Ajax - en klyftig kille! Sept 2004

Förväntningar inför sommaren

·       starta Ajax och träna Golden för kvalificeringslopp

·       köra provlopp för körlicens och slå alla med Ajax på bygdetrav

Så var det tänkt. Men det blev något helt annat. Allt flöt fint fram till jag fick kanotnäbben i ljumsken. Akuta buksmärtor resulterade i operation, partiell amputation och lyftförbud i minst sex veckor – i slåttertider...  Oh hjälp! Vad göra med avskurna bukmuskler som tråcklats ihop igen? Ingenting  - bara stå vid sidan och titta på.

Det växte så det knakade och gubben slog fälten på morgonen, tog mina stallgöromålen vid lunch, sov på eftermiddagen och åkte iväg på kvällen för att jobba natt. När det var dags att pressa hö och lada in anslöt grannen med glada ungar vars skratt hördes från balvagnen ut över nejden. De kastade höknippen på varann och i ett huj var allt hö under tak. Vi fattar fortfarande inte hur tusan det gick till. Slåttern var över på rekordtid utan att jag själv ens lyft högaffeln. Världen stannar inte även om man själv får motorstopp…

Perfekt lopp för Ajax i Skellefteå  - bra startspår med Lotta i vagnen. Det var läge men vad hjälpte det när jag knappt kunde stå upprätt själv. Blev tvungen att stryka. När en del av kroppen blir satt ur spel börjar man fatta i vilka sammanhang just de musklerna nyttjas. Kunde inte göra något själv så jag släppte bara lös Ajax.

Han fick gå överallt men inte bajsa på gårdsplanen. Han tog mig på orden! Vi gapade när vi såg hur han löste det: Ajax blev omvänt rumsren till gubbens stora förtvivlan! När han behövde kissa och bajsa så gick han in i sin box. Klyftig kille! Sedan började han spela allan när det kom folk. Ställde sig i vägen för bilar och gnuggade näsan på sidospeglarna så de ställdes på trekvarten. Dök med pipen ner i matkassar och väskor och ville att gäster skulle vara automatiska hästkliare. När det regnade stod han i stalldörren kikade efter bättre väder. Ibland kom han farandes över gården som en bålgeting – Ajax hade spring i benen och hur löser jag det under ”förbudstiden”?

En bekant – Lena – skulle rida upp för montélicens. Monté är begreppet för när man rider travhästen i lopp istället för att den drar sulky. Eftersom Ajax var arbetslös så fick Lena prova honom under sadel och det gick så bra så vi anmälde till provlopp direkt. Det blev godkänt betyg för Lena som fick sin ridlicens och själv insåg jag att Ajax utan problem klarade av att tävla även under sadel.

Golden – min andra häst – har vunnit montélopp i Danmark tidigare och nu hade jag två tänkbara montéhästar. Telefonen började ringa och plötsligt löstes mina träningsproblem! Det fanns fler intresserade - vältränade Carola som alltid ridtränat sina travhästar, Guggi som tävlat i hopp och dressyr och så hade Camilla kommit hemma från Frankrike med montésadeln i famnen.

Fransoserna har hållit på med monté i 50 år och Camilla tränade montéhästar där. Och hennes ridstil var så modern att man fick träningsvärk av att bara se på…  Jockeystil med korta stigläder och ihopvikt som en tumstock – hästarna gick som skållade troll. Hon jobbade hos den sk montékungen –Philippe Masschaele - som är monténs motsvarighet till Boklöv i backhoppning. Han införde jockeystilen i fransk monté och är helt överlägsen i segrar räknat.

Carola - som rider i den traditionella upprätta stilen - provade rida i jockeystil.  Mjölksyran klubbade henne i låren – plötsligt och utan pardon - efter dryga tusen meter. Hon fick gå in i depå efter endast ett varv på banan – ”måste tåla mer mjölksyra i lårmusklerna”. Jasså – du säger det… 

Hästarnas motto var: Det går fort när man har roligt! Ju högre hästarna lyfte svansen desto svettigare blev tjejerna. Och jag anmälde till provlopp och skrattade så häftklammrarna på magen höll på släppa. Hästarna tågade som om det var montékungen själv som satt på. Men i provlopp är det inte fart som gäller utan ordning och reda. Ryttarna voltade fel, red för fort, för vingligt eller för nära och blev underkända.  Men jag var nöjd för hästarna hade kul när de tränade!

 

Köra själv var det bara att glömma, kom inte ens upp i vagnen själv. På bygdetrav i Piteå hamnade jag i alla fall – som chaufför till gästkusken ”Farmen-Veronika”. Hon var helt vild – skulle prata omkull ledaren i loppet. ”Har jag inte tillräckligt att köra med så får jag ta till andra knep. Hon hade inte kört travlopp förr så arrangörerna lugnade henne med att de skulle tuta för omstart om hon körde galopp i starten. Om hon tjuvstartade skulle de låta starten gå. Och hon gick på den valsen men vad hjälpte det - ”Jag är för het på gröten”. Betydligt lugnare var hon i vagnen bakom pensionerade stjärnhästen Scandal Play: ”Jag blir rörd när jag får köra en sån fantastisk häst!” sa Veronika tårögd.

Vips så var sommaren slut och jag fick klartecken att köra igen. Anmälde till provlopp på Vitsandstravet i Piteå. Snacka om körabstinens! Carola skulle rida Golden i monté och vi hamnade i samma lopp. Båda hästarna kändes kanon i värmningen. Carola hade bytt sadel och ändrat små detaljer i sin ridstil och var helt lyrisk när hon kom in. Ajax hade gjort två misslyckade starter under min bortavaro och var glad igen! Vi var på hugget!

Taktiksnack innan: Vi kör så det ryker! Köra får man men inte för fort. Planen var att vi skulle hålla oss bakom mastern (som leder fältet i rätt tempo) och sedan bara köra ifrån alla till slut. Va!? Ingen master?! ”Här i Piteå tar var och en ansvar för sin egen tid! Går det två sekunder för snabbt så blir ni underkända!” Hoppsan! Hoppsan! Nu får vi allt koncentrera oss lite!

Nytt taktiksnack: Lifta med och springa ifrån! Två proffstränarna var med i loppet och de kan garanterat hålla rätt tempo. De blir våra ”klockor” under loppets första del. Vi skrattade och taggade varann - kan vi verkligen låta bli att dra på? Lite högröstade var vi allt och strax innan start fick jag varningen – Passa dig! De sätter dig i säcken!  Haha!

Ajax, nu ska vi skoja med gubbarna! Fjärdespår – perfekt start och vi var raskt ut. Andra omstarten var vi till och med för snabba. Och i den riktiga starten placerade jag oss i rygg ledaren ... men, vad gör jag?! Som lammet som själv gick till slaktbänken. Jag satte mig själv i säcken… ! En häst framför och snabbt gled det upp en häst utvändigt.

Å där satt vi. Inringad av en fantastisk ljudmatta – taktfasta, snärtiga hovtramp, smattrande grus och flåset av hästar. Som att vara en häst själv i mitten av en framrusande flock. Håret fladdrar i nacken som om man vore jagad av en hårtork när det i själva verket är det varma flåset från bakomvarande häst. Hur mycket jag än ville köra ifrån dem så kom vi aldrig ut. Som tur var kunde Carola och Golden spurta så vi kom oss från Piteå med stallhedern i behåll.

Vi blev godkända båda två.

Jag får krypa till korset - även om det tar emot  - och det är bara att erkänna: Tack för att ni omringade mig annars hade jag kört ifrån er hela bunten! Men nästa gång tar vi er!