Publicerat 2022-04-20

Under 2011-2012 dog 21 galoppörer på en bana i USA (Aqueduct), de bräckte ner så illa, fick så allvarliga frakturer att det ledde till avlivning i samband med start. Forskare – och allt hästfolk – undrar ju om det går att identifiera vilka hästar som ligger i riskzoonen och nu har det hänt grejor.

21 av 22 hästar som dog i Santa Anita under 2018-2019 visade vid obduktion tecken på befintlig patologi i området där skadan uppstod. Om vi kring hästen inte ser tecken på att något är på väg att hända, kan dessa små subtila varningstecken upptäckas av ny teknik?

NYRA – NewYork Racing Association - har ett projekt igång där sofistikerade biometriska sensorer (Stride SAFE) placerats i sadel/vojlock för att upptäcka små förändringar i hästens rörelsemönster när den går i full fart. Med hästar som med oss själva så söker kroppen efter det mest bekväma/smärtfria sättet att röra sig. Har vi ont i lilltån på ena foten justerar vi och styr belastningen bort från tån med hjälp av jämnviktförskjutningar, har vi ont i ett finger använder vi de andra fingrarna mer. På en häst som har ont någonstans, eller har en mindre rörelsestörning, så ser vi hur exempelvis hovar nöts/belastas olika när kroppen omfördelar arbetet och jämnvikten dynamiskt (dynamic equlibrium).

Tänk om det går att upptäcka ett litet bekymmer långt i förväg och innan hästen uppvisar ändrat rörelsemönster? Vi som kör häst vet ju vad ”hänger på en töm” betyder… Men vad gör vi med det vi vet? Entömsbett? Huvudstång? Sidostropp? Sidostänger? Myrphybländare? Eller åker vi direkt till kliniken för att kolla? Eller strutskonceptet, "han hänger alltid på en töm"...

Jag gillar Stride SAFE! Om det verktyget kan mäta små avvikande detaljer under rörelse OCH det även går att höghastighetsfilma, avläsa kroppstemperaturer etc, nog tusan borde antalet galoppörer som bräcker ner så illa att de avlivas på banan, minskas?! Eller hur?! Och hur intressant vore det om ett early warning system pep till INNAN travhästen ens började hänga på en töm eller går på sig på framknät första gången?!

Skillnaden mellan sporthästar som dör i samband med tävling är intressant. Galoppörer bräcker i regel ner vilket jag ser som logiskt med tanke på deras rörelsemönster, bära vikt på ett ben i full fart. Travhästar har inte det problemet utan istället allvarlig syrebrist, kvävning, blod i luftvägar, cirkulationssvikt etc. Det ser jag som ett utrustningsproblem – bettet (och eventuellt checkbett) saboterar näsandning och i kombination med att bett och tömtag påverkar munhålans/huvudets nervbanor kan exempelvis hjärtflimmer uppstå. När man kör och kan hålla emot med fötterna i fotstegen blir man våldsamt stark, krafter direkt riktad mot munslemhinna, laner, gom och även tänder, kinder och mungipor. Och smärtreaktioner – som att fly, fäkta och ligga på – är ej viljestyrda, de är kroppens reflexer när något tar ont. Som att rycka handen från den heta plattan.

Det är en myt att man med bett kan kontrollerar en häst, finns inga vetenskapliga belägg för det. I hästsportbutikerna ser man tusentals bettmodeller som berättar: ”svårt att hitta bett han trivs med”. Man kan ju fråga sig varför hästar inte trivs med bett?! … Varför skulle de trivas med att någon roddar omkring med en grej inne i deras mun… samtidigt som de ska hoppa över något, slide bromsa eller mäta krafterna med en annan häst?!

Nå, kanske det kommer den dagen då bettet läggs åt sidan i tävlingssammanhang.

Här en bild på min Gråsparv som blir 2 år i juli, Nu nykastrerad med vassa vargtänder som han får behålla eftersom han slipper bett..