Låter det klonk eller ka-bonk Dec 2005

Hur låter din häst när den går på stallgången? Det jag menar är själva ljudet som hovarna skapar mot underlaget. Låter det klonk? Eller ett dubbelljud – ka – bonk – när foten sätts ner på cementen? Du tror jag skojar nu va? Nix!

För ett par år sedan flyttade en bekant söderut med sin travhäst. Hästen var kapabel men osäker. Här uppe blev ägaren tvungen att planera in skoningen i god tid innan det var dags för start.

-        Dagarna efter skoning blir han så ömfotad att det inte går att köra snabbjobb. Springer som ett härvelkors men efter tio dagar är det OK.

Ungefär samtidigt tog jag upp en häst som jag var delägare i. Hovslagaren som skodde nere i Värmland skickade med en hälsning till den nye hovslagaren:

-        Vad du än gör – överkorrigera inte denna häst – han tål inte justeringar. Låt han stå som Gud skapade honom annars blir han ofärdig.

Hästen som flyttade söderut fick en ny hovslagare som vid första besöket sa:

-        Den här ser ut som om han galopperat ofta – det ser jag på hovarna. Hur har han varit dagarna efter skoning?

Jag minns än idag ägarens reaktion. Efter två skoningar hade hästen en storlek större på framskorna och var helt normal efter skoning. Inte nog med det – första starten resulterade i seger.

-        Hur ska man veta? Jag är ju inte hovslagare. Jag trodde att hästen var en ömfotad jäkel men nya hovslagaren säger att det är en korrekt häst med mycket fina fötter.

Hästen som kom hit var aningen markvid och lite skruvad längst ner. Om hovslagaren verkade för mycket blev hästen knackig – tunna sulor och dåliga fötter kallades det. Frågan är var felet ligger – är hästen klen eller är det vår hovvård som brister? Det här är ett känsligt kapitel! Men ett ämne som inte är något som helst problem för en riktigt intresserad hovslagare – det här handlar ju om hovslagarfilosofi. Hur hovslagaren ser på hästens fötter och fotbeklädnader i relation till vad benen ska syssla med.

Min första ”hovslagarkurs” gick jag i livets hårda skola med min första fölunge. Den blev sparkad på överarmsbenet så illa att nerver gick av vilket ledde till att ena frambenet hängde och dinglade. Tidpunkten var olycklig eftersom benens tillväxtzoner icke var slutna – fölet hoppade på ett framben under perioden då benstrukturen ska stabiliseras. Veterinären var även hovslagare och dessutom travkunnig – rena fyndet. Han gick igenom allt som skulle hända med benet, muskler, skelett och med framhoven som var både över- och snedbelastad. Konsekvenserna först och därefter vad jag kunde göra själv för att lindra besvären. Planen sattes i verket vid 7 månaders ålder och pågick till hästen var tre år. Veterinären skodde när de första skorna kom på plats. Då infördes även rutinen att varannan dag såga upp en tunn springa mellan hov och sko i ena trakten. Hoven blev symmetrisk även om det såg illa ut i början. Kusen blev en snäll ridhäst.

Om det går att på lång sikt rätta upp ett fel så innebär det också att det på lång sikt går att skapa fel genom lite felaktig skoning. Hur ska vi hästägare veta vilken väg vi slagit in på? Är vi på väg att skapa problem via vår hovvård? Eller fixar vi undan besvär på andra ställen genom att sköta hovarna exemplariskt? Den frågan kan du suga på under helgen! Snacka med din hovslagare!

Ibland är startpunkten för hovslagaren komplicerad. Pegasus South är travhästen som från sidan ser OK ut. Sedd framifrån kan man inte begripa att hästen travat in en halv miljon. Frambenen är så ihoptryckta och felmonterade att hälften räckt. Mellan knäna får du precis plats med en tandborste och fötterna visar ”tio i två”. Hovslagaren har accepterat skapelsen och lyckats med sin uppgift att få hästen att springa utan att slå ihjäl sig. Det är bra gjort.

” Verkningen av hoven är det absolut viktigaste vi gör. Om verkningen inte blir rätt finns det inga skor i världen som kan fixa problemen som en sådan verkning orsakar!” Så sa en amerikansk hovslagare och menade att en häst som blir halt av skoning kommer - förr eller senare-  att få ledproblem. Och likaså kan en perfekt verkning leda till att år av problem med fräschören plötsligt försvinner. Kroppen kommer i balans och kan återhämta sig.

Hur skiljer man en bra verkning från en dålig? Ett TIPS från den amerikanske hovslagaren: Lyssna på ljudet som hovarna skapar mot golvet. Nästan gång din häst är nyskodd  – be någon leda hästen rakt fram på stallgången – själv kollar du hur hästen sätter ner fötterna. En välbalanserad hov sätts ner plant mot marken. Lägg dig ner och sätt fokus på en fot och följ den fotens isättning i golvet. Sätts foten ner plant blir det ett ljud – klonk. Om foten sätts i snett  - ena sidan först och sedan andra – blir det ett dubbelljud – ka-bonk.

Mitt TIPS: Om hovslagaren tycker dina frågor är pucko – be honom lägga sig ner och kolla själv! Eller ring någon annan