Använder du bett? Läs här!

Publicerad 2021-04-03

Finska bettforskarna är på bettet – igen. För tre dagar sedan publicerades nästa finska bettskräckis – eller vad man ska kalla forskningsresultat kopplade till undersökningar gjorda på betslade hästar. Jag blir snart mörkrädd… ju mer jag fördjupar mig i vetenskapliga förklaringar till hästars bettproblem, desto mer förstår jag de betslade hästar jag hanterade under mina första 35 år som hästägare. Det byttes bett och jag hade åsikter – absolut inte insikter det ska gudarna veta – kring hästars ridbarhet, körbarhet och allt annat som i backspegeln visat sig vara bettbekymmer. Mina nuvarande hästar har fått vara bettlösa i 10 år nu. Hela bettdjungeln har ju visat sig vara årtusenden av rena killgissningar… så här ska ni få höra lite mera från finnarna.

Använder du ett tjockt eller ett smalt bett?

Finnarnas studie på 208 ridhästar som tävlat i dressyr, hopp ena dagen och avslutat dagen därpå med terrängritt (undersökta i direkt anslutning till terrängritter) har visat att smala (10-13mm) och feta bett (18-22 mm) ökar risken för bettskador.  Smala ger ju en väldigt tunn yta som får ta emot tygel/tömtrycket. Orsaken till att det riktigt feta bettet orsakade skador kunde forskarna inte riktigt förklara och behövde undersöka närmare. Ett bett med medelstorlek hade måttet 14-17 mm vilket även var det vanligaste tjockleken bland bett som användes av de undersökta hästarna.

Har du ett sto?

Forskarna hade sett att kön hade betydelse och att stona hade mer skador. Och killgissare kanske säger pissmärr som är brunstig och krigar. Forskarna hade en helt annan och för mig ny förklaring. Kvinnor som får sår i munslemhinnan har långsammare läkning än vad män har. Tänker man några steg till så kan alltså ett litet sår som borde läkt och försvunnit till nästa ridpass, finnas kvar oläkt och stoet smärtreagerar och då blir det kraftiga tygeltag som utökar bettskadan.

Rakt eller ledat bett?

Här har finnarna redan vid sin förra studie på travhästar visat att raka bett ställer till mera. Och det gäller även i den här studien på tävlande ridhästar. Cresendo och rakt entömsbett är inga bra val ...

Rider du eller kör du?

Forskarna tog upp två saker när de jämförde tidigare studier gjorda på travhästar. När det gäller den betslade hästens nivå av stress så poängterade de att travarna skulle prestera tillsammans med 14 andra för dem okända hästar (jag tänker ”han är hästrädd”) medans ridhästen i tävlingssituationen är ensam vilket kan minska stressnivån.

Forskarna påpekade det som jag själv blir så beklämd av; Se framför dig en travhäst som felar, utrustad med rakt entömsbett och kusken tar full högerratt för att ta hästen ur fältet och få den att ställa sig igen. All kraft kusken kan åstadkomma träffar med det raka entömsbettet på en distinkt punkt på lanerna på höger sida. Kraften mot den munnen är kuskens tyngd plus möjligheten att spjärna emot i fotstegen. Det är ett fruktansvärt våld riktat mot munnen och det ser ju även en blind, hästen kränger och far när smärtreflexerna blir övermäktiga. Jag hör från tvn: ”Han dummar sig igen”.  Ett rakt bett klämmer munslemhinnan som nyps fast mellan bett och tand – känns efter själv. Stå framför hästen och för tummarna över lanerna på båda sidor bakåt mot första tanden. Vad känner du? Känns det likadant på båda sior?

Håll koll på bettläget

Forskarna föreslår att man ska införa rutinen att kolla munnen – både bland skötarna av tävlingshästar och även tävlingsorganisatörer. Förra finska studien på travhästar ledde till en instruktionsvideo. Ett sätt att själv mäta egna hästars välfärdsstatus. Jag tänker på starthästar som petar i maten - kolla den munnen! Kanske byta bett? Eller kusk?! Eller ändra den egna körstilen, mera eftergift och fokus på hästens svar på tömtag. Å då kanske man slipper ha spärrgrimmor, springremmar och martingal?! Man kan ju försöka göra livet lättare för hästen istället för att "vinna" över hästen (som smärtreagerar)...

Bettskador och resultat

En tidigare dansk studie(tror det var ridhästar) har visat att bettskador ökar när tävlingsklassen ökar. Finska forskarna i denna studie hade kollat om det fanns samband mellan munskador och tävlingsprestationer. De kollade om hästar med bettskador tävlade sämre men de fann inga bevis som tydde på att bettskador ledde till sämre prestationer. Och de tillade att hästar som presterar bra inte nödvändigtvis saknar välfärdsbekymmer. Läs den meningen en gång till! Det är en viktig poäng att ha i bakhuvudet när en häst som blöder i mungipan vinner löp och det bara viftas bort av expertpanelen i tv med att hästen råkat bita sig i tungan. 

Hästsporten håller på att förlora trovärdighet

Finnarna påpekar att välfärdsfrågor kopplade till hästar inom hästsporten ligger under allmänhetens lupp. Det är inte bara bettskador, drivningar, hästar som uppvisar stressbeteende och smärta som allmänhetens blickar riktas mot. Frågan som folk utanför hästsporten ställer sig är om det överhuvudtaget går att tävla utan att hästar far illa (skador, magsår, stereotypa beteenden etc). Har tävlingshästar ett naturligt liv? Hur mår de bästa tävlingshästarna egentligen? Hur mäter vi det? Fundera på det - det gör jag.

Fördjupa dig här

https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fvets.2021.651160/full

Här är artikeln, i den finns bilder på hur de kollade ridhästarnas munnar och vad de såg, hur det graderade skadorna osv. Bilden till bloggen är hämtad från artikelns redovising av gradering av skada.

Trevlig helg

/Kerstin Kemlén