En levande häst som borde varit död Nov 2006

Med gråten i halsen berättade hon att veterinären dömt ut hennes häst. Hon hade fött upp honom själv och gjort allt för att få hästen frisk. Cystan i hovleden orsakade hältan som veterinären bedömde bli kronisk. Det fanns inget mer att göra  - hästen tålde inte träning. I höstas fick tvååringen dödsdomen och därefter verkställdes beslutet. Hon meddelade att hästen var avlivad vilket också framgick i travsportens hästregister.

Ett par månader senare ringde telefonen. En tjej berättade följande historia:

I en hästtransport som stannat upp på stallplanen stod en grå häst. Mannen som körde transporten sa att den skulle slaktas – att det var synd för det var ju en fin häst. Tjejen tittade närmare på grållen som var på väg till landet där hagarna inte har några staket.

- Han var ju så fin! Han tittade så på mig och jag kände att den här hästen ska inte dö – jag kunde bara inte låta honom åka vidare. Så jag köpte honom och nu springer han här ute i hagen.

När hon putsade sin nyfunne gråe vän upptäckte hon något som såg ut som siffror på halsen under manen. Kanske det är en travhäst fastän han är grå? Vad är det här för häst egentligen? Med saxens hjälp gick siffrorna att läsa – hästen var frysmärkt. Hon frågade sig runt och fick veta att man kunde söka på frysmärkningssiffrorna och på så vis hitta hästen i travarnas register på Internet – www.travsport.se

Med lätt hjärtklappning slog hon in registreringsnumret och tryckte på enter-tangenten. Vips! Jo, det fanns en död häst med det numret! Den hästen skulle varit två år om den levt. Den döde hästen var döpt till Dressedforsuccess och hade varit grå… Tankarna snurrade runt i hennes huvud. Kan det vara samma häst? Vad är det som har hänt innan jag köpte hästen? Varför stod det att den var död om den levde…

I registret hittade hon uppfödarens namn och sökte sig fram till telefonnumret. Så tog hon sig modet att ringa och två förvånade människor möttes i ett samtal kring en levande häst som borde varit död.

Uppfödaren hade sålt hästen till slakt men ”slaktaren” hade inte fullföljt sin del av överenskommelsen. Den nya köparen visste inget om hästen bakgrund och fick nu veta hela sjukdomshistorien och varför hästen skulle slaktas. Uppfödaren visste ej vad hon skulle göra:

-  Nya ägarinnan sa att han inte ser halt ut just nu men skadan sitter ju där. Enligt veterinär ska han inte tåla belastning och nu vet hon ju om problemet. Men det värsta är jag blivit lurad. Jag sålde till slakt men hästen såldes vidare.

Uppfödaren var både upprörd och nedstämd. Hästar som säljs är bara försäljningsobjekt - inget annat. Sålt är sålt. Även om hästen är ett levande väsen så jämställs den juridiskt sett med andra objekt som exempelvis möbler, bilar och andra grejor som är till salu. Vi vill ju våra djur väl även när vi väljer att sälja dem vidare eller slakta. Vi kan ju skriva avtal som juridiskt binder köparen – den möjligheten finns alltid. Kanske ett dylikt avtal skulle bundit ”slaktaren” vid den muntliga överenskommelsen som gjordes?

Vi har makten att avsluta våra hästars liv och möjligheten att ibland förhindra att andras beslut verkställs. Det finns många ”slakthästar” som sålts innan den sista resan påbörjats men då med säljarens godkännande – ”om du inte köper så slaktar jag”.  I det här fallet var hästen så sjuk att veterinären föreslog slakt. Ett råd som uppfödaren valde att följa.

Ett par veckor efter grållens pånyttfödelse har det börja hända grejor. Uppfödaren berättar följande:

- Tjejen som "köpte" honom av transportören meddelade mej att hon har beslutat att avliva honom. Hon skulle ta rätt på lite uppgifter om de olika transportörerna - för det är tydligen inte bara en inblandad. Än så länge har jag inte så mycket uppgifter men du kan ju varna för hästskojare av det här slaget!

Ja, det gäller att se upp. I alla branscher finns det ju stolpskott och svinpälsar och därför gäller det att gardera sig. Enklast är att själv närvara vid avlivningen men ibland är det inte möjligt. Förr gick det att transportera hästen till slakteriet och taga den av daga i lugn miljö utanför slakterilokalen. Nu börjar det bli allt mer komplicerat med hästpass och gud vet allt. Som tur är så finns det djurkyrkogårdar där man kan beställa både avlivning och begravning men då gäller det att ha slantarna redo. Den lösningen kostar precis vad den är värd. Det ekonomiska gapet blir ganska stort mellan att få betalt för en slaktkropp eller själv betala för en fin begravning. Flera tusen kronor.

När jag var liten fick jag höra hur morfar hade gjort när arbetshästen skulle slaktas. Lotta var halt och det fanns inget att göra men även då – för mycket länge sedan – fanns det hästhandlare och slaktare som var mindre nogräknade. Morfar ville inte riskera att Lotta skulle hamna ut i handeln och krävde därför att hästens framben skulle komma i retur med varubussen dagen därpå. Och så blev det.