Olyckan fick känslor att röras upp inombords Okt 2005

Förra helgen välte en hästbuss med sex travhästar på E4-an utanför Skellefteå. Urlastningen blockerades och det tog timmar för räddningstjänsten att få ut de chockade hästarna genom taket. En häst dog. Känslor rördes upp inombords – jag blev väldigt illa till mods. Grät och tänkte på hästänglarna som höll sina skyddande vingar över våra hästar när vi blåste av vägen med hästtransporten i mars. Vi hade en osannolik tur då till skillnad mot de som var inblandade i den här olyckan.

Både människorna och hästarna behöver krishantering efter en sådan upplevelse. Ni runt omkring - ge hästägare och skötare en kram. Smek hästarna med mjuk borste över hela kroppen tills rädslan släpper greppet om dem. Alla behöver dra en lättnandets suck – faran är över – vi lever. Först då går det att börja andas igen. Jag hoppas verkligen att de inblandade får professionell hjälp för både kropp och själ. Att i timmar vilja hjälpa sin nödställda häst och inte kunna göra något – är ett fruktansvärt trauma som jag önskar ingen någonsin ska behöva uppleva. Mina tankar är hos er.

Jag spinner vidare på förra veckans tema - åka tåg med hästar. Förr i tiden gick det ju att lösa.  I kompendiet Trav på TORPGÄRDAN (ISBN 91-89676-11-4) berättar bodensaren Bengt Larsson (f-1924) om en lång tågresan med sin nyinköpta häst – då var Bengt 30 år ung och full av drömmar:

”En hästaffär gjorde jag 1954 i Malmö när jag köpte KING ASA. Han kostade 6000 kronor och jag hade 7000 kronor med mig när jag åkte ned med tåg. Jag hade aldrig varit i Skåne så det var ju ett äventyr i sig. Jag hade en bild av att det skulle se ut som på den ryska slätten.

När jag satt i kupén klev det på tre paranta damer i Stock­­holm och de satt och konverserade. De var ganska eniga i uppfattningen att Stock­holm bjöd på ett allt­för hårt klimat under vintern och då tänkte jag: ”Ni borde få känna på klimatet där jag kommer från…”

När KING ASA skulle hem var det så att kung­­en hade en hästvagn men den var oftast upptagen. En enda varm­­vagn fanns att hyra och den var avsedd för kungens hästar. Den gick att hyra när den var ledig men den var så dyr så det var inget för mig. Jag hyrde en stallvagn av skåningarna istället. De kallade sådana vagnar för elefantvagnar, för de användes flitigt av olika cirkussällskap.

Jag rustade mig med 35 liter rödsprit. I taket på vagnen hade jag hängt upp en kätting och en hink.  I botten på hinken hade jag en burk som jag kunde elda i.

När vi rullade in på Bodens station hade det tagit två och ett halvt dygn bra exakt. Jag minns att det var 30 grad­er kallt i Älvsbyn och då fyllde jag på rödsprit för sista gången. Men jag måste ändå säga att vi hade det relativt varmt hela resan. KING ASA lade sig ju ned ibland och han hade torr halm att ligga på. Själv blev man ju varm bara av att tänka på vilken kanon man hade med sig hem så kylan var inga problem.”

Sven Elofsson - (f-1926) - travpionjären från Arvika - har också åkt tåg med hästar men det är ett stillastående tåg som han minns speciellt väl. Och inte tänker han på den gången då järnvägsvagnen med hästarna fick axelbrott i Kil så de blev ståendes. Nä. Han tänker på en folkfest för länge sedan: 

”När den berömda travhästen Frances Bulwark gästade Årjäng 1954 blev det publikrekord – över 20 000 personer var på plats på söndagen!!

Det märkliga var att på måndag kväll  - när jag skulle köpa kvällstidningen - fick jag se att Årjängståget med ånglok kom in till Arvika station. Och det var en hästvagn med! Och det var ju ganska intressant så jag gick ju dit. Där var Olle Andersson från Solvalla med Frances Bulwark och jag blev intresserad. 

- Gå in och ta på hästen du, sa han.

Och då såg han ju att jag kunde med hästar och då sa han:

- Har du tid att stanna ett tag du?

- Jo, sa jag.

- Kan du passa Frances Bulwark åt mig här i hästvagnen för di ska växla om. För vi ska åka med Stockholmståget – persontåget – nu senare i kväll. Jag skulle gärna vilja ha en matbit.

- Jag stannar hos märra, sa jag.

Och jag satt ju där och det var ju flera som kom för det var ju en hästvagn. Och Frances Bulwark stod ju livs levande där. Och han gick på restaurang, fick sig mat och kaffe. Detta tyckte jag var en upplevelse för mig. Att vara övervakare för en så vacker häst.”

Från en hästägarinna i Boden kommer denna hästoria:

Har du hört om kärringen som kom inrusande till gubben och slog en kavel i huvudet på honom.
- Va gör du? sa gubben
- Jag hittade en lapp i din ficka. Vem är Stina ??
- Men gumman, det är en häst. Jag var ju på travet förra veckan och lappen har legat kvar i fickan sen dess.

Kärringen vart djupt ångerfull, pysslade om gubben och bad om ursäkt flera gånger om. Efter två veckor kommer kärringen ångandes igen, denna gång utrustad med en stekpanna som hon drämmer med full kraft i huvudet på gubben.
- Va fan är det frågan om nu då? säger gubben
- Hästdjävuln ringde !!!