Hallå! Den där korgen är min! Maj 2005

Hoppar in i bilen. En lätt klapp mot bröstfickan säger att mobilen är med. Känner att plånboken också finns på plats. Kollar tankmätaren – jodå, det finns soppa. På sätet bredvid ligger kom-ihåg-lappen. Klockan på instrumentbrädan säger att jag kommer att vara i tid. Då kör vi!

Morsan kan fynda. Hon har totalkoll och sniffar upp en rea på flera kilometers håll. Visar upp sina inköp och redovisar hur mycket hon ”tjänat” på affären. Själv hävdar jag att man inte kan tjäna något om man betalar. Man kan minska sina kostnader på sin höjd. Men som sagt var – något har jag väl lärt mig av att ta del av hennes fyndaffärer. Nu var det nämligen konkursutförsäljning som gällde. Hästens Hus i Luleå skulle tömmas. Jag gnuggade händerna av förtjusning – skynda å fynda!  Här snackar vi planlagt anfall. Absolut inga impulsköp!

”Farmen-Veronika” – den glatt hysteriska värmländskan som varit med i flera vrålknäppa TV-såpor och som deltog på bygdetrav i Piteå i somras – behövde en ny ”klick-sele”. Vi känner varandra sedan flera år tillbaka och nu har det slumpat sig så att hon äger storebror till min ofödda fölunge. New Kid in Town går som ett skott och nu ska ”Virre” investera i modernare utrustning. Jag fick i uppdrag att kolla efter travsele och hon skulle vara stand by med mobilen i näven. ”Ingen sån där modern skit i plast – det ska vara riktiga lädergrejor!”- så löd inköpsordern.

Själv skulle jag köpa ”gympadojor” åt grabbarna. Tanken var att fynda skor, söm och brodd. Sådant som går åt och kostar. Var beredd att bära flera ton om priset bara var det rätta! På lappen stod det stängselaggregat – om det fanns till rätt pris vill säga. Något annat skulle jag inte handla. Punkt slut.

Söker efter skyltningen. Haha! Nu pratar vi timing! Jag kommer precis då skylten trycks ner i den frusna backen. Utanför lagerlokalen står det ett par bilar och vid dörren finns redan en kö! Härligt! Shop until you drop!

Känner igen några ansikten. De flesta är kvinnor iförda ridbyxor. Bland bilarna finns många stadsjeepar och kombibilar med dragkrok. Kön växer och det kommer en lustigkurre med namnskylten ”personal” som lätt road säger:

-        Vi släpper in en grupp i taget!

Man kan ju tro att det Bruce Springsteen biljetter som ska säljas …

Så släpps vi in. Får veta att skogrejor är längst in i hörnet – ni vet där mjölken är i matvarubutiken. Utan att vika med blicken tar jag fart in mot skohörnan. Ingen finns där. Kanoners! De flesta i närheten vill fynda hästtäcken som hänger på en jättekarusell. Täcken lyfts hit och dit och hela ställningen påminner om en golvmonterad jättetakfläkt vars vingar består av regntäcken som flaxar. 

Vänder mitt i steget. Börjar med att kolla efter sele åt Virre. Hittar en som är i plast och får veta att det är den enda klickselen som finns. OK, uppdraget utfört. Ingen ny sele åt New Kid in Town. Åter till skorna.

Är ensam i hörnet en bra stund. Plockar i dojor och sömlådor – allt nedsatt till 50%. Märkningen visar att Hästens Hus legat lite högre än normalpriset så i slutänden blir pris kanske nedsatt 35%. Det räcker för beslut. Nu ska pojkarna få ett helt förråd av gympadojor!

Vad gör man när man har famnen full med hästskor och sömlådor? Stånkar mig fram till en kundkorg där jag häller ut mina grejor. Kundkorgen bångnar för vikten. Tillbaka in i hörnet igen. Lyfter i lådor och kollar aluminiumdojor med grepp och falsade bakskor. Klöser så frenetiskt att jag river ett finger. Nu är det rall på riktigt! Det droppar blod från fingrarna! Fyller på mera skor i min halvt kraschade kundkorg i plast. Ställer den åt sidan för den är för tung att ha över armen. Gräver vidare efter rätt storlek på guldskor och släta järn. Får ihop ytterligare ett par kilo dojor. När jag vänder mig för att placera bytet i korgen ser jag en kvinna stå böjd över min välfyllda kundkorg.  Va?!! Hon rotar bland mina skor i sin jakt efter fynd. Nä, nu blommar det!

-        Hallå, hallå! Du, den där korgen är min!

Kvinnan vänder sig om med näven full av aluminiumdojor. Ursäktar sig och rotar vidare i skohörnan. Vad göra? Ska jag kolla om dojor försvunnit ur min korg!? Kroppsvisitera henne och ställa till med en riktig utförsäljningsscen!? Dra i var sin traktarm så skon rätas ut? Nä, så ivrig är jag inte.

När jag lyft på alla kartonger och hittat både söm och brodd som passar, då är jag nöjd. Då reser jag mig upp där inne i hörnet och ser mig om. Lokalen är fylld, det är rena julhandeln. Tar mitt byte och navigerar mig fram mot kassan vid utgången. Kön är lång. Och det blir som på matvaruaffären – impulsen slår till i brist på annat… Står där och väntar med blodet droppande på golv och ner bland mina fynddojor. Ögat faller på ett storpack bomull – handen greppar och knölar ner det under handtaget på korgen. På hyllan bredvid finns ridskor. Nä, stopp och belägg. Det går sakta framåt i kön för det är fler som fyndat. Pratar lite med de i kön vilka upplyser mig om att blodet rinner och att det kanske vore idé att ta lite av bomullen från kundkorgen och stoppa droppandet…

Min tur. Det visar sig att jag fyndat för dryga fjortonhundra spänn. Får hjälpa att bära ut skogrejorna för plastpåsarna tål inte tyngden. Ringer till Virre som bestämmer sig för att köpa selen på hästshopen hemma på Färjestad istället. Rullar hemåt och känner mig nöjd. Både med fynden men också med att jag faktiskt bara köpte det jag skulle. Bomullen får räknas som förbandsmaterial.

Väl hemma visar det sig att jag köpt tre (!!) aluminiumskor i helt fel storlek. Fattar inte hur det gick till. Kanske jag skulle kroppsvisiterat i alla fall…