KERSTIN KEMLÉN

hästorier och FOLKTANKAR

  

PEDAGOGISK GRUNDFILOSOFI 4

     

      

- Nu går jag. Jag vill inte bara stå här och hänga med er.

- Vi håller ju koll och så går vi ju i varandras spår. Du står ju längst fram i spåret! Om du inte går så går ju inte vi heller, hajar du det!?

- Jaja, jag går väl då så ni slipper stå där och hänga.

BÖRJA MED HELA BILDEN FÖRST

En häst är ett djur som inte alls är lik oss människor. Hästar är förvisso våra kompisar men de är inte människor för det.

När vi ska lära oss mer om hästen så kan vi fästa blicken på olika ställen. Om vi är på en ridskola så är hästen ett riddjur som vi ska sitta på och som vi med sits, skänkel, tygeltag och röst ska försöka få att röra sig på ett speciellt sätt. På en travskola ska hästen lära sig springa fortare än andra hästar.

I KERSTINS HÄSTSKOLA är det hästen själv som är det intressanta. Här specialstuderar vi hästarna.

- Kerstin, vad är det här?!

- Det är ju mitt hår, som din man fast lite annars.

- Kerstin, det killar ju i näsan och luktar konstigt.

- Vi människor har andra hårstrån. Din man är ju rak och har tjocka hårstrån. Mina hårstrån är lockiga och luktar hårschampoo.

- Kerstin, min mammas man luktar mycket godare än din konstiga man.

FRÅGA!

Ju mer man frågar desto mer kan man lära sig. Och man ska fråga vad som helst - aldrig vara rädd för att fråga.

Om en häst inte förstår vad den ser kan stå stilla och stirra länge. Gå runt något föremål för att se grejen från ett annat håll. Den frågar genom att med sina sinnen underöka föremålet som är okänt - nosar, lyssnar, tittar, kanske känner och smakar för att förstå.