Sagan om Moifaa april 2005
I slutet av 1930-talet fanns det i USA en helt fantastiskt bra travhäst – GREYHOUND – en stor och pampig grålle. Den hästen kunde allt – gick världsrekord med sulky, under sadel och i par med annan häst. Eftersom han var så överlägsen så fick han ibland tävla mot klockan och vid dylika rekordförsök samlades massor av folk och så även representanter från massmedia. I USA var Greyhound större än vad han och travsporten var här i Sverige vid den tidpunkten. Följande historia lär vara sann enligt radioserien: Höghastighetshästar:
På en av de större dagstidningarna här i Sverige fick nattredaktören en kom- i -håg-lapp där det stod att han skulle bevaka printern – Greyhound skulle nämligen försöka slå världsrekord i USA. Och redaktören höll koll och mitt i natten började printern knattra. Ut kom ett kort meddelandet om att en viss Greyhound hade gått den engelska milen (1609 meter) under två minuter. Världsrekordet var slaget!
Redaktören var en typisk hundmänniska och kunde inget om travhästar. Så meddelandet att en greyhound slagit världsrekord satte fart på både fantasi och skrivarlust. Han tyckte det var ett fantastiskt rekord på så ovanlig distans. Han skrev sitt reportage om snabba hundar och hundraser och om vilka distanser de vanligtvis sprang … . Vars travhästen Greyhound tog vägen den natten vet ingen. Men ni kan ju tänka er både minen och kommentaren hos Trav-Nisse när han viker upp morronblaskan och ser rubriken GREYHOUND SLOG NYTT VÄRLDSREKORD och så föreställer bilden en jycke! Helt sanslöst vad det kan bli fel!
Nedanstående legend hittade jag i amerikanska tidningen Eqqus. Den är lika virrig som en Agatha Christie-deckare. Nu gäller det att vara skärpt när ledtrådarna smygs in i berättelsen:
Grand National – det där ruggigt svåra hinderlöpet på Aintree i England – har en lång och spännande historia. Alla segrare blir legender vars bakgrundshistoria många gånger är mer spännande än själva loppet de vann. Den här berättelsen handlar om galoppörer som anlänt till England med båt.
1903 skeppades en nya zeeländsk häst vid namn Moifaa – över till England med båt. Moifaa betyder simmare och hästen påstås vara ”den fulaste jäkel du någonsin sett”. Jag har sett hästen på bild och skulle nog säga att han var mer snabb än bildskön. Å andra sidan så vet vi ju att det var springtävling - inte skönhetstävling - det handlade om.
Några år tidigare hade det lastats två hästar – tävlingshästen Kia Ora och unghästen Chesney - på en engelsk båt i Melbourne, Australien med destination England. Båten hamnade – i tät dimma - i svår sjönöd utanför Sydafrikas kust. Källan till denna historia är forskare som samlar data kring skeppsbrott. Enligt dem övergav besättningen både hästarna och skeppet – Thermopylae - som i hårt väder stod på grund på ett rev.
I en australiensisk bok – Cup Day – berättas om en polis som riskerade sitt liv i ett heroiskt försök att rädda hästarna. Han lyckades simma fram till skeppet och hittade unghästen som han släppte lös. I nästa ögonblick bröts skeppet itu och galoppören Kia Ora antogs ha försvunnit med båten ner i djupet. Dagen därpå upptäcktes Kia Ora stående på en klippa flera kilometer från vraket – utmattad, blåslagen men vid liv. Hästen hade simmat efter den klippiga kustlinjen i cirka tio timmar bland enorma vågberg i sina försök att ta sig upp på land. Båda hästarna lastades på nästa båt och fortsatte sin resa till England.
Några år senare korsades dessa tävlingshästars livsvägar. I 1904 års Grand National deltog två hästar från ”down under” – Moifaa från Nya Zeeland och Kia Ora från Australien. De långväga båtresenärerna möttes i världens hårdaste hinderlöpning. Kia Ora föll på tredje hindret medan Moifaa vann.
Så gick åren och på tioårsdagen efter Moifaas seger hade hans bakgrundshistoria utvecklats till en fantastisk berättelse som gjort honom till en av Grand Nationals mest populära segrare.
”Moifaa vann nio av tretton starter som fyraåring i sitt gamla hemland Nya Zeeland. … den bruna hästen var med om ett skeppsbrott utanför Irland kust och blev efter en tid återfunnen av någon fiskare när han ensam spatserade omkring på stranden.”
Hängde du med? Två båtresenärer i samma hinderlöp. Den enes resa sker utan incidenter – den andres blir rena katastrofen. Den ene med ett namn som betyder simmare – den andre en hejare på att simma. I eftersnacket efter loppet blandas förlorarens bakgrund ihop med segrarens kämparglöd. Med åren blir den nya historien så fantastisk att den överlevt trots att den inte är sann.
I hundra år har ungar i England fått höra ”sagan om Moifaa” . De har älskat den vinnaren. Och läst tecknade serier om skeppsbrottet och funnit berättelsen i sina skolböcker. Generationer av ungar har hört den och på så vis har den gjorts odödlig. Även om den inte var sann. Men vad gör det – båda hästarna var ju vinnare!