Ajax har fått en egen skötare April 2006

Sulorna på graningekängorna sprack när lillhingsten Frode var på travhästkurs hos mig. Brottningsmatch och sulåkning är ju rena barnleken i förhållande till vad ägarna står inför nu. Den tidigare så söte tvåårige krabaten har i ett huj förvandlats till finnig tonåring - rena bärsärken.  Och dessutom har det vuxit ut ytterligare ett ben - under magen! Frode själv känner sig kaxig som Tyson och charmig som Casanova.

Han bor med morsan sin och faster Ingeborg. Inga kalaspinglor precis men de har så fina breda nordisrumpor. Frode behöver bara se dem så slår det slint - han river stängsel och målbrottsskriker. Husse blir förbannad och matte grinfärdig. För säkerhets skull har de infört skiftgång. När tanterna är ute så får Frode vara inne och vice versa. Faster Ingeborg, styva 20 år, lär visst ha varit värst. Enligt matte så jagade hon Frode med sin breda rumpa. Lurade lillpojken … jaharu!

På våren vaknar alla livsandar. Ajax är ju kastrerad men till och med han blir lite lätt i gasen när småfåglarna börjar leva om. Här en dag smet han till Zoola och stod utanför hennes hage och nöp henne i ändan. De kuttrade och vänslades så att även Ajax fick ett extraben att vifta med.

Ajax har fått en egen skötare - systerdottern Emma, 11år. När hon kommer blir han som ett lamm. Står med huvudet mellan knäna för att Emma ska kunna borsta honom med mjuka borsten i öronen. Då försvinner all kaxighet - då vill han bara mysa. Det är ganska lustigt hur hästar anpassar sig efter omgivningen. Vill han bli borstad av Emma då måste han bli vän med henne först – och det är han nu. Det samma gäller för de andra hästarna som är väldigt följsamma när Emma pysslar eller leder dem. Hästar tar väl hand om nya bekantskaper.

Förra söndagen fyllde Gidde Palema 11 år och han har också en vän. Hon heter Linda och sköter supertravaren som vunnit nästan allt och sprungit in 27 miljoner kronor. Han startade på V75 dagen innan och det gick inte bra. Han skadade sig under loppet och vill det sig illa så är karriären över nu. Gidde hade fått en blödning på ett gaffelband - en allvarlig skada. Skötaren Linda Björnholmen skriver så här på Internet:

”Liksom alla i kretsen kring Gidde är jag väldigt ledsen. Jag försökte bita ihop under veterinärbesöket men tårarna bara kom när vi stod och tittade på ultraljudsskärmen. Gidde undrade nog lite vad det blev med mig, han är ju inte van att jag är ledsen i hans närvaro. Jag är ju alltid glad när jag är med honom. Han började pilla med mulen på min axel som om han ville trösta mig. Han är bara för underbar. 

Min mamma är ju för gullig, igår kom hon med en nallebjörn som Gidde skulle ha på sjuksängen. Så jag hängde upp den utanför hans boxdörr. Det är många som har hört av sig och undrat över hur Gidde mår och även hur det är med mig så det känns skönt att veta att det är så många som tänker på oss.  Tack!”

Skador i ligament är typiska aprilskador, det är då underlaget spelar oss ett spratt. I ena stunden bär det och i nästa stund är det genomslag. Då är det lätt att stuka till sig både här och där.

En bekant red efter byavägen då det kom bilar bakifrån och framifrån samtidigt. Mötet skulle ske precis vid henne och hästen. På vägen var det vattenpölar och snöslask så hon insåg att här blir det kalldusch… Hästen tänkte på något helt annat. På andra sidan vägen låg en ihjälkörd gråklädd snögubbe som märrn tyckte rörde på sig. Hon tog ett jätteskutt baklänges ner i diket där hon fastnade i blötsnö upp till magen. Ryttarinnan tänkte först ringa bärgare men klev av. Snön bar henne men hästen satt fast.

-        Det var som när man var liten och hoppade i snön. Stövlarna fastnade längst ner i hålet.

Efter mycket möda lyckades ekipaget snösimma ut ur plogkarmen och klafsa sig mot fastare underlag. Under förfallotiden är sakernas tillstånd rubbade. Inte bara hormonerna.