En tur och retur till Bergsåker. Rökfri kupé Okt 2005

Hur har du det med hjälmen din!? Är den bra – tål den en snyting?! Eller har du en gammal kvaddad kapsyl på skallen när du rider? Tiden som kommer nu innebär slipprigt underlag – blåsväder med löv i luften – frosthalt gräs. Olycksrisken ökar när årstider växlar. Och när mörkret faller tvärsnabbt. Inget nytt men man blir lite lätt överraskad varje höst.

Läste om en kvinna som i sin ungdom var väldigt tävlingsinriktad. Lika taggad varje gång hon satte sig upp. Pojkvännen hade utrustat henne med den absolut bästa hjälmen och tur var ju det när tävlingsdjävulen tog över hennes förstånd. Hon red sin tävlingshäst som stannade på hinder varvid hon satte sporrarna i sidan på hästen och skickade på den en redig fetsmäll med ridspöt. Svaret blev att hästen gick till väders, reste över och föll baklänges. Den landade på henne och hon beskrev hur det kändes när käken krossades och nackkotorna kraschade. Hon tackade sin lyckliga stjärna för att hjälmen tog resten av smällen. Var förlamad inledningsvis men efter tio månader satt hon sig i sadeln igen – med 70 % av kroppens funktioner återställda. När hon var sängbunden fick hon tid att fundera över vad som gick snett. Hon hade inte tagit hästens tvekan på allvar – trodde hästen bara var okoncentrerad. Nu driver hon ridskola där hon lär ut sina två nyckelprinciper:

·       Bär alltid en godkänd hjälm!

·       Tvinga inte in hästen i en situation som den mentalt inte är förberedd inför.

Oavsett hur en olycka gått till så är det upp till var och en att själv resa sig upp. I regel är det ju vi själva som ställt till det för oss. Hästen kan vi ju inte skylla på – eller hur?!

Nu under hösten säljs massor av hästar. Det är precis när betet tar slut som man kan göra fynd på hästbörsen. När en ny häst kommer till stallet så är den ofta lika osäker på oss som vi är på den. ”Varför gör den så?” – Vad menar människan med det där då? Samspel människa - häst är som ett musikinstrument som måste stämmas för att ljuv musik ska kunna uppstå.

Om en osäker häst kommer till en osäker ägare så blir det en väldigt förvirrad tid av kontaktsökande. Ingen litar på den andre – misstänksamheten och misstroendet gnäller som en ostämd fiol. Mycket rycka - slita och skrika eller låta hästen vara för att slippa konfrontera sin rädsla – ”Han måste få smälta det här.”

En stallägare har fått en ny hyresgäst - en tjej med ny häst. Och lite virrigt är det allt. Hästen viftar på benen åt tjejen som står på dubbelt säkerhetsavstånd. Ute i grimskaft blir det armbrytning och tapphäst. Hon är snart rädd för sin nya häst. Det är då nya ägare börjar fundera över om de verkligen köpt rätt häst… hur reklamerar man ett stolpskott till kuse? Första tiden kan vara besvärlig innan man lärt känna varandra. Om en osäker ska hjälpa en osäker häst tillrätta så blir det ju som en blind som leder en blind. När hyresvärden leder hästen och lyfter fötterna så är det inga problem – varför är det så? Snabbt dalar självförtroendet på den nya hästägaren – ”Vad gör jag för fel?”

Hästägande ställer krav på långsiktighet i allt VI gör. VI = JAG +MIN HÄST.

Det måste finnas ett mål med inköpet av hästen. Ett mål som går att formulera om till planer som i sin tur går att skapa dagliga rutiner av. Då är ett sprattlande ben på en ny häst inget problem - bara något VI måste fixa för hästen ska ju ha skor på sig senare. Likaså gäller leda häst i grimma – det måste VI kunna.

Man kan starta i andra änden – gå kurs i ledarskap eller horsemanship – lära sig tekniker för handhavande av häst MEN dessa är helt meningslösa om de inte sätts in ett sammanhang! Det hjälper föga hur mycket teknik du kan om du saknar långsiktig plan för dig och hästen. Vad ska du med skänkel och vikthjälp till om du ändå inte ska rida?

Nya hästen Zoola känns rätt – det var ju bra. Står man med ryggen åt henne snuttar hon på polokragen men släpper taget innan man blivit strypt. Tack för det! När hon fått lunka lös på släp bakom vagnen biter hon tag i filten jag sitter på. Undrar vad hon vill?!

Å så något helt annat: Arbetet med den uppvärmda travbanan i Piteå lär vara igång. Det är även arbetet med järnvägen – Bothniabanan – som ska gå efter norrlandskusten. Att koppla ihop järnväg och trav är ju en fiffig idé men absolut inget nytt. En anledning till att Bodentravet placerades där det ligger är just närheten till järnvägen. Förr fanns det till och med en perrong vid travbanan där publiken klev av. Till och med hästarna kom med tåg! När det var ryttartävlingar här i Boden kom hästar från Kiruna och Gällivare/Malmberget med tåg.

Nu är det dags för hästtransport med tåg! Nya järnvägen går ju utmed kusten och där finns travbanor och ridsportscenter: Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Kramfors, Sundsvall osv. Tänk vad enkelt att endera köra på bil och släp på tåget. Hästarna åker bra och vi sitter i restaurangvagnen. Väl framme rullar vi utvilade av och kör till banan. Andra varianten är att göra speciella hästtransportvagnar där man lastar på och blir upphämtade av den lokala hästtransportören som transporterar hela gänget in till banan. Kan ingen nyfiken ekonom räkna på det?! Det snackas så mycket om att banorna måste öka prispengarna men ingen verkar intresserad av att se över sina egna kostnaderna. Kan tåg vara ett billigare alternativ till landsvägstransport av tävlingshästar?

Hoppas Bothniabanan kopplas ihop med hästsporten. En tur och retur till Bergsåker, Sundsvall Open. För två hästar, tack. Rökfri kupé.