Är det jordbävning?! Sept 2002
Tvärväckt ur middagsluren hör jag det dundra och känner marken vibrera. Sätter mig upp i sängen med febrilt jobbande hjärna. Lyssnar och inser vad det är. Kikar ut och ser två hästar som liknar motocrosshojar flyga fram mellan stenar, stubbar och träd i hagen. Och fort går det. Som Stenmark kör de slalom mellan tallarna, i full galopp och med svansarna i vädret. Jag knackar på fönsterrutan för att få deras uppmärksamhet.
- Pojkar, måste ni leva om just nu?! Jag sov ju middag!
Spetsade öron visar att de upptäckt mig bakom sovrumsgardinen och svaret kommer blixtsnabbt; de frustar, knycker glatt på nacken och reser sig på bakbenen. På ett ögonblick har de vänt och drar iväg uppför backen i full fart. Jag ser undersidan på deras magar när de sparkar bakut och girar mellan träden. De har uppvisning och de vet att jag blir imponerad.
Två köttberg med total kroppskontroll. Den ene en bruksnordis som veterinärn tror väger 800 kg bara för att hästen ser ut som en råstark bulgarisk tyngdlyftare. Den andre en stor travhäst som andra tycker ser ut som ett halvblod. Oavsett så är det över ett ton hästmuskler som glatt brakar iväg. Och då ska det höras och kännas.
Muskelkraften och stoltheten fascinerar mig. Jag har haft häst i över 25 år men blir lika imponerad nu som när jag var liten hästtjej.
Skillnaden mellan att hantera hund och häst ligger i storleken. En glad hund som hoppar med spring i benen kan vi ta tag i, övermanna, eftersom vi är större. Med hästar blir det annars. Den kan skrämma livet ur folk eftersom det är så mycket massa som är i rörelse.
Hästar som kråmar sig och gör sig till är vackra. De är stolta och starka och älskar att få visa det utan att bli tillrättavisade. Hästar måste få vara glada men det måste ske under ordnade förhållanden. De är lättroade och har humor och det gäller att ta vara på den glädjeenergin. Till sin egen fördel.
Här hemma fanns förr en skojfrisk häst. Hagen gränsade mot en vinbärsodling och om det fanns plockare bland buskarna när hästen skulle in vrålade ägaren roat allt vad han orkade:
- Tagge, du har telefon!
Och hästen var med på noterna. Upp ur vinbärsbuskarna kom gapande ansikten när det såg Tagge med svansen i vädret i full fart springa mot den som kallade.
Nya travhästen Ajax var inte van vid militärer i skogen. Vi råkade hamna mitt i ett tältläger och blev omringade av grönklädda. Hästen blev förvirrad och osäker. Då gäller det att snabbt göra nåt skoj av situationen.
– Ajax, det här är publik som vill se dina muskler!
Och vad gör hästen? Jo, med självsäker uppsyn och elegant svanslyft kröker han nacken och spänstar förbi på lätta steg. Numera spanar han efter militärer i hopp om att bli uppmanad att göra sig till.
Varför inte lägga in glädjeyttringar som små dagliga rutiner? Be hästen vara märkvärdig på väg ut till hagen. Be den sträcka upp sig och vara stolt när du rider. Hästar gillar sånt och själv blir man glad.