“Han få la beta ordentligt så en blir riktigt mätt” Nov 2005

Det var kurs i skogskörning med häst härom helgen. Härligt med alla eldsjälar som brinner för det hantverket. För ett antal år sedan var vi publik på SM i skogskörning i Jämtland. Tävlingsplatsen var Wången – då fortfarande hingstuppfödningsanstalten med mycket stor betydelse för utvecklingen av nordsvenska hästen.

Wången - nu trav- och galoppskola - startades 1903. Hingstföl köptes in varje år för att växa upp i flock, köras in och visas upp för premieringsnämnden som tre- eller fyraåringar. De som ej fick nådiga nicken kastrerades och auktionerades ut. Vi hade faktiskt bokat en hingst där en gång. Hoppades den skulle kastreras så vi skulle kunna köpa den. I slutänden köpte vi en välkörd hingst – Santing 1766 - från Selsborg istället.

Åter till SM i skogskörning. Det var massor av ekipage och vi gick runt och frågade allt möjligt. Roligaste svaret kom från en smålänning med ardenner, när vi undrade hur han gjorde för att värma upp kusen inför start.

-        Han få la beta ordentligt så en blir riktigt mätt!

Vi hängde utanför repet i en skogsglänta där det stod en nordsvensk vars förare skulle lasta timmer. Hästen var en rolig typ - jättenyfiken på publiken och gjorde allt vad han kunde för att fånga ens blick. Vred nästan skallen ur led för att titta på varje nylle i skogen. Vi skrattade åt hans uppsyn och då blev han ännu ivrigare:

Är det mig ni menar? Vill ni att jag ska komma?

Oh hjälp. Han var som Michael Jacksons Moon Walk – översatt till hästkörning så innebär det att hästen ser ut som han står stilla men vänder faktiskt hela vagnen utan att röra en fena. Fattar du? Föraren var högröd i nyllet och tyckte nog att han stannat lite för långt från stockarna… Vi backade snabbt som tusan in bland granarna – smög som indianer bort från platsen.

Steget mellan skogskörning och träningskörning är inte så långt. Förr i tiden tränades travhästar med kälke. På Bodentravet stod långkälkarna parkerade bredvid varandra med skaklarna uppställda. En känd tränare gick med fällar och hösäck till långkälken – packade en skön sittplats inför träningsturen. Därefter hämtades hästen som spändes för och kusken gick bak för att sätta rumpan på säcken. Oturligt nog hade han bäddat i en långkälke och spänt hästen för kälken bredvid…

Apropå kälkar så tänker jag på risslor. I Boden fanns en kanonsnäll travhäst som jobbade extra som krogtaxi. Han spändes för risslan och lunkade in till stan. Denna svinkalla vinterkväll var målet Hotell Bodensia. Broddar och medar  blixtrade när hästen drog risslan med kunden in i tunneln till krogens entré. Hästen stannade till utanför dörren samtidigt som en kroggäst kom ut – redigt på fyllan. Gästen tittade på hästen, gapade, gnuggade sig i ögonen och tittade igen. Sedan tvärvände han och vinglade in igen… 

Timmerkörarna har ju sina skrönor. Det finns en regel som säger att du aldrig ska titta bakåt vid sidan om lasset - luta dig inte utanför stockändorna för att se. Något du passerar kan slå dig i nacken då. En kusk körde timmer över myrlandet ner till upplägget vid sjön. De andra såg hur hans lass kom ner och hur hästen passerade upplägget utan att kusken lastade av. När ekipaget med last fortsatte utan att stanna till insåg de andra att något var fel. När de stoppat hästen fann de kusken huvudlös. Huvudet hittades uppe på myren där kälkspåret slickade stammen på blötlandets enda tall.

-  Jaha, det var där han stack ut skallen ...

Jordbrukskörning är ju släkt med skogskörning. På många redskap sitter en redig järnsits fastsatt i en stor bladfjäder. Min vikt skapar ingen rörelse i fjädern men en fullvuxen karlaröv får gunga mjukt. Vi har en cylinderhövändare utrustad med en dylik sittanordning och under den en knallorange välvd skyddsplåt som skiljer själva cylindern från kusken. En bekant körde och hans varmblodstravare höll raskt tempo. I en kurva blev det lite guppigt när ett av de stora hjulen passerade dikesrenen. Bladfjädern knäade för tyngden och gick av! Kusken dunsade ner på plåten och åkte kana framåt mot hästen. Stoppades upp av fjäderstumpen mitt i skrevet. Han hängde och sprattlade med tömmarna i vädret. Kusken och gubben skrek av rädsla medan jag själv vrålade av skratt. Allt gick väl! 

En jul klädde vi in rockarden med halm och julklappssnören, klädde ut oss till tomtar för att leverera julklappar till syrrans ungar. Kallblodstravaren var julfin med glitter och tomteluva. Vi körde in till stan och stannade för rött ljus på Röda Torget. Så många glada ansikten har då aldrig jag sett på en träningstur! Inne på villaområdet blev vi stannade hundra gånger, fick glögg, knäck och choklad. Intet en plomb var kvar. Näsor trycktes mot alla fönster vi passerade och hästen bjöds på så många äpplen att han sket illa i flera dagar. Kanske Ajax skulle få vara tomtens häst? ” Saknar ni tomte? Ring Ajax tomteservice!” Haha! Han stämplar ju ut från travjobbet lagom till jul och får börja se efter platsannonser…