Hästägare som curlingföräldrar Juni 2004
Curlingföräldrar – de som sopar framför ungarna sina så det ska gå lätt för dem.. Det är ämnet som är på tapet nu. Kan hästägare vara som curlingföräldrar? Jodå, ibland. Låt dig inte vara så hygglo så du blir pucko!!
För ett antal år sedan satsade en person miljoner på en importerad amerikansk travhingst som skulle både tävla och verka i aveln. Skriverier och ett inslag i tv där man fick se hingsten försöka springa i en hage. Jo, just precis – han försökte verkligen springa men det var inte så lätt. Tänk dig in i situationen: guldklimpen får bara inte göra sig illa! När han var i hagen såg han ut som en hockeymålvakt. Alla tänkbara skydd - det enda som fattades var en frigolithjälm. Och vad tror ni hände?! Jo, kusen gjorde sig illa. Han kunde ju inte röra sig normalt med alla grejor som var i vägen. Sedemera bytte hästen tränare och för att göra en lång historia kort: det blev en lyckad affär. Tävlingsresultaten var av världsklass och avkommorna är bra. Han fick springa i hagar med stockar och stenar – utan skyddsutrustning – och klarade även det. Ibland underskattar vi hästarna.
En av elitloppsdeltagarna – franska Kesaco Phedo – hade haft problem med hållbarheten. Genomgick olika former av rehabilitering men utan effekt. Bazire – tränaren – tog då till knepet att helt ”glömma hästen” ett par månader. Hästen slapp höra omgivningens alla bekymmer kring hur benen såg ut och rörelserna var. Föräldrafritt med andra ord. Och vilken unge mår inte bra av det då!? Vår omsorg och oro kan vara mer än jobbig ibland …
En annan deltagare i Elitloppet - danske Fräkke Frederik - ville helst vara hemma med sina bästa kompisar hela tiden Om det blev för mycket nytt så blev han så upprörd så han fick feber som inte gick över förrän han var hemma igen. ”Trygghetsnarkoman” kallade tränaren honom och eftersom hästen var så duktig så gjorde de precis som hästen ville. När han blev ängslig kastade de sig i transporten och körde som biltjuvar hemåt. Väl hemma så gick febern över direkt. De tävlade mest hemmavid så han slapp sova över borta och tio raka segrar gav det konceptet. Och en plats i Elitloppet!
Var till uppfödardistrikten i Normandie för ett par år sedan och stötte då på världsstjärnan Defi d’Aunou – hingsten som var enskilda banken och verkligen tvingade tränare och skötare att sopa framför honom – av rent ekonomiska skäl. Han vägrade helt sonika att träna på samma ställe två dagar i rad. De fick lasta och åka till nya platser i hopp om att hästen skulle gilla det. Och visst gjorde kusen det! Han sprang in 12,8 miljoner franc men ställde krav. Curlingtränare? Eller smart kapitalförvaltare? Genom att tillmötesgå kraven blev båda parter nöjda.
Ina Scot - som hjälpte Helen A Johansson bli den första kvinnan som vann Prix d’Amérique – skulle alltid ha med sin ponny som ressällskap. Och det var ju finemang. Så visst kan det löna sig att vara tillmötesgående när man vill att en häst ska prestera. Allt är ju förhandlingsbart och fordrar en motprestation. Vinna – vinna koncept alltså – för att skapa utveckling till skillnad mot när vi beter oss pucko och överbeskyddar hästarna. De får inte vara häst. Gå inte där! Det där är farligt! Gör inte så! En jobbig monolog hållen av oss som kan resa till månen men inte springa på fyra ben.
Låt hästarna under sommaren få vara experter på att vara just häst. Har vi nerver nog att låta dem visa hur de själva löser praktiska problem? Nya perspektiv på hästens förmåga är ju aldrig fel. Trevligt sommarbete!