Hästen kan få dig att bli betjänt Maj 2005

Brukar din häst vilja att du ska komma? Passa dig väldigt noga! Hästen kan få dig att bli en betjänt! Hästar är smarta. Varje normalbegåvad kuse fattar vitsen med att lära oss komma på inkallning. Om hästen står i hagen och tittar åt vårt håll så går vi dit för att se vad han vill … Efter ett par gånger har hästen lärt sig att spana in = kalla in.

Hästar kollar ju in hur vi reagerar på deras stimuli – på samma vis som vi studerar dem. De lär sig snabbt vad som skapar reaktion. Bonk-Nisse är kusen som lärt sig att ett par fetsmällar i boxdörren får oss att komma. Första gångerna tror vi nåt är fel men sedan kommer vi i hundra knyck och ber Bonk-Nisse fara åt fanders. Men det påverkar inte honom. Det roliga är att knacka på dörren och kolla om det funkar igen! 

När den bulgariske tyngdlyftaren var föl så växte han så det knakade. (Kallblodshästar har högre tillväxt per dygn än vad köttdjur har - därför föds det upp hästar för köttproduktion i sydligare länder). Bruksnordisrumpan svällde av alla växande muskler som trängdes under huden. Han älskade att bli gnuggad där bak. Backade mot mig när jag borstade och formligen förföljde mig med sin stora rumpa. Ställde sig på tvären på stallgången för att få mig att knuffa honom i baken för att få honom åt sidan. Eller ge honom en dask i ändan. Snabbt lärde han mig att bli en mobil massageservicen med drop-in öppet. 

När jag gick ut i hagen med hö så kom han farandes och vände baken till och backade mot mig. Från början skrattade jag och stoppade rumpan med handkraft. Tror ni han hade roligt!? Nog fattade jag att han tyckte att det var skönt att bli gnuggad på storändan men någon måtta fick det ju vara. Till och med min irriterade knuffa-bort – massage gillade han.

Han var gullig och besökare gick in i hagen. Det var många som med förskräckelse såg den stora rumpan komma mot sig. Ju mer de knuffade undan den desto närmare kom den. ”Men vad gör han?! Varför försöker han backa över mig?!” Det var en rolig tid som slutade när vi gjort en korvgrillningsbrasa i hästhagen. Brasa var mellan oss och storrumpan. Och han backade in i brasan med storfötterna så svansen nästan tog eld. För att förhindra eldsvåda lappade jag till honom med en vedklabb i rumpan. Han tyckte det var skönt och tog ännu ett steg bakåt in över brasan varvid glödbädden rördes om och friska eldslågor slog upp under magen. Då valde han att hoppa framåt. Efter den dagen behövde man bara säga: Passa dig för brasan! – så slutade han backa.

Tagge var travhästen som var som en bäver - men bara ibland. Han hade en bäverkompis som hette Avanti. Tillsammans slog de världsrekord i flistuggning. Vi hade gjort en uppbindningsplats utanför stallet – en cowboy-parkering. Där fickparkerades Tagge och Avanti när de skulle selas på. De gillade att träna ihop men ville att utselningen skulle gå snabbt. Blev det snack och fördröjning så gick flistuggen igång. De såg ut som Musse Pigg när han käkar majskolvar. Det sprutade flis och den halvmeter tjocka stocken blev en tandpetare innan alla grejor var på plats. Vi bytte stock och de lärde sig att det gick att få oss  människor att sela mycket fortare om de själva tuggande snabbare!

Tagge hade egna idéer om hur länge han ville vara i hagen. Om det blåste så ville han in. Ibland ville han bara in för att han ville det. Eller så var han kissnödig. Det syntes på flera kilometers håll att han ville in. Man kan inte alltid följa deras önskemål av rent praktiska skäl. Men han godtog inte det! Hagens led  var en skjutbar fin och praktisk trägrind med eltråd innanför. Tagge passade sig för eltråden. Han hade lärt sig att jag blev väldigt förbannad om han satte sina långa framtänder i grinden. Då kom jag farandes som en häxpipa. Och det var precis det han var ute efter. Så länge han visste att jag inte såg på honom så gjorde han inte något med grinden, han rörde den aldrig. Men så fort jag visade mig ute på gården eller syntes i fönstret så satte han fart. Som en hjärnskadad bäver gick han lös på grinden samtidigt som han kikade i ögonvrån efter mig. När han visste att jag sett vad han ville så slutade han inte förrän jag tog in honom.

Det här höll han på med vintertid då elen inte funkade lika bra. Ni skulle skrattat ihjäl er om ni sett mig kika bakom gardinen i köket och sedan hukande hasa mig mot spisen för att koka kaffe. Och där ute i hagen stod Tagge och spanade mot fönstret…  han kunde nog knappt hålla sig för skratt han heller!

Han tuggade aldrig på något i stallet. Om han fick vänta på sin tur att få komma ut i hagen kunde han ta till flistuggsknepet. Han visste hur man ökade tempot på mig. Då tittade han på mig och bet demonstrativt i hörnstolpen vid boxdörren. Ögonen på mig och flistuggen i stolpen. Ni kan ju förstå min skadeglädje då jag byggt nytt stall och han fick en box med stolpar av järn. Jag tittade på honom första dagen då han visade tecken på att tycka att jag tog för lång tid på mig. Han blängde och tog sats och satte tänderna i järnstolpen. Piiiooong! Både i stolpe och tänder. Och så försvann flistuggen och ersattes av de mest fula grimaser. Från den dagen hängde han ut huvudet över boxdörren och såg ut som ett illvilligt gummiansikte. Det ökade inte mitt tempo precis. Jag grimaserade bara tillbaka. Resten kan ni ju räkna ut:

”- Kolla nu grabbar! Så här gör man för att få henne att tryna! Japp – det funkade igen! Kolla vilka små framtänder människor har! Haha!!”