Engelska kungahuset - där luktar det häst Okt 2006
Ryttar-VM gick i Tyskland i år och jag har faktiskt varit på VM-banan i Aachen. Tågluffade mig dit på den tiden jag var ung och vacker. ”Nu är man bara och.” - som farsan brukar säga. Vi var tre travtjejer från Boden som hamnade mitt i en internationell tävling. Eleganta polska fyrspann kom dundrandes inne på arenan. Hugo Simon – österrikaren som blev alla småtjejers idol – kom ångandes efter staketet på sin taggade fux Gladstone. Jag höll på att få kusens storfötter mitt i pannan. Hugo tog ut svängen lite för att kunna klara sista hindret i omhoppningen! Vi som hängde ut över staketet visste ju inte om hans planer… Vi kastade oss baklänges – på håll måste det sett ut som vi gjorde vågen.
Svenskar deltog i dressyren och bland dem fanns Ulla Håkansson – känd som dressyrryttarinnan utan ridhus. Hon som fostrat framgångsrika dressyrhästar genom att rida alla svåra rörelser ute i den omgivande skånska terrängen. Vi ville träffa legenden men entrén till stallbacksområdet var belägrad av vakter med gröna kepsar med märken på. Vi skulle bara in! Planen var given!
Vi sprechen deutch med vakterna ganska länge innan de fattade vårt synnerligen viktiga ärende - ett meddelande som skulle framföras personligen till Ulla Håkansson.
In på stallområdet kom vi men eskorterades av vakterna direkt till tävlingschefens kontor. Vad nu då?! Was is das!? Där fick vi sitta framför ett enormt skrivbord av spegelblank mahogny och lyssna på denne tyske hästväns beskrivning av ryttartävlingar i Stockholm på 1950-talet. Vi nickade när kända hästnamn dök upp och var så trevliga att storchefen ägnade halva dagen åt att berätta om sitt fantastiska Stockholmsäventyr. Han gillade oss, tackade och fixade fram en vakt som tog oss raka spåret till Ulla Håkanssons stallplats. Hästen var kvar men Ulla hade åkt till hotellet för länge sedan…
Under ryttar-VM kändes det som att vara på plats igen. Nu satt jag nöjd i TV-soffan, slapp toalettköer och trängsel kring kaffebaren. Fick se repriser av situationer som skapade både jubel och svordomar. Det var en person som jag lade märke till - 24 år gamla Zara Philips på hästen Toy Town. Hon tog individuellt VM-guld i fälttävlan. Inte illa med tanke på hennes stamtavla – engelska kungahusets blodslinjer i rakt nedstigande led! Nu ska vi prata avelsurval och prestationsavel.
Kungahus har aldrig varit något som brytt min hjärna. När andra pluggade regeringstider läste jag Strömsholms avelshistoria – för militärhästar. Lärde mig hur statens krav på hästtyp förändrades efter vikten på soldat med rustning. När rustningen blev lättare avlades snabbare och rörligare militärhästar fram. Intressant eller hur? Praktisk pedagogik – ta reda på det du vill veta. Hoppa över resten för det lär aldrig fastna ändå…
Engelska kungahuset har jag – helt frivilligt – haft lite koll på för där luktar det häst. I generationer har de utbringat sina skålar med ena foten i stigbygeln. Iförda röda kavajer - sittandes till häst med punchkupor i nävarna – har hovet jagat räv med skällande hundflockar. I kölvattnet följde lätt salongsberusad högadel – ett vingligt kavalleri som forsade fram över stenmurar och grindar. Rävjakten är förbjuden nu och hundflockarna försvunna.
Guldmedaljösen Zara Philips är barn till prinsessan Anne och således barnbarn till gammeldrottningen Elisabeth. Prinsessan Anne var den duktiga fälttävlansryttarinnan som föll pladask för en kille hon träffade i stallet - Mark Philips. Han i sin tur var en medaljbehängd mästerskapsryttare i fälttävlan. Snacka om avelsurval! De polade ihop och fick dottern Zara innan de separerade i bästa Hänt-i-Veckanstil. Parar man två fälttävlansryttare så får man ytterligare en – men nu i världsmästarklass. Det har den kungliga prestationsaveln bevisat nu.
Pappa Mark köpte hästen Toy Town på annons när den var tre år. Tillsammans med Zara har han utbildat hästen till världsmästarklass. Förra året tävlade Zara med Toy Town i EM i fälttävlan hemma i England. Hon vann då och nu följde hon upp den segern med individuellt VM-guld i Tyskland och en silvermedalj i lag. Hela nationen jublade och intet ett öga var torrt! Kungahuset höll på att explodera av stolthet. Zara hade visat att hon inte var någon dagslända!
Vilken prestation! I den tuffaste och mest krävande grenen! 79 ekipage ställde upp men bara 56 kom i mål. Drottning Elisabeth lär förvisso ha resurser att fixa fram exklusiva tävlingshästar – men modet att delta går ej att handla på Konsum. Hovet kan knappast ha daltat med den ungen. Hon hade styrka och mod att sporra hästen över stora respektingivande hinder. Som inte går att riva! Man faller själv men bommarna sitter fast. Det är en farlig sport. Ibland slår hästar ihjäl sig - ingen sport för veklingar men konstigt nog för en kunglighet!