Ajax ska avsluta karriären i glädjens tecken Nov 2005

Travhästen Ajax blev trea i ett montélopp nyligen. Han satte svansen i vädret när Lotta bad honom ta ledningen. Som en sprätthök drog han iväg på sista bortre långsidan och lämnade de övriga bakom sig. I sista kurvan flinade han: Hähä! Vars tog dom vägen?!

Med mungiporna någon stans bortanför öronen spanade han bakåt efter det övriga fältet! När hästarna kom bakifrån fortsatte han att flina och blev frånsprungen. Ajax var nöjd – har man humor gillar man den hästen. Jag älskar hela hans uppenbarelse – han har fattat hela grejen. Man ska ju göra det man själv gillar oavsett vad andra tycker. Han är personifieringen av begreppet: ATT BEJAKA SIG SJÄLV

Varmblodiga travhästar får bara tävla till och med tolv års ålder. Vid nyår fyller alla travhästar år och då blir Ajax tretton – får permanent tävlingsförbud!  Starterna vi har kvar är rena bonusen. Gubben masserar honom en stund varje dag: - Nu ska all fokus ligga på Ajax – han ska ha svansen i topp! De andra får vänta. Ajax ska avsluta karriären i glädjens tecken.

Ibland blir allt fel. Som de dagar då man snubblar över köksmattan fastän den inte ens ligger där. Så var det sist vi startade. Ajax hade gått som ett vråltjut i sista jobbet. Gubben vaxade sulkyn och pumpade däcken så överambitiöst att de exploderade i stallet efter värmningen! Kusken Lotta har förvissa gått upp något men lite mycket luft var det allt i däcken. - Du borde banta… muttrade gubben när han stressad fixade punkteringen innan start.

Med normalt ringtryck närmade sig Lotta startplatsen med Ajax. Det var bilstart och de hade fått spår i det bakre ledet. En något ringrostig Lotta valde att vända upp Ajax framför hästarna som hon skulle starta bakom… Va?! Går starten nu?! Ajax missuppfattade situationen. Trodde att det var voltstart och svarade upp hästarna som kom bakifrån för att passera honom på sin väg mot startbilsvingen. Han hoppade och for och fattade ingenting. Lotta brukar ju dra på från start så erfarenheten tog över honom. Lotta reparerade sitt feltänk och de var på rätt plats och i rätt gångart när bilen närmade sig startplatsen. Precis då upptäckte Lotta nästa fel - Vad i helsike?!

Vid bilstart går det undan första biten – över 50 km/h - och då vill Ajax luta hakan mot remmen som håller upp huvudet. Han jagade startbilen och sänkte huvudet för att ta stöd – men där fanns inget stöd - remmen var för lång! Det blev som att ta ett steg för mycket i slutet av trappan - han snubblade till och galopperade 20 meter efter att bilen släppt fältet. Diskad.  Nu var jag skyldig - hade glömt att flytta stoppbulten på den automatiskt justerbara remmen. Lotta kunde inte ens justera remmen eftersom bulten satt i vägen. Finns inga ursäkter -  förlåt Ajax & Lotta!

Här något helt annat som fått mig att reagera. Är du känslig – sluta läsa!

Det finns shower i USA för Tennesse Walking Horses - hästarna med extremt höga frambenslyft som går med bakbenen nästan under framkroppen. Nu fattar jag varför de rör sig så. Har läst en rapport om regelvidrigheter i den branschen – hur hästar missbrukas i jakten på framgång.

Hästarnas framben smörjs med frätande ämnen för att göra huden extremt beröringskänslig. Sedan placeras tunna kedjor runt karleden som gör att det tar ont i varje steg. Hästen kastar med frambenen för att komma undan smärtan. Som när vi själva lyfter och skakar på händerna när vi bränt oss. Och inte nog med det - de värsta stolpskotten sätter på extremt höga klossar under framfötterna - ca 20 cm vid trakten. När hästen böjer foten skaver klossen sår i karleden. Fruktansvärda bilder! Hästar skoddes ömfotade, fick bultar mellan sko och sula, sjuka tricks för att få hästen att promenera på bakbenen med frambenen i luften. Vissa hästar låg ner för att de hade så ont.

Två amerikanska gurus som hållit på med ”soring” i över 25 år – Don Bell och Pam Reband – har blivit ”omvända”. Don skulle lära sin lillgrabb hur man ”steker framben” men grabben blev så upprörd över hur dum pappa var med hästar att pappan fick en chock. Don Bell hade aldrig ifrågasatt vad han blivit lärd i sin ungdom. För segersugna Pam var det tvärt om – hennes pappa beordrade henne att sluta ”grilla” hästarna. Hon blev förbannad för pappa hindrade henne från att vinna  - hon ville vinna till vilket pris som helst. Nu får hennes egna ungar inte skada hästar som hon själv gjort. Enligt dessa två finns det inga lagar som kan hindra misshandel av häst – bara känslomässiga argument fungerar. Vilka attityder har vi byggt upp? Vem är vår förebild?

I varje tävlingsgren finns tricks som tangerar djurskyddet – frågan är vad vi väljer att acceptera. Hopphästar ”barras” genom att hinderbommen slås upp mot benen när hästen hoppar. Travhästar har fått smaka på ”grisfösaren” – fått elstöt i rumpan när de ej sprungit nog fort. Där konsten slutar tar våldet vid! Sluta aldrig ifrågasätta!