BETTSKADOR PÅ HÄST
Insänt till Swedish Vet Journal nov 2002
Om ändå hästar kunde skrika som grisar
Betsel är ett förlegat styrredskap för hästar, som orsakar mycket skador i hästarnas mun och som egentligen inte är anpassat för hästmunnens fysiologi. Det hävdar följande insändare, som vill förpassa betslen till museum och istället använda bettlösa huvudlag generellt. Metallbett i munnen på häst är enligt insändarens åsikt djurplågeri.
"Om ändå hästar kunde skrika som grisar" är sagt apropå betsel av W Robert Cook, professor emeritus i kirurgi från Tufts University School of Veterinary Medicine, Maryland, USA.
Jag har under en lång tid tänkt på att jag skulle skriva en insändare för att dela med mig av min erfarenhet av betselrelaterade problem hos häst. Anledningen är att jag vill få igång en debatt som leder till att vi kan ändra våra tävlingsreglementen så att det blir tillåtet att tävla med ett bettlöst huvudlag.
Nu blev det plötsligt aktuellt, då jag i Ridsport nr 18, 23 september 2002, läste att en av de svenska VM-hästarna i dressyr (Corrado WL), fått en böld på en av lanerna. För mig är orsaken självklar. Skador av betsel ser jag relativt ofta i min praktik, som består av en blandning av travhästar, dressyr- och hopphästar. Allt från blåmärken i gomtaket, sårskador på tunga och kindslemhinnor, skavsår och tryckskador i mungiporna, på läpparna och utsidan av kinderna, generella benpålagringar på mandibulagrenarna (lanerna), öppna sår av varierande storlek på lanerna och stjärnfrakturer i mandibulagrenarna som leder till att en bensekvester utvecklas. Bensekvestern ger sig till känna genom en lokal svullnad som till slut fistulerar. Denna fistelgång kommer att öppna sig och sluta sig om och om igen, tills benbiten antingen utsöndras spontant eller avlägsnas kirurgiskt.
90 procent betselorsakade munproblem
När man ser dessa skador, är det inte konstigt att man önskar att hästar kunde skrika när de känner smärta. Deras sätt att genom sitt beteende och kroppsspråk visa att de har ont, leder bara till irritation hos många ryttare/tränare. Ryttaren tar då till hårdare metoder genom ändå skarpare betsel, hårdare åtdragna nosremmar, sporrar och spö.
Jag har haft ett långvarigt samarbete med tandläkare Torbjörn Lundström. I hans journalmaterial finns mer än 25 000 hästar. Närmare 90 procent av alla munrelaterade problem i detta material är betselorsakade. Det säger en hel del.
Alternativ till betsel
Med betslet får ryttaren/kusken en mycket stor kraft som koncentreras till, konstant eller intermittent, ett av de känsligaste och potentiellt smärtsammaste områdena hos hästen: de tunna knivseggsvassa kanterna på underkäksgrenarna. De är inte gjorda för att belastas av betsel, om inte syftet är att ha en kraftfull kontrollerande effekt på hästen genom smärta och inducerad rädsla. Detta var säkert syftet för 6 000 år sedan, men borde förkastas i dag.
Robert Cook har gjort en undersökning under en sexårsperiod med att byta ut vanligt betsel mot ett så kallat Bitless Bridle, ett specialframtaget bettlöst huvudlag med en annan mekanism än de bettlösa huvudlagen Hackamor och Sidepull. Man hanterar det precis som ett träns, dvs det går att styra med det men det går inte att knäcka näsbenet med det (vilket tyvärr är risken med ett Hackamor). Dessutom har han fått in 440 skriftliga rapporter från ryttare som under tiden 1997 – 2002 bytt till Bitless Bridle. Rapporterna refererar till 535 hästar från nästan alla discipliner, från galopp till dressyr. Här beskrivs 50 olika problem hos hästarna, som försvann när man tog bort betslet (2).
Av de 50 betselorsakade problemen var majoriteten utlösta av smärta (29 av 50, 58%). Smärtan leder till oönskade beteenden såsom att hästen stegrar sig, rusar iväg, kastar sig åt sidan, slänger upp huvudet eller rusar baklänges. Rädsla för betslet yttrar sig som nervositet, spändhet, ängslan samt en tendens att vara lättskrämd och utveckla panikattacker. Till betselorsakade problem hör också trigeminusneuralgi som yttrar sig som "headshaking" under arbete och "dorsal displacement" av den mjuka gommen.
Ridsportens regler måste ändras
För att undvika betselorsakad smärta kan hästen göra på olika sätt. Den kan höja huvudet och sträcka atlanto-occipitalleden eller sänka sitt utsträckta huvud och placera betslet mot kindtänderna. Den kan också fånga betslet under tungan. Genom dessa åtgärder pressar hästen mot bettet och lägger vikten på framdelen, blir tung i handen och anklagas för att ha trämun.
Jag hoppas att mitt inlägg väcker opinion, för hur ska vi annars få de som sitter i FEI (Fédération Equestre Internationale), Svenska Ridsportförbundet, STC (Svenska Travsportens Centralförbund), Svenska Galoppförbundet etc att förstå att regler är till för att ändras när de är till skada. Ta t ex dressyr: de ryttare som ska vara de bästa, med de mest utbildade och lydiga hästarna, är tvungna att rida med kandar och sporrar. Det är motsägelsefullt och fullständigt ologiskt. Jag förstår det inte och kan inte heller förklara eller försvara det för de som undrar. Det är på tiden att dressyren moderniseras.
Jag rekommenderar alla att ta en titt på www.bitlessbridle.com. Här finns massor av information om betselrelaterade problem, artiklar skrivna av Robert Cook och också en beskrivning av Bitless Bridle.
Betslet hör hemma på museum
Jag uppmanar alla hästintresserade kolleger att börja titta efter dessa skador och döma själva. Att undersöka betselområdet på tävlingshästar vid veterinärbesiktning på tävlingsplatsen borde bli ett måste. En häst med öppna sår eller misstänkt sekvesterbildning på lanerna är inte i tävlingsmässigt skick, lika lite som en som haltar. Bara för att dessa skador inte syns utanpå, får de inte glömmas bort eller nonchaleras. Det är vår skyldighet som veterinärer att påvisa dessa skador så att vi genom detta kan hjälpa hästarna och tvinga fram en modernisering av hästsporten. Metallbett i munnen på häst är enligt min åsikt djurplågeri.
I Robert Cooks material visade sig 75 procent av hästarna ha benpålagringar på ena eller båda lanerna (1). Låt oss placera betslet på museet där det hör hemma.
Annica Nygren Thoresen
leg veterinär, Sandefjord, Norge
Referenser
1. Cook W R. Bit-Induced Asphyxia: Elevation and Dorsal Displacement of the Soft Palate at Exercise. J Equine Vet Sci, 2002, 20, 7-14.
2. Cook W R. The effect of the bit on the behaviour of the horse. http://www.bitlessbridle.com/article8.html, 20 oktober 2002.