... första gången vi använde hovarmering 2010

Publicerad 2017-07-19

Första gången vi satte på HoofArmor (hovarmering) gjorde vi det flera gånger....

Det var vinter och vi skulle sätta hovarmering på nyverkad häst som därefter skulle få skor på sig. Vår avsikt var att ha hovarmering istället för en tunn lädersula. Innan vi gick ut till stallet hade vi läst bruksanvisning som var på engelska. Instruktionerna var på den tiden ganska kortfattade och appliceringen verkade plättlätt. Men nya koncept accepteras inte alltid av hjärnan så där på en gång...

När man sätter på något som är i princip "osynligt" så inträffar ett fenomen som påminner om när kartan inte överensstämmer med verkligheten.  Ska man tro på det man ser och utgå från att verkligheten stämmer? Eller är det kartan (bruksanvisningen) som är rätt och vi som ser fel?  Hästen fick stå väldigt länge på tre ben medans vi funderade över var hovarmeringen vi satt på hade tagit vägen. Sulan såg kanske lite blank ut men var det allt?! Verkade skumt - hur skulle det där kunna vara ett skydd?

Så vi läste bruksanvisning igen -  hovarmeringen som var blank i det ögonblick den sattes på blev matt direkt hästen började röra på sig och använda fötterna. Vi läste om och om igen:

"Please do not think it is not there! If you do not see hoof wear, then Hoof Armor is doing its job in protecting the hoof."

Jaha, här har vi satt på något som vi inte såg men vi ska alltså med våra egna ögon kunna kolla att armeringen var kvar på hoven genom att se att hoven inte nöttes. Vi fick alltså ge oss till tåls. Gubben ville direkt att jag skulle be Hoof Armor sätta i nåt i blandningen så att hoven ändrade färg när armeringen förenats med översta hornlagret.  Det här var 2010 och det lustiga var att samma förslag kom från travtränaren från Nederländerna - se feedback från travtränare.

Hästen fick skon på sig. Efter någon dag studerade vi hovarna igen och vi tyckte inte att vi såg någon hovarmering och vi såg inte heller någon nötning. Vår puckade slutsats blev: vi måste gjort fel, vi sätter på igen. Den här gången tog vi inte av skon utan gjorde som på bilden här. Och så fort hästen satt hovarna i marken så försvann det blanka. Det var ju precis som det stod i bruksanvisningen... men det var som att hjärna och ögon inte accepterade konceptet.

Vi såg ju att hovarna växte och såg också att sulan såg precis lika dan ut hela tiden. När det var dags att sko om och jag för första gången raspade en armerad hov så märkte jag direkt att sulhornet verkligen var hårt. Det var först då som vi fattade innebörden av bruksanvisningen. Och vi förstod varför distanshästar kunde tävla barfota med skydd av två lager hovarmering -  och lärdomen var även att vår häst absolut inte behövde något extra lager.

Denna hov tillhör distanshästen Jazz som rids av Tera Allen uppför klipporna på denna webbutiks startsida. Fotot är taget efter 8 mils ridning på alla slags underlag!

Bara för att hovarmeringen inte syns så ska man inte tro att den inte är där. Om hoven inte nöts så är det ett bevis för att armeringen skyddar hoven.