En halvmeter red jag! Nytt personligt rekord Feb 2005

Nya hästen – ”Örjan K” – är 4 år, inkörd och startad. I mina ögon mer än ”grovtam” och nu skulle han ridas för första gången. Gjorde med honom som med alla andra – på med sadel och kolla reaktionen. Är det lugnt så är det bara att sitta upp. Konceptet testat många gånger förr.

Gubben höll ett stadigt tag i grimskaften. Örjan – med världen positivaste blick - stod snällt när jag – aningen osmidigt – krängde mig upp i sadeln. Trevade med högerfoten efter stigbygeln när Örjan sköt lite rygg och sänkte huvudet som för att sträcka ut mankens muskler – som om han försökte joxa lasten på rätt köl. Innan jag hunnit få foten i stigbygeln så ”guppade” det till så rejält så jag sa åt gubben att korta av linan till dess jag var färdig med mitt. Hann inte avsluta meningen innan jag upptäckte något i ögonvrån. Såg gubben ligga på rygg i snödrivan vid stallväggen! Ena armen pekade rakt upp – synen fick mig att tänka på när Saddam Husseins staty vältes omkull. Hann aldrig fatta vad gubben gjorde där, ej heller få tag i tyglarna, innan jag flög baklänges över rumpan på Örjan. Landade på skallen bredvid gubben som förvånad stirrade på linan han hade i handen.

- Karbinhaken gick av!! Hur tusan kan en karbin gå av?

Det var inte det första jag tänkte använda min mörbultade hjärna till att lösa… Snacka om avsittning – en halv mollbergare i baklänges gruppering. Konstigt nog bara den tionde gången i hela mitt liv som jag flugit av. Hjälmen fördelade stöten bra – tur det för den landningen kändes…

Örjan joxade några gånger till innan han verkade tycka att lasten kändes bra igen. Lite lätt groggy tog jag fast honom och linlöpte - utan lina – i hagen en stund. Och där joggade han på som en gammal ridhäst.

Varför funkade inte mitt koncept på Örjan? Nu ska forskning få förklara:

En häst är inte byggd som andra viktbärande system. En hiss kan bära 10 personer men i själva verket är den byggd för 20 – där finns en designmässig säkerhetsmarginal som gör att hissen inte tar skada av att bli överbelastad någon gång. En häst är inte designad för att bära eller släpa på oss - det är något vi bestämt att hästen kan klara av. Vi lär dem att härda ut.

Barn bör – enligt kiropraktikerpraxis - inte bära mer än 10% av sin kroppsvikt. Skolryggsäcken kan – utan att vara alltför tung – snabbt leda till trötthet i ryggen. En normalstor häst – 450 kg – bör enligt liknade resonemang (10-15%) kunna bära 45-67 kg utan större besvär. Här kan vi jämföra med minivikten för monté – 65 kg inklusive utrustning. Knäppgökar på förbundet vill höja den gränsen - fler ryttare ska kunna tävla i monté utan att behöva banta först! Dessa herrar borde studera konsekvensen först – innan de glor på vågen!

En ryggsäck är stilla - sitter som en smäck på ryggen. Ryttare lutar framåt - bakåt och hitåt - ditåt och orsakar förskjutningar i lasten. Hästen ska inte bara bära oss – den ska balansera upp lasten också. De får justera sina egna rörelser varje gång vi rör på oss. Hur påverkar lasten hästen? Forskare har sett följande:

- syreförbrukningen ökar lika mycket som lasten ökar. 10 % mer på ryggen ger 10% ökad syreförbrukning.

- terrängen – naturligtvis flåsar du mer när du bär ryggsäck uppför fjället…

- Ämnesomsättningen ökar kraftigt när både last och tempo ökas. Det energiuttaget måste ersättas via fodret.

- Hästen sänker självmant tempot om den får last på ryggen – det visar tester med arabhästar. Ju mer belastad hästen blev desto lägre tempo valde den att hålla.

- Ryttarens vikt läggs på hovarna – grovt grus under barfota fötter känns mer om en fläskpadda sitter på.

- Gångarten påverkar belastningen – i ett galoppmoment bärs ryttarens vikt upp på ett ben. Hopphästar belastar sina framben vid landning med både egna vikten + ryttaren. En tung stötvåg som kroppen ska ta emot den vägen. Är hästen dessutom tjock – då är det inte roligt att vara framben…

- Vikten fördelas olika mellan benen – i trav på plan yta tar frambenen upp 57% av ryttarvikten. I uppförsbacke får bakbenen jobba mera (48%).

- Vikt ger kortare svävningsmoment – en häst med last måste korta av tiden som benen är i luften. Fler och kortare steg ger skonsammare belastning. Benen får många men korta stötar från underlaget med den tekniken. Islänningar struttar på i tölten för att klara fläskpaddor på ryggen utan att benen går av. Bra montéhästar har ett ettrigt steg – inte långt och flackt.

- Hårt underlag ger ännu en anledning till kortare steglängd. En häst som blir kort i steget när den kommer på asfalt är inte sjuk – den är funktionell.

- Stötdämpare i ben, senor och muskler - när musklerna inte orkar ”spänsta emot” stöten längre uppstår skador. Bära tungt en bit kan gå men bära tungt länge eller i högre tempon, är att tigga efter skador.

- Ryggens muskler belastas – exakt hur vikt påverkar musklerna vet forskare inte. Örjan har småmuskler på ryggen som stramar och när lasten (nästan 20%) rumlande omkring på ryggen så kände han av det och löste det på sitt vis - försökte justera obehaget varvid lasten försvann…

 - Det är lättare att vara ridhäst när lasten är lättare! Sa Örjan K.

Nästa gång är ryggen smidig och lasten lättad. Lämnar tjockjacka och storskor och lovar rida väldigt sakta bara jag får fortsätta äta pizza….