och det kan faktiskt vara skönt att slippa lite ojande ibland.

Och sätt hästens beteende i relation till vad den har gjort. Be en unge i stallet bandagera ditt eget ben och sedan kan ni kolla hur ”halt” du blir de första stegen. Prova sitta på huk en minut och res dig sedan snabbt och spring iväg – hur osmidig är du de första stegen? Klarar du ett sådant böjprov? Behöver du läkarhjälp för den osmidigheten? Jag lovar att du kan bli redigt halt av små fjuttiga sår på fötterna. Du tassar fram för att undvika att det tar ont. Inte är du döende och inte lär din morsa oja sig över hur du för dina ben! Alla tar det försiktigt om de känner smärta – oavsett hur mycket smärta de uppfattar. Punkt slut. Eller som han på travet sa: ” Om lillflickan slår knät blodigt blåser jag bara. Om unghästen får ett sår åker jag till kliniken…”

TIPS

·       När du tycker synd om hästen ställ dig frågan: Vad tillför den tanken hästen? Vad tillför den mig? Skapar tankarna mot förmodan ett mervärde för er båda - fortsätt som vanligt…

·       Vad är det som väcker medlidande? På vilket vis lider hästen? Hur kan du minska detta lidande? Verkar hästen själv vara i behov av ditt ömkande? Vad hade hästen gjort om den fått vara vildhäst eller älg?

·       Vari ligger skillnaden ligger mellan medlidande och medkänsla. Hur blir du själv påverkad när omgivningen tycker synd om dig? Förbättrar deras medlidande din situation till det bättre? Hur påverkar medkänsla dig – att någon fattar ditt problem? Om hästen har bekymmer - vad gör du för att lösa det och lämna problemet bakom er?

·       Prova byta attityd - tyck inte synd om hästen om den är ömfotad. Överlevnadsinstinkten gör att hästen själv försöker lindra besvären genom att söka sig mot mjukare underlag. Fatta problemet - lös det. Exempelvis: Sko hästen - då lindrar du lidande. Ju mer tid du ödslar på medlidande desto mindre tid finns kvar till rationell skoning!

·       ”Nog är det synd om henne – hästen är halt igen!” Va?! Det är ju hästen som har ont! …