Kastration och invasion
Publicerad 2022-03-01
Den 22/2 – 22 kom så äntligen dagen för kastration. Veterinären hade varit sjuk men då skuttade han omkring och var redo att komma till stallet. Det vi inte visste då var att det samtidigt pågick intensiva ryska förberedelsen inför invasionen av Ukraina och där landets hästfolk började vara oroliga för hur de ska få sina hästar över gränsen och ut ur hemlandet.
Världen ser olika ut beroende på var vi befinner oss.
Gråsparv har ju varit ”hormonstyrd”, övertrött och lite om och kring sig emellanåt. Bokade in kastration i mitten av januari men veterinären blev dålig så vi fick vänta. Allt blir ju bra till slut, det har jag lärt mig, så veckorna som vi fick vänta hade nog egentligen positiv inverkan på lillhästens allmäntillstånd. Han hade ju fått sova inne på nätterna i ett par veckor, sovit riktigt gott och varit en utvilad spånhög på morron. Han har kanske haft det lite jobbig eftersom han är inne i en rejäl växtperiod och har dragit iväg 6 cm på drygt 3,5 vintermånad. Lägg till att det kliar i babytänderna och i vinterpälsen som börjat släppa. Den dryga månad som kastrationen flyttades fram gjorde honom säkert gott.
Det var alltså stående kastration hemma som jag förberedde Gråsparven för. Gav honom Arnica på morgonen och även Bach räddningsdroppar. Tog in honom och hagkompis Zoola när veterinären anlände. Nålstick berörde honom inte och hela kastrationen blev en smidig historia. Tänger väck och första sprutan Penovet. Räkningen lämnades med texten neråt på pallen och veterinären vinkades av.
Gråsparven var trött på riktigt nu. Han fick Arnica för själva ingreppet (blöda, svullnad) och Aconitum för den chockartade(?) upplevelsen. Det tog inte lång stund innan blodet stillat sig. Fortsatte ge ytterligare några doser Arnica, allt såg bra ut och jag höll honom sällskap hela tiden. När han var normal igen fick han några strån att plocka och jag gav honom Ledum, Calendula och Hypericum riktat mot själva sårläkningsprocessen.
Dagen därpå ”sköljde” jag ytan med kroppsvarm koksaltlösning jag gjort i ordning. Pillade inte i såret utan duschade en lätt dimma som fick blottna upp torkad sårvätska. Han stod helt stilla och jag fick känslan av att han upplevde det som en försiktig subtil beröring. Han fick gå ut och gå med Zoola ett par gånger första dagen.
Dag två fick han lära sig jogga på volten med Zoola som lärare. Rörde sig förvånansvärt bra och området såg bra ut tyckte jag. Lite sårvätska droppade efter joggningen. Får vara ute i hagen hela natten.
Dag tre ska ju ett sår se värst ut eftersom kroppen då skickar ut döda celler och formligen rensar såret från sådant som inte ska finnas kvar när hud/vävnad ska helas. Och nu var han lite svullen. Han fick jogga på volten 3 gånger den dagen och skapet duschades före och efter den gymnastiken. Ute dygnet runt igen.
Dag 4 - dag 7 – vi gör om samma procedur och nu syns ingen svullnad. Noteras bör att jag sprutar ju honom med Penovet en gång per dag och han reagerar inte när jag sätter nålen i halsen. Det är ju jättebra. Nu är det bara resten kvar. Det är under dessa dagar som såren börjar hela inifrån.
Skillnad på hästen? Jo, han har ju lärt sig linlöpa utan lina på volten, i övrigt så leker han med snoppen det första han gör på morgonen, nosar i skithögar, trynar och revirpissar. Vill fortfarande nypa Zoola i rumpan men jag har sett honom ”föltugga” åt henne en gång som svar när hon boxat.
Och så tänker jag på alla hästägare i Ukraina, på deras hästar, bomber och granater. Låt oss alla hålla en skyddade hand över dem.
Och så tänker jag på vad en kär vän sa angående att kastrationsdatumet bara innehöll siffran 2 och att det skulle ta 178 år till nåt liknande skulle inträffa igen:
En överladdad energiportal stängs vilket innebär slutet på ett gammalt kapitel och början på något helt nytt. Vi släpper gamla strukturer som hållit oss tillbaka och går in i en ny verklighet, gamla stillastående energier ska rensas bort.
Måtte kriget i Ukraina sluta nu. Vi måste vara beredda att hjälpa krigsflyktingarna som flyr landet.
(Kerstin 2022-03-01)