Traktor, moppe, långmilare eller rapp stadsjeep? Sept 2006

Hästaffärer kan följa irrationella vägar. Ta den här som exempel:

Grannen drömde något helskumt. Drömmen handlade om min unghäst Martha som jag för övrigt köpte osedd i hennes mammas mage…

- Martha gick bakom dig och pratade med människoröst. Hon lät som en liten flicka. Fantastiskt!  Jag frågade henne vem som lärt henne prata så och vet du vad hon svarade?! Hon sa att det var den där gatuchefen på kommunen som lärt henne. Han lär hästar gå bakom människor och prata med människoröst sa Martha.

Grannen var i gasen – tänk att Martha pratar högt!! Jag känner Marthas talpedagog – han har travhästar. Träffade honom på Bodentravet och vi skrattade gott åt grannens dröm. Mitt i allt frågade han om jag ville ha en häst. Men se det ville jag inte. Lite hastigt fick jag ändå information om hästens  ägare, stamtavla och ålder innan jag hastade iväg till ett möte.

Väl hemma igen kollade jag i travhästregistret på internet. Travhästar har ju unika namn och idnummer så det går att söka som i bilregistret. Hittade hästen och kollade syskon och mamma. Intressant, intressant. Började bli nyfiken. Så kom ett mail från stuteriet där Marthas morsa stod uppstallad. På en av bilderna fanns systern till hästen jag precis kollat upp. Vilket sammanträffande – var det slumpen?

Efter samtal med ägare och tränare hoppade jag i bilen. Lämnade meddelande till gubben  - det ska vara gemensamt beslut, ni vet – Ring om du vill hindra en hästaffär.  Inte ringde han och jag gasade på mot Finland. I Haparanda anslöt en bekant och några timmar senare käkade vi finsk laxmacka i Kukkolaforsens brus – nu en häst rikare.

-        Gubben får hästen i present! Tror du han blir glad?!

Några dagar senare anlände hästen. När jag föreslog kastration tog gubben sig för skrevet som om han trodde att veterinären skulle slinta med skalpellen.

-        Är det verkligen nödvändigt?

Nej, men betydligt enklare för oss båda. (Blev det syftningsfel nu?...) Första dagarna med en ny häst är intressanta. Följande scenario gäller:

Tänk dig att du köper ett fordon. Det enda du vet är årsmodell och att havremoppen i fråga har ett teoretiskt användningsområde - borde gå att använda som rallybil. Registreringsskylten är frysmärkt på halsen. That’s it!  Vi hästfolk köper havremoppar utan krav på VDN-fakta men vi är lika lyckliga i alla fall.

De första dagarna går därför åt till att själv definiera upp fordonet som har anlänt. Vad är det jag egentligen har köpt? Traktor, moppe, långmilare eller rapp stadsjeep? Kurvteknik och acceleration  - behöver hjulinställningen justeras? Vilken olja har använts? Hur ser luftfiltret ut? Är packningarna hela? Är det diesel eller bensin? Behöver den vara varmkörd innan man trycker gasen i botten? Hur ser den ut i lacken? Fungerar strålkastare? Bromsar och växellåda är bra att kolla upp innan man bottnar gaspedalen. Hur mycket bränsle tar den här? Är det glapp i styrningen eller är underlaget slirigt? Behöver den stå inne i varmgaraget på natten eller funkar kallstarter också? Är det en rallybil?

”Nya bilen” såg ut som en blyg tonårskille vars fötter och ben dragit iväg bortom all kontroll. En sådan seg och klumpig grabb som snubblar på mattkanten, dräller ut mjölken, hör illa, ser illa och går illa… alltid hungrig och alltid trött. Det enda som lockar är sova, äta och leka med snoppen…

Minns en annan hästaffär som började med en fin nordsvensk till salu. En köpare fanns men denne hade inga slantar men väl en rask nordismärr - för nervig för travbanan. ”Vi byter hästar”, tänkte han men insåg att märrn ej räckte som inbyte. Hur få ihop resten av slantarna? ”Ja, mopeden så klart!” Han lade sin röda Puch Dakota i bruksskick emellan och fick sin nordishingst som blev en ganska duktig tävlingshäst. Märrn betäcktes och blev med tiden ett bra fölsto. Mopeden lär ha uppnått antikvärde idag.

Det finns hästaffärer som går åt skogen. En bekant fick en duktig travhäst av en av landets bästa tränare. Stoet hade problem med magen och fick ta det lugnt i hagen flera månader. Samtidigt närmade sig betäckningssäsongen och ägarinnan hade ett fölsto som hon ville betäcka men saknade slantar till hingsten. ”Jag byter bort nya märrn mot en hingstavgift”.  Efter ett par veckors sökande fick hon napp och i transporten till stuteriet fanns båda stona – ena lämnades och den andre betäcktes. Ett par månader senare ringde hon upp stuteriet. Hennes fölmärr var dräktig och hon själv var glad. Hur hade det gått för stoet hon lämnat i byte?

”Hon hade fel i magen som du sa. Konstig häst. Hon dog i går. Knall å fall. Men sånt händer – det är ju inte ditt fel.”

Det finns inga lyckligare hästägare än de som precis köpt en häst – eller sålt en. Åtminstone i det ögonblicket affären görs upp.