Vad vi kan göra själva

Pubicerad 2021-06-27

En hovvårdare som sedan några år tillbaka förutom verkning även tillhandahåller tjänsten att armera de nyverkade hovarna ringde härom dagen. Hon berättade att hon lärt upp flera kunder så att de själva kunde applicera hovarmering på hästen efter att hon hade verkat den.

Hoof Armor är ju - när man förstått produkten - väldigt lätt att använda. Läs först och använd sedan är en uppmaning som jag skickar med till alla nya kunder. Om man dessutom fått appliceringen visad av hovvårdaren/hovslagaren så är det ju ännu bättre.

Nu på sommaren ska man komma ihåg att inte lämna patronen i en stekhet bil för då blir den alldeles för rinning. Om den legat varm, sätt den i kylskåpet så återfår den sin rätta konsistens igen.

Om den blir kvar i bilen vintertid när det är riktigt kallt så blir den seg som kola - men den fryser inte - och då stoppar du patronen i byx/bröstfickan så blir den strax varm och mer lättflytande.

Kom ihåg att se till att hoven är torr, vilket kan ske på olika vis. Endera låter du hästen stå på torrt spån några timmar eller så blåser du foten torr med en hårfön. Hovarmering härdar inte/fäster inte på vått/fuktigt underlag så det är dumt att gena i den kurvan om man så säger. 

Hoven ska ju vara nyverkad när hovarmeringen appliceras. Den ska alltså sättas på fräscht horn och logiken är enkel. Vägghornet växer från kronranden och neråt. Hornet närmast marken är alltså äldst och om det inte verkas bort så kommer det att lossna/exfoliera av sig själv. Det är ingen vits att sätta hovarmering på horn vars datum gått ut, horn som är under sönderfall och som hoven själv inte ens vill behålla. När vägg och sulhorn börja spricka, smula och lossna, så är det alltså ett tecken på att hoven försöker verka sig själv. Ring din hovvårdare/hovslagare - hästen måste verkas. 

Vägg och sulhorn växer av att hästen använder sina fötter. Ju mer den aktiveras desto mer stimuli till tillväxt. Om hästen jobbade på det mjukaste underlaget som inte orsakade någon nötning alls skulle den arbetande hästen få övervuxna hovar snabbt. Skodda hästars hovar växer men nöts inte därför är det extra viktigt att lägga om skor ofta på dem, korta skointervaller.

Om hästen jobbade lika mycket men på ett underlag som nötte hårt på hornet kanske hästens hovar skulle nötas ner mer än de växte och hästen skulle få problem.

I den perfekta världen - vars den nu är - så växer och nöts hovarna i balans, det är världen där hovar inte behöver verkas på den arbetande hästen. För den hästägaren som har gård och resurser så går det att skapa en miljö som naturligt underhåller och både stimulerar och verkar hovarna. Är man inhyses så är det inte lika lätt att exempelvis hitta en utedrift med hovvänligt underlag.

Å tar jag då dessa små "detaljer" - som inte alls är småsaker - och sätter dem i ett större perspektiv så kan jag helt krasst konstatera att hästen som art befinner sig i fångenskap likt många andra arter i människans tjänst. Det är lätt att gå på zoo och ha åsikter om vilda djur (flera generationer födda i fångenskap) och hur deras livsmiljö ser ut, men ju mer jag tänker på andra "detaljer" i hästarnas avgränsade liv i människans värld så inser jag att det finns så mycket som går att förbättra i deras livsmiljö som exempelvis kunna

- ge hästen möjlighet att välja vad de äter (betesväxter, grovfoder, örter, buskar, träd osv) och äta normalt på marknivå

- umgås fysiskt med artfränder

- välja sin dygnsrytm och födointag

- kunna röra på sig på större ytor

Från vänster "Örjan" 20 år, rumpan på "Salander" 17 år och längst till höger Zoola. 19 år. Örjan och Zoola har levt tillsammans i 15-16 år, Salander anslöt för drygt 10 år sedan.

Om jag tänker animal welfare så är det viktigt att ett djur får den mat som passar arten i fråga, att flockdjur får umgås i flock, att hänsyn tas till djurens inre klocka och att ett bytesdjur har möjlighet att hålla igång kroppen så flykten fungerar och skapar trygghet hos individen. Tittar jag tillbaka i mitt hästliv så har det funnits mycket att förbättra.

Här är jag nu:

Arbetshypotes: Hellre småhungrig, glad och fri i sin flock, än mätt, rastlös och ensam i hage och box