Hästänglar - visst finns dom! Mars 2005

En korp flög framför oss efter E4:an på väg mot Umeå. ”En perfekt dag – rätt plats och rätt tid!” Vi fattade inte fågelns budkap om timing - Ajax hade ju fått ett besvärligt bakspår. Men vi skulle begripa tids nog…

Det blåste kraftigt - vinden tog tag i transporten. Ajax och Golden stod stilla men det krängde av och till av vindbyarna. Vi körde sakta och pratade om att köpa en liten hästbuss. Bitvis var det halt men vi var ute i god tid  -  behövde inte skynda oss. Stannade till i Skellefteå, drack kaffe och lät hästarna kika ut.

Ju närmare Umeå vi kom desto kraftigare blåst och temperaturen steg. I backen i Sävar tog vinden tag ordentligt. Släpet krängde och gubben försökte hålla emot. Vi vinglade fram och tillbaka som i ultra rapid. På väg in i mötande trafik tog det stopp. Släpet välte!!!   Bilen drogs tillbaka och vände nosen mot snödrivan i rätt körfält. Innan bilen hunnit stanna var jag ute på vägen – hästarna!!!

Släpet låg på sida och Ajax kom farandes ut genom det uppfläkta hålet taket. Bakom oss hade en buss stannat – jag tittade med vädjande blick mot chauffören och tecknade telefon samtidigt som jag försökte få tag i Ajax.

Timing 1: Bussföraren pratade redan i telefonen.

Ett par kom springande från bilen vi höll på att krocka med.

Timing 2: De ropade till oss: - Vi är hästfolk!

 Snabbt gav de mig ett hundkoppel så jag kunde hålla Ajax. Från en annan bil kom en kvinna springande fram till mig.

Timing 3: Med en lugn varm blick sa hon: ”- Jag är veterinär! Den här ser bra ut!”

Ajax skrek efter Golden. Det hördes en rejäl smäll inne i transporten. Gubben hade rusat fram till släpet. Visste inte vad han skulle se när han tittade in genom hålet i taket. Brutna ben? Död häst?  Det var tyst men Golden levde. Han stod upp med fötterna på ytterväggen – var helt stilla. Huvudet var fixerat av grimskaft, mellanvägg och stolpe som släppt och låg mot hans nacke.

 Nu hördes sirener.

Timing 4: En lastbil hade blåst i diket några kilometer bort och det uppdraget var precis avslutat. På ett par minuter var räddningstjänsten på plats hos oss. Snabbt remmades sulkyn lös. Eftersom säkerhetsbågarna var intakta bak så gick transporten att öppna. Gubben kröp in bredvid Golden, lossade grimskaft och lättade på trycket från mellanväggens stolpe. Sakta och lugnt backade de båda hukande ut. Till allas glädje såg Golden helt oskadd ut.

 I samma ögonblick hade en slaktbil med polisen hjälp brutit sig ut ur kön av bilar och rullat upp bredvid.

Timing 5: Slaktbilsföraren ropade: ”- Jag har tomt – behöver ni ha skjuts härifrån?” Hästarna tvekade på väg uppför rampen – ingen vill lämna den andre. Med Ajax i spetsen tog vi oss upp på slaktbilen som dirigerades mot Umåker. Innan rampen gick igen ropade jag från hjärtats djup tack till alla där ute.

När lastbilen rullade igång sänkte Golden huvudet och såg lite spak ut. Ajax grävde och hade rejält penisframfall. Försökte kissa men det gick inte… Jag såg bara lättare skrubbsår.

Timing 6: Brukar inte transportbandagera men av någon underlig anledning hade jag gjort det denna gång.

Hittade mobilen i fickan  - ringde till Lotta som väntade på Umåker. Hästarna kom till sina vanliga gästboxar - kissade direkt – urinen såg normal ut. I det läget släppte anspänningen – tårarna började trilla. Kände mig som en skeppsbruten som äntligen fått land under fötterna.

Ute på vägen hade gubben fått hjälp av polis och räddningstjänst att dra släpet åt sidan och resa det på rätt köl. Poliser skrev rapport och besiktade släpets funktioner – jo, det gick att i sakta mak dra in till Umåker.  Tidsangivelsen i polisrapporten visade att allt hade gått så snabbt. Från släpet välte till hästarna var på väg mot Umåker igen tog det max 12 minuter! Helt osannolikt!

På banan hade Mats och Lottas flickor redan fått i uppdrag att borsta bort rädslan ur hästarnas kroppar och titta efter skador. Flickorna tröstade och lugnade som bara små hästflickor kan. Banveterinären besiktade hästarna och de visade inga rörelsestörningar. ”Tvätta småsåren bara. Du har haft en otrolig tur. Du borde gå till kyrkan på söndag!

Vi erbjöds olika slags transportlösningar men jag hade spagetti i benen och obehag i magen. Travtränare Roger Nilsson och Mickes Hästtransport  pratade ihop sig och fixade skjuts med hästbuss ända hem till brevlådan. I tidig morgontimme ledde  vi hästarna hem genom skogen – Ajax skyndade sig och Golden raskade sig så gott det gick med skavsåret i armhålan. I stallet gnäggade de andra två. Pojkarna stönade när de vältrade sig i spånet, kissade som fontäner och hinkade i sig vatten. Äntligen hemma! Vi tvättade småsår och gick igenom deras kroppar. De fick nattmat och vi satte oss med en tekopp vid köksbordet. Försökte summera det som hänt men fattade inte. Chocken hade inte hunnit i kapp oss.

Det finns en hästängel som heter Auriol. Han var i Sävar. När han levde kallade vi honom för Farbror Olle - han var så klok. När Ajax flög genom taket höll Auriol de vassa plåtarna åt sidan. Auriol var i transporten med Golden till dess gubben tog vid. Hästänglar – visst finns dom!