FOLKTANKAR hjälper folk och företag att strukturera tankar, dokumentera erfarenheter och formulera sina lärdomar. FOLKTANKAR hjälper till med att utvärdera och utveckla verksamheter, projekt och livet i stort.

FOLKTANKAR är namnet på mitt företag. Jag är min egen president sedan 1998. Det var året då Toyotan gav upp.

Tog systemvetarexamen på universitetet i Luleå, jobbade något år och blev sedan erbjuden en tjänst på dåvarande ADB-avdelningen på institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap på universitetet. Svarade ja utan att tala om att jag för ögonblicket var en enarmad bandit...

Sommartid brukade jag nämligen besöka Röst, sydligaste utposten på Lofoten. Hos familjen Roald och Kari Olsen hjälpte jag till att guida turister på fågelfjällen. Kunde först inte så mycket fågel men var nog kunnig i språk så det löste sig. Sommaren då fingrarna rök hade min turistmeny utökats med att följa med på fisketurerna och sedan lära turisterna fillitere torsk. "Akta er för kniven". Jominsann - för turisterna gick det alltid bra. För mig också till dess det var dags att med Luthers hjälp städa rensbrädan på kajen. Där brukade fiskkniven sitta faststucken så att "kryckjorna" - den tretåiga måsen- inte skulle springa och snubbla över ett liggande knivblad så benen blev amputerade. Spolade rensbrädan och tittade på kniven som låg där.  

Ena halvan av skallen sa: Stick fast den i brädan. Andra sa att rensbrädan var så hård så kniven aldrig skulle fastna. Efter lite dividerande inne i skallen så hugger jag tag i kniven med vänsterhanden som är helt nersölad med torsksnor eller vad man nu vill kalla allt slajmaktigt som finns kring fiskar. Tar kniven och hugger ner den i brädan...

Handen glider från handtaget ner efter knivseggen. Känner hur den vassa eggen skär genom böjsenorna - piioong pioong - och hur järn möter benhinna och ben. Behöver inte fundera över att släppa kniven för den släpper av sig själv då fingrarna faller bakåt. Hade alltså skurit av fingrarna men de hängde ju kvar i sträcksenorna som tur var... Hur klantig får man vara!?

Började på universitet med vänsterarmen paketerad i en plastgrej med trissor och snoddar fastkopplade i krokar som monterats fast i naglarna. Frankensteins syster eller...

Tyvärr talade arbetsgivaren inte om för mina nya arbetskamrater att jag var deltidssjukskriven utan jag fick själv komma på varför det var sura miner ibland när datorerna krånglade och jag inte fanns på plats. Hahaha.

Från pc-ansvar blev det lärartjänst, programansvar, forskarstudier på deltid, institutionsstyrelser och studierektor. Åren gick och varje vinter blev det bara jobbigare och jobbigare att pendla till Luleå. Speciellt november till januari då hela min biologiska varelse var inställd  på ett helt annat tempo. Skulle ha varit björn och gått i ide men istället var det kursplaner, utbildningsprogram, bemanning och budget och bokslut.  Började säga åt mina kollegor att det inte kunde vara meningen att jag landat på jordklotet för att åka som ett skollat och trött troll mellan Boden och Luleå. Satte beting på bilen - den dagen då min Toyota stannar - då är det tecknet från skyn atrt jag gjort mitt här på universitetet.

Alla fick höra det där och sa:

- Jaja Kemlén...

 Så en dag efter nästan tio år så vred jag på nyckeln en sommarmorgon och bilen var stendöd. Vred igen och inget hände. Pulsen steg! Gubben var arbetslös just då...  Jaha, tänkte jag. Nå, då är det nu jag ska säga upp mig.

Tog mig till Luleå och frågade hur man gjorde när man sa upp sig. Fick en blankett med överskriften: Ansökan om entledigande. Fyllde i den - alla skrattade och trodde jag skämtade. Fick den ifyllda och undertecknade blanketten kastad på mitt skrivbord åtföljd av :

- Kerstin, har du blivit tokig?

- Nä, Toyotan har gått sönder och ni vet vad det betyder.

- Ni har ju en till bil!

- Det var ju tecknet från skyn - toyotan har stannat och då ska jag sluta.

- Vi fixar en hyrbil!

- Men ge dig nu. Du vet vad jag har sagt. När toyotan stannar är det tecknet från skyn - då har jag gjort det jag ska här på universitetet. Punkt slut.

- Men Kerstin för bövelen, du kan inte göra så! Vad är det med dig!? Har du blivit tokig eller religiös?

Chefen var lite lätt desperat om man så säger. Han lugnade sig sen då jag förklarade att jag inte var inköpt slav utan en betalad anställd. Inte tusan stannade universitetet bara för att jag gick hem.

Så, därefter startade jag mitt nya liv och firman fick namnet FOLKTANKAR. En replik till det vetenskapliga samfundet som ibland inte värdesätter bondförnuft och traditionell kunskap.