Grattis till hästen som utvecklade HHBB-huvudlaget - 20 år idag

Publicerad 2021-05-25

Skogans Surprise alias "Örjan" 20 år idag och så vackert apelkastad

Skogans Surprise F-2001, Carmody Lobell - Skogsbotösen

Idag för exakt 20 år sedan föddes Skogans Surprise alias ”Örjan”. Namnet kom sig av att hans mamma – elitstoet Skogsbotösen – var konstaterat tom förra säsongen och skulle kollas inför kommande seminering. Veterinären som gjorde undersökningen mötte ett par … framfötter så det var många hakor som tappades efter den överraskningen.

Ägaren och uppfödaren Ville Olsson blev sjuk och skickade först den äldre snabblopparen Golden Gate till mig och lite senare landade ”Örjan” på Bodentravet där vi hämtade en trött långresenär. Han var 3 år, och hade startat några gånger men det jag inte visste då var att denna häst skulle bli upphovet till HHBB-huvudlaget och att alla mina hästar blivit befriade från bett.

Vad gör han med bettet?

”Örjans” fokus på bettet var helt märklig. Betänk att jag då – för 17 år sedan – inte var någon dununge precis. Hade redan då haft häst i nästan 30 år så jag såg direkt att något var konstigt. Han försökte justera hela kroppen i relation till bettet och såg ut som om han bara hade fokus på det han hade i munnen. Jag lät gubben köra och själv gick jag bredvid och kollade på munnen och försökte förstå vad tusan hästen sysslade med när bettet ändrade läge. ”Örjan” bråkade aldrig med bettet, gick alltid spikrakt i kroppens längdriktning. Provade olika bett men det spelade ingen roll, jag hade en häst som bara tänkte på bettet och det gick att köra ner i ett dike utan att han ens sett att det var där.  Jag fattade precis ingenting så jag bestämde mig för att köra in honom på nytt om det var något annat som hade blivit fel eller som han inte förstod. Sagt och gjort, men fortfarande helt bettfokuserad.

Pusselbit 1

För att göra en lång historia kort. ”Örjan” vann något löp men bettet var ju ett stort störningsmoment för honom. Första gången han undersöktes av tandläkarutbildad veterinär kom första pusselbiten – ”Oj vad den här gapar stort, pass upp för det!”.

Aha, tänkte jag, han kanske skyddar käklederna… och försöker hålla bettet så det belastar underkäken liksidigt…. Satte på Xylophonia, justerade det så att minimalt tömtryck nådde bettet och han vann direkt men så fort kusken rattade i honom så fick han ju bekymmer med aktionen. Jag måste få bort bettrycket och kontaktade professor Robert Cook, USA, välkänd förgrundsfigur inom forskning kring bettrelaterade problem, för att få råd.

Pusselbit 2

Så åkte vi på startförbud (orent trav) och dagarna efter drog jag till klinik i Finland för grundlig veterinärundersökning. Och där fick jag springa flera mil med honom, fattar inte hur många leder som går att böja…. Fanns inget att anmärka på. Sen selade vi ut och jag körde honom på Uleåborgs travbana med veterinären i följebil. ”Örjan” kändes så otroligt fin, känslan minns jag än idag. Jag styrde höger och vänster, pullade upp och släppte av, körde långsamt och tröck av. Och veterinären körde med bilen bredvid och bakom och efteråt var han lyrisk när han levererade nästa pusselbit till mig. ”Örjan” var den mest extrema och effektiva linjegångare han någonsin sett under sina snart 20 år på kliniken. ”Han springer på en planka 12-15 cm bred!”. Det han menade var att hovspåren efter hästen på den nysladdade banan var en rak linje som inte var bredare än så.

Pusselbit 3

Veterinären förklarade att när hästen hade bettet rakt i munnen sprang han helt symmetriskt och var inte i närheten av att röra sig någonstans, taktfast, rytmiskt. När jag styrde lite åt vänster så var han inte längre rak och liksidig i kroppens längdriktning och när han försökte räta ut kroppen i relation till bettet hamnade höger bak ”utanför plankan”. Om jag tog aningen i höger töm så hamnade vänster bak utanför plankan. När jag tog upp hamnade spåren efter bakfötterna på var sida om plankan (utanför centrumlinjen). ”Örjan” brukade ha gamascher bak men rörde dom aldrig och jag förstod ju varför, han flyttade ju rumpan och benet istället. Poletter rasade ner där och då när jag fick ett helt annorlunda ”recept” av veterinären: ”Ändra ingenting, precis ingenting även om en proffskusk skulle tycka det. Det bästa vore om du hade en amatör som körde in sig på honom.”

Skydda underkäken

Jag hade ju min Lotta som från början var lärling och därför ofta satt i buren (avstängningar istället för böter) så jag hade ju tvingats anlita andra kuskar. Av Cook lärde jag mig vidden av problematiken kopplat till bettanvändning och eftersom det är krav på bett när man startar så började han och jag jobba med att utveckla ett koncept som kunde hjälpa ”Örjan” och andra hästar. Så tiden som följde var fokuserad på att designa ett huvudlag med bett - helt enligt reglerna - men bettets belastning på underkäken måste minskas. Så i praktiken bytte ”Örjan” jobb, från starthäst till utvecklare/testare.

HHBB och regler

2011 var konceptet klart och HHBB-huvudlaget började tillverkas och säljas. Som tack för hjälpen så befriades ”Örjan” från bett och pensionerades eftersom HHBB-huvudlag (utan bett) med mjuk följsam hand passade perfekt för honom men inom travet ska ju bett finnas i munnen.  HHBB-huvudlaget gick ju att ställa in så att bettet inte påverkades av tömtagen vilket rent teoretiskt gör livet lättare för hästen men med de kunskaper jag inhämtat via Cook – och fortfarande gör - så finns det fler och större problem som uppstår bara av att ha ett främmande föremål i munnen under hårt arbete. Jag ville inte utsätta ”Örjan” för det längre.

2012 fick inte HHBB-huvudlaget längre användas i löp och då blev jag tvungen att ta ställning till tävlande för mina andra hästar. Vad är viktigt för mig och varför har jag hästarna? Med tanke på det jag visste så kunde jag inte förmå mig att använda bett längre och utsätta hästarna för hälsorisker bara för att reglerna så krävde. Mina övriga hästar befriades därför från bett 2012 och 5 år senare konstaterade forskning att bettanvändning var en djurskyddsfråga som behöver åtgärdas.

Grattis på 20 årsdagen Örjan - han som önskar ändrade regler!

Så idag går mina tacksamma tankar till 20-åriga kloka födelsedagsbarnet ”Örjan” som öppnade mina ögon inför sina och andra hästars problem med bett. Och han och de andra i stallet har visat att de fattar vad jag menar även utan bett i munnen. Om hästars välfärd prioriteras av sporten borde bettfria alternativ släppas fram och då kommer jag tillbaka till travsporten. Jag har väntat på förändrat utrustningsreglemente i 9 år nu och hoppet finns fortfarande kvar. Under tiden har jag, ”Örjan” och stallets hästar fortsatt vara med i utveckling och testning av hästvänliga bettfria alternativ.

Vi måste väl ändå kunna erbjuda hästar en smärtfri arbetsmiljö?!  

/K